-
Min sambo och jag har två barn och jag älskar honom men... Jag stör mig något så fruktansvärt på hans syster.Vi kommer ganska bra överens jag och hans syrra men det är ingen person jag hade valt att ha någon relation med överhuvudtaget om de inte hade varit syskon. Jag upplever henne som rätt självupptagen och ganska ytlig plus vi är mycket olika som personer. Hon är väldigt snygg (vilket hon är VÄLDIGT medveten om) och lägger stor vikt på hennes utseende, framgång och materiella ting. Vi är väldigt olika helt enkelt och det är väl ok. Jag har dock alltid blivit jämförd med henne på alla plan av min sambos mamma vilket har varit rätt jobbigt. Jag jobbar som sjuksköterska och hon har ett toppjobb där hon tjänar (enligt familjen) över 70.000 i månaden rätt ner i fickan. Min sambo har två andra syskon och de alla "curlar" den yngsta systern och höjer henne till skyarna vad hon än gör. Inte ens när hon lättvindigt pratar om alla partydroger hon och hennes pojkvän tar fastän dom är 30 år gamla kan dom kritisera henne. Hon sätts konstant på en piedestal och jag blir snart kräksjuk. Nu till problemet.Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år nu och jag har alltid velat gifta mig vilket han vet om. Hans mamma och bror har vid upprepade tillfällen insinuerat att min sambo aldrig kommer att fria och att minsta syrran minsann kommer hinna före oss. Inte särskilt snällt att säga till någon som går och väntar på att få frågan med andra ord... Nu har deras hånfulla skämt gått i uppfyllelse och hennes pojkvän som hon varit tillsammans med i inte ens två år har friat. Jätteroligt för dom givetvis men jag kan inte hjälpa att känna mig bitter över att min sambo inte verkar ha några intentioner alls på att fria och faktiskt verkar hata att ens prata om eventuellt giftermål mellan oss. Däremot blir han jätteglad och supertaggad över andras bröllop och nu då hans systers förlovning. Det gör ont.En annan grej som gjort väldigt ont är att året jag fyllde 30 år så gav han mig ingen present, inte ens ett kort. Däremot fick hans syrra som fyllde 28 då ett presentkort på spa för 1000kr. Nu häromveckan så var det hennes tur att fylla 30 (dagen hon även blev friad till) och min sambo vill bjuda henne på en spadag igen. Känner mig så förödmjukad av att han kan spendera mycket pengar och tanke på sin syster men inte på mig.Är jag bara avundsjuk eller har jag rätt att vara ledsen???
-
Svar på tråden Stör mig på hans syster
-
Om det är viktigt för dig att bli gift, varför flyttade du ihop och dessutom skaffade barn med honom?
Why buy the cow when you can get the milk for free?
-
Hur gammaldags katolska är hans familj egentligen?Anonym (Less och ledsen) skrev 2024-10-27 16:54:13 följande:Ja du har rätt i en del av det du skriver. Jag skiter däremot egentligen i katolska regler och värderingar men det är surt att "dom hade rätt" om du förstår, och att han inte kan se på oss och våran relation samt eventuella giftermål som något som också borde firas. Jag har inget intresse av något stort flottigt bröllop, det vore en mardröm, men jag vill ha en dag då vi/vår familj får fira att vi "binder vår kärlek" till varandra (det är väl lite så jag ser på giftermål och vad det betyder för mig) men sorgen ligger i att han inte verkar vilja fira oss utan bara få det överstökat. Så det gör ont att han ser fram emot andras stora dag men våran har han inget intresse av.. Får väl helt enkelt komma över det bara och tiden lär utvisa vad som händer.
Ser de på dig som en älskarinna, eftersom ni inte är gifta? Och hoppas på att sonen ska hitta någon bättre. Då ses förstås dottern som överlägsen dig, hon har minsann inte fått barn utan att vara gift.
Och är din sambo modern svensk med dig men accepterar helt sin katolska familjs värderingen när han är med dem.
Så länge han inte vill gifta sig med dig med ett riktigt bröllop (bara smita iväg till en borgerlig vigsel utan någon fest), så accpterar han sin familjs nedvärderande syn på dig.
Jag skulle inte "komma över" det utan ställa till ett jäkla bråk. Så länge du finner dig i allt, varför skulle han ändra sig? Nej, en ursäkt för en bortglömd present räcker inte, hela hans inställning till dig och ert förhållande borde ändras. Han borde inte låta dig vara Askungen. -
Hjälp. Du blir riktigt illa behandlad av honom och hans familj. Det gör ont att läsa.
