Anonym (Ja) skrev 2024-08-01 20:52:48 följande:
Det är ditt antagande. Det framkommer inte om det var privat från personens eget liv eller om det handlade om någon annan. Kan knappast kalla det att "sprida information" när man öppnar upp sig inför sin partner om sitt liv. Med tanke på att det diskuterades i en släktchat antyder snarare att det handlade just om personen (Gör inte det).
Det vi kan förstå är att den ex-killen, precis som du, tydligen inte har vett själv om vad som kan vara privat eller inte. Jag förespråkar inte alls otydlighet, vilket jag nu TYDLIGT för TREDJE gången minst skriver. Om man inte har diagnos i botten så måste man kunna fatta vissa gränser själv. Du är väldigt noga med vad andra ska göra eller inte göra, medan du själv sitter och hittar på (!) vad andra tycker, tvärtemot vad man nyss har skrivit!
Mina exempel var så pass tydliga att man borde fatta att det är privat, utan att man ska behöva påpeka det. Det är inte otydlighet utan vanligt sunt förnuft och social kompetens.
Ja herregud stackars exet... Vilken otroligt tung vetskap det måste ha varit! Hoppas att (Gör inte det) kan återkomma och förtydliga om det för det första var privat om henne själv eller skitsnack om någon annan och dessutom om det nu var så himla "tungt" som du tycks tro. Det finns få saker som är så tunga att man måste babbla om det till hela släkten! Det som ledde till att de gick isär var mycket riktigt vetskapen om att hennes ex inte kunde hålla käften om högst privata saker som sedan maldes runt i hans familj.
Återigen, lider man inte av en diagnos där man inte fattar hur världen funkar så bör man fatta vissa saker utan att man ska behöva påpeka det! Återigen, nej jag förespråkar inte otydlighet, för fjärde gången. Har JAG varit tydlig nog med det nu så att du fattar det? Apropå att vara tydlig, menar jag. Om du inte fattar det ens efter fyra gånger så är det tyvärr omöjligt att vara tydlig nog med en sådan person som du.
Har du en diagnos möjligen...? Autism kanske...?
Ja, jag kan läsa att du skriver att du inte förespråkar otydlighet. Likväl tycker du inte att man ska berätta om man tycker att något är privat och inte får spridas vidare. Istället tycker du att man ska ha vett själv att fatta det, att man måste kunna fatta vissa gränser själv, att man borde fatta det, att man inte ska behöva påpeka det, att det är sunt förnuft och social kompetens. Oavsett vad du vill hävda så är detta mer otydligt än att säga det klart och tydligt. Så du säger emot dig själv.
En viktig anledning till att tydlig kommunikation är så värdefull är att olika personer uppfattar saker på olika sätt. För att ta Anonym (Gör inte det) som exempel så var det självklart för henne att det hon berättade var privat och inte fick spridas vidare. För exmannen var det däremot inte självklart. Det är troligt att Anonym (Gör inte det) resonerade som du dvs att exmannen borde ha haft vett själv att fatta detta, utan att hon ska behöva säga det. Men nu gjorde han inte det och då blev det pannkaka av alltihop.
Det finns flera tänkbara anledningar till att det gick som det gick. För att vara tydlig så spekulerar jag nu, för diskussionens skull. Det kan vara så att exmannen trodde att Anonym (Gör inte det) hade bearbetat och kommit över det jobbiga, och att det därför inte längre var känsligt att sprida. Han själv kanske inte tyckte att det var något känsligt, även om Anonym (Gör inte det) tyckte det. Han kanske hade fått kännedom om att Anonym (Gör inte det) berättat samma saker för väninnor, och därmed trodde att det inte var hemligt. Oavsett vilken anledningen kan tänkas ha varit så hade fiaskot kunnat undvikas om Anonym (Gör inte det) klart och tydligt hade talat om att det här är hemligt och inte får spridas vidare.
Jag ser det som smickrande att du har behov av att sätta en diagnos på mig.
