Jag har varit trogen min älskarinna i 25 år

Fast jag förstår inte. Om frun vet om och accepterar älskarinnan, så kan du väl träffa henne även när du slutar jobba? Jag förstår att det hade varit svårt om frun inget vetat, för då hade du behövt jobbet som täckmantel när du skulle träffa älskarinnan ("långluncher", "övertid", "affärsresor", "några dagar på kontoret i X-stad").

Precis. 

Han vet nog innerst inne att han gör fel. Annars hade han inte behövt fejka. 

Och innan någon säger ?men du sa ju att du förstod innan!? , var ironisk. Är tveksam på att frun vet. Men visst. Säger han det så. 

Fast vadå, de kunde varit särbo. Han kan ju inte ha sin fru för enbart sällskap. 

Tror mer på att det kan bli så att älskarinnan inte vill ha mannen om han lämnar frun, just för att hon vill åt spänningen. Den finns ju inte om han är ensam. Då är hon ju inte med en upptagen gift man. Enligt vad jag läst i mååånga trådar är det ju det som många gillar. 

Stämmer säkert för en del men det hade inte haft någon betydelse för min del. Jag tycker genuint om min extra man och hade gärna haft en särborelation med honom, men hade inte velat blanda ihop vuxna barn eller ekonomi.

Det är inte din man om han är otrogen. Han har en fru. Du är vid sidan av. Jag har också varit älskarinnan (dock omedvetet) men så fort jag fick reda på det kände jag avsky. Jag förstår hur man vill vara den som är nummer två. En känsla av att vara mindre betydelsefull, mindre viktig. Mindre värd. Duger till sex men inte mer. Typ så. Hemskt. 

Menar inte dig nu, utan det var så jag kände. Sedan förstår jag väl mig inte på hans tjej heller, som hade mig vid sidan av. Hon fortsatte med honom. Men förmodligen tänkte väl väl så att jag inte dög nog och att hon har bättre dp, han ville ha henne trots han provat någon annan 

kanske är det inte så. Men det är så jag tänker. Vilket gör att jag inte klarar av att vara en älskarinna heller. men är man inte en tänkare så funkar det kanske 

Väldigt nedvärderande kände jag iallafall 

Fast det beror ju på omständigheterna. Det KAN vara så (jag säger inte att det är vanligt, men IBLAND är det så) att älskarinnan ÄR nr 1 i hans hjärta, men att han inte tycker att han anständigtvis kan lämna sin familj för henne ändå.

Hans första ansvar måste vara hans barn, alltid. Om de skulle skadas av en skilsmässa, så kan han inte göra det hur mycket han än älskar älskarinnan. Och även om det inte finns barn, eller om dessa är stora och skulle klara en skilsmässa, så kan han ändå känna ett ansvar för frun, som kanske inte skulle klara sig själv om han lämnade. Hon kanske har psykiska problem, eller alltid har varit hemmafru och har föråldrade meriter...

Han har ju ett ansvar för frun också, och särskilt om de är gifta. Och en VISS sorts kärlek kan fortfarande finnas mellan dem, typ syskonkärlek, vänskapskärlek, att han är tacksam för att hon fött honom hans fina barn eller stöttat honom i hans karriär... Allt är liksom inte svart eller vitt!

...och även om förhållandet med älskarinnan tar slut, så behöver det inte betyda att mannen inte vid en tidpunkt älskade henne mest, och på allvar planerade att lämna frun när omständigheterna tillät. Han kan mycket väl ha tänkt och känt så DÅ... men sedan svalnar känslorna för älskarinnan som de kan göra i alla förhållanden, även icke-otrohetsförhållanden. Men det är här som många älskarinnor börjar skrika om "svin" och "ska berätta för frun för HON HAR RÄTT ATT VETA". (Men under alla månader eller år som otrohetsförhållandet var lyckligt, så hade frun ingen rätt att veta - tvärtom.)