Alltså, det gör ont i mig på riktigt. Varför skaffade du barn med honom? Jag hade annars sagt åt dig att göra slut.
Parterapi är det enda jag kan komma på nu. Separation med varn och vårdnadstvist verkar ju bli nästa steg med den familjen. -
Om min kille gav mig noll i present en jämn födelsedag men sin syrra 1000 kr/en fin present på en icke jämn födelsedag samma år så hade jag bett honom gå och knulla henne.
Jag har bättre saker för mig i mitt liv än att bli tagen för given och förnedrad.
Jävla idiotjävel!
-
Varför stör du dig på systern? Hon är ju inte ens ett problem här. Problemet är din sambo plus hans mamma.
-
Vill även vara så pass rak och säga att det är mycket tveksamt att han faktiskt älskar dig.Anonym (Vi) skrev 2024-10-28 18:21:51 följande:
Hjälp. Du blir riktigt illa behandlad av honom och hans familj. Det gör ont att läsa.
Alltså, det gör ont i mig på riktigt. Varför skaffade du barn med honom? Jag hade annars sagt åt dig att göra slut.
Parterapi är det enda jag kan komma på nu. Separation med varn och vårdnadstvist verkar ju bli nästa steg med den familjen.
Att inte ge något när ens partner fyller 30 är väldigt allvarligt "misstag". Men det visar i praktiken på att han faktiskt inte alls var motiverad att fixa något. Det är verkligen ett mysterium när ni lever ihop och har barn. Hur långt ner i skämsvrån kan man kräla? Att han inte heller är vuxen nog att äga ifrån sin mamma tyder på att han är rätt svag.
Är han roch mamma ädd att förlora något av hans kommande arv till dig. -
Han säger att han älskar mig och han mår dåligt över det nu när jag har tagit upp detta med honom. Bortsett från allt det här så är han kärleksfull mot mig så jag måste tro på att han älskar mig trots allt detta... Vårat första barn kom som en överraskning men nummer 2 var planerat och han är en väldigt bra pappa, det är inte där han brister iaf som tur är. Men ja, jag ångrar djupt att jag varit alldeles för snäll och inte satt ner foten redan från första början.Anonym (Vi) skrev 2024-10-28 20:30:33 följande:Vill även vara så pass rak och säga att det är mycket tveksamt att han faktiskt älskar dig.
Att inte ge något när ens partner fyller 30 är väldigt allvarligt "misstag". Men det visar i praktiken på att han faktiskt inte alls var motiverad att fixa något. Det är verkligen ett mysterium när ni lever ihop och har barn. Hur långt ner i skämsvrån kan man kräla? Att han inte heller är vuxen nog att äga ifrån sin mamma tyder på att han är rätt svag.
Är han roch mamma ädd att förlora något av hans kommande arv till dig. -
Dom är rätt gammeldags och tycker väl inte en kärleksrelation är helt på "riktigt" om man inte har gift sig. Nu skulle vi iofs inte ens gifta oss i en kyrka så den blir väl ändå inte "riktig" enligt deras tro. Dock hade hon inte kunnat förneka det faktum att vi enligt lagen åtminstone är man och fru. Och ja hon har under större delen av vårat förhållande (fram tills att vi fick barn) avfärdat mig som en temporär "fling" som inte kommer hålla förevigt.Xenia skrev 2024-10-28 18:11:06 följande:Hur gammaldags katolska är hans familj egentligen?
Ser de på dig som en älskarinna, eftersom ni inte är gifta? Och hoppas på att sonen ska hitta någon bättre. Då ses förstås dottern som överlägsen dig, hon har minsann inte fått barn utan att vara gift.
Och är din sambo modern svensk med dig men accepterar helt sin katolska familjs värderingen när han är med dem.
Så länge han inte vill gifta sig med dig med ett riktigt bröllop (bara smita iväg till en borgerlig vigsel utan någon fest), så accpterar han sin familjs nedvärderande syn på dig.
Jag skulle inte "komma över" det utan ställa till ett jäkla bråk. Så länge du finner dig i allt, varför skulle han ändra sig? Nej, en ursäkt för en bortglömd present räcker inte, hela hans inställning till dig och ert förhållande borde ändras. Han borde inte låta dig vara Askungen.
Jag håller tragiskt nog med dig i det du skriver. Är så jävla arg på mig själv. -
Colourfulrainbow skrev 2024-10-28 20:29:08 följande:
Varför stör du dig på systern? Hon är ju inte ens ett problem här. Problemet är din sambo plus hans mamma.
För att gifta sig behöver man väl inte nödvändigtvis göra i en viss ordning? Jag känner många som flyttade ihop och skaffade barn innan de gifte sig. Ingenting konstigt i modern tid i Sverige.SweeneyToad skrev 2024-10-28 17:15:22 följande:Om det är viktigt för dig att bli gift, varför flyttade du ihop och dessutom skaffade barn med honom?
Why buy the cow when you can get the milk for free?
-
Satt ner foten och sagt vad?Anonym (Less och ledsen) skrev 2024-10-28 22:53:10 följande:Han säger att han älskar mig och han mår dåligt över det nu när jag har tagit upp detta med honom. Bortsett från allt det här så är han kärleksfull mot mig så jag måste tro på att han älskar mig trots allt detta... Vårat första barn kom som en överraskning men nummer 2 var planerat och han är en väldigt bra pappa, det är inte där han brister iaf som tur är. Men ja, jag ångrar djupt att jag varit alldeles för snäll och inte satt ner foten redan från första början.
DU MÅÅÅÅÅÅSTE GRATULERA MIG!!!!!!!
DU MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅSTE ÄNNU MER GIFTA DIG MED MIG!!!!!!!!!!!!!
???
Alla vill inte gifta sig. -
"Jag förväntar mig att du säger ifrån till din mor när hon behandlar mig illa, stå upp för mig"Anonym (Va?) skrev 2024-10-29 05:23:59 följande:Satt ner foten och sagt vad?
DU MÅÅÅÅÅÅSTE GRATULERA MIG!!!!!!!
DU MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅSTE ÄNNU MER GIFTA DIG MED MIG!!!!!!!!!!!!!
???
Alla vill inte gifta sig.
"Jag förväntar mig att du visar att du uppskattar mig t ex att ge mig presenter när du ger din syster presenter, annars känns det som du inte bryr dig lika mycket om mig"
"Jag förväntar mig att du ger mig ett bröllop med släkt och vänner, precis som det du glädjer dig åt att din syster får. Annars känns det som jag inte var lika mycket värd och din mor får bekräftelse i sin låga värdering av mig"
"Jag förväntar mig att du ser mig och barnen som de viktigaste i ditt liv nu, inte din mor och din syster"
Han skulle säkert redan varit gift om hans mor krävt det. Katoliker gifter sig. -
1. Nej, han behöver inte stöta sig med sin mor för att ts är för feg, eller vad anledningen nu kan tänkas vara. Att försöka uppfostra sina föräldrar är inte ok.Xenia skrev 2024-10-29 11:01:38 följande:1."Jag förväntar mig att du säger ifrån till din mor när hon behandlar mig illa, stå upp för mig"
2."Jag förväntar mig att du visar att du uppskattar mig t ex att ge mig presenter när du ger din syster presenter, annars känns det som du inte bryr dig lika mycket om mig"
3."Jag förväntar mig att du ger mig ett bröllop med släkt och vänner, precis som det du glädjer dig åt att din syster får. Annars känns det som jag inte var lika mycket värd och din mor får bekräftelse i sin låga värdering av mig"
4."Jag förväntar mig att du ser mig och barnen som de viktigaste i ditt liv nu, inte din mor och din syster"
Han skulle säkert redan varit gift om hans mor krävt det. Katoliker gifter sig.
2. Att tigga om presenter är bara patetiskt. Skit hellre i att ge honom något när han fyller år. Vuxna som kräver presenter ser jag genom ett löjes skimmer. Sen kanske han bryr sig mer om sin syster? Blod är tjockare än vatten.
3. Han kanske inte vill gifta sig! Ska man behöva gifta sig mot sin vilja? Jag hade inte heller gift mig oavsett vad partnern skulle säga. Dock aldrig.
4. Han kanske inte gör det helt enkelt? Jo, möjligtvis barnen men en partner är alltid utbytbar. Det är inte de med blodsband.
Du tycker att ts ska bete sig som en barnunge och gnälla och kräva om vartannat. Som partner hade jag allvarligt övervägt om jag skulle stanna i relationen då. -
Det är inte att bete som en barnunge att berätta vad man känner. TS känner sig inte uppskattad - och med all rätt.
F ö beter sig sambon som en feg barnunge när han stillatigande hör den kvinna han lever med och som har fött hans barn förolämpas.
Tycker du att man aldrig ska säga emot sina föräldrar eller vad? Har man valt att flytta ihop med en kvinna och fått barn med henne, så är det iaf i Sverige i praktiken som ett äktenskap. Man förväntas vara lojal med sin sambo när hen blir angripen.
Det är en allmänt känd tradition redan från bibeln (och sambons familj är ju kristna):
'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'.
Och varför vill han inte gifta sig då? Han har ju själv sagt att han går med på att gifta sig s a s i smyg, utan släkt och vänner. Låter som han skäms för TS.
En sådan partner som du säger dig vara kan man både ha och mista.
-
Shit va tråkigt! Känns inte som att ni är ihop alls ju
-
1. Jo, när man gör sig själv till ett offer utan att vara det. Då är det att bete sig som en tjurig barnunge.Xenia skrev 2024-10-29 18:14:20 följande:
1. Det är inte att bete som en barnunge att berätta vad man känner. TS känner sig inte uppskattad - och med all rätt.
F ö beter sig sambon som en feg barnunge när han stillatigande hör den kvinna han lever med och som har fött hans barn förolämpas.
2. Tycker du att man aldrig ska säga emot sina föräldrar eller vad? Har man valt att flytta ihop med en kvinna och fått barn med henne, så är det iaf i Sverige i praktiken som ett äktenskap. Man förväntas vara lojal med sin sambo när hen blir angripen.
Det är en allmänt känd tradition redan från bibeln (och sambons familj är ju kristna):
'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'.
Och varför vill han inte gifta sig då? Han har ju själv sagt att han går med på att gifta sig s a s i smyg, utan släkt och vänner. Låter som han skäms för TS.
En sådan partner som du säger dig vara kan man både ha och mista.
2. Inte för saker som detta, nej.
Haha, att vara sambo oavsett barn är definitivt INTE "i praktiken som ett äktenskap".
Var lugn du slipper ha mig som partner, jag är inte intresserad.
Vare sig av dig eller onödigt drama. -
Det har varit många hårda svar. Jag hoppas att TS verkligen förstår att många här står på hennes sida.
Hennes sambo borde växa upp och skärpa ssig.TS - Du är värd att bli behandlad med respekt.. Säger din sambo att han älskar dig - så ska han inte bara säga det till dig i smyg utan kunna stå för det offentligt oockså. Hoppas han vaknar till snart. -
Att kräva att ens partner står upp för en även mot sina föräldrar handlar inte om att uppfostra sina föräldrar, det handlar om att visa den person man valt att leva med samma respekt som man visar sin ursprungsfamilj .Att man visar sin familj att man är en vuxen människa och att de ( föräldrarna) uppfostrat en till en rättrådig människa som står upp för dem han/ hon älskar .
Man kan inte förvänta sig att ens partners familj ska älska en på samma sätt som de älskar ett av sina barn/ syskon Men man kan förvänta sig att man behandlas med respekt om inte för sin egen skull så för att de litar på och älskar ens partner och respekterar och accepterar deras val.
Ts partner behöver en hög väckarklocka här..Han måste börja stå upp för sin partner och visa inte bara sin familj men även sina barn att hon är värd all respekt och kärlek. Detta är det viktigaste av allt i hela historien!!! Presenter vara eller inte vara är inte alls lika viktigt.det är hur han agerar i vardagen och i mötet med släkten som är det viktiga
Och vad det gäller presenter.. nu känner vi ju inte Ts sambo ..men jag känner min egen.. och jag lärde mig ganska tidigt att jag behövde verbalisera mina önskningar om det skulle kommas ihåg.. när det gäller presenter till syskon, föräldrar så kom hans mamma när vi träffades med förslag på presenter till syskonen - hade hon inte gjort det hade han troligen i bästa fall gett sina syskon en blomma han köpte på macken på väg dit ?. Det kan , jag säger bara kan vara så här också.. när systern fyller år talar mamman eller hon själv om för Ts sambo vad hon önskar sig och han som ( nu generaliserar jag ) så många andra män tar den enkla vägen och köper det han blir uppmanad att göra.