Prata med mamma om min flickvän

Jaså, du kan uttala dig om det? Om det är så att ts bor med
mamma, spenderar all tid med henne, aldrig är med vänner, alltid diskuterar igenom varje beslut med mamma och aldrig kommer älska någon annan mer än mamma så ja, då kanske det betyder att han inte har klippt navelsträngen. Men nu tvivlar jag på att det är så. Men att man är nära sin mamma och pratar med mamma om jobbiga saker är knappast synonymt med att man inte har klippt navelsträngen. Väldigt många är nära sina föräldrar och pratar med dem om olika saker. Skulle hellre ha en nära relation till mina föräldrar än en dålig sådan. 

Din flickvän kan inte styra vem du pratar med. Men hon kan styra om hon vill vara tillsammans med dig.

Jag skriver utifrån vad jag tror, precis som du själv gör gällande att ts inte ska ha klippt navelsträngen. Haha.

Mina föräldrar försvinner inte bara för att jag är i ett förhållande. De kommer alltid vara mina föräldrar och jag kommer alltid älska dem. En partner som säger vad jag får och inte får göra skulle jag naturligtvis lämna direkt, så gråt. 

Jag antar att han inte vill göra slut med mamma så då lär det ju bli flickvännen, ja. Funkar det inte så funkar det inte.

Jodå, det brukar allt låta så.
Nu är inte jag ts. Läs om, läs rätt. Att diskutera problem och relationsproblem med nära och kära är fullt normalt. Jag kommer att fortsätta med detta och jag kunde inte bry mig mindre om ifall min partner gör samma sak. Det innebär inte att man säger vad som helst om sin partner eller delar med sig av intima detaljer, men att man lyfter problem för att få stöd och råd. Likaså kan jag och min partner prata om problem som jag har med mina föräldrar, till exempel.

Jag pratar med min mamma om allt men då är min mamma mogen nog att inte visa det och jag är också mogen nog att inte gå och berätta för min kille vad jag har delat med mig. Det verkar som att TS har dålig relation med sin mor eller modern är lite dum i huvet om båda två är så dåliga på att hålla käften om vad de delar med sig. Allt handlar om att kunna hålla hemligheter, om du inte kan hålla käften och berätta det för din mamma får du också mörka det för ingen gillar nån som inte kan hålla i en konversation utan att läcka något av det. 

Kan också vara en arbetskamrat som går bakom ryggen på en och säger till chefen att man har jobbat på distans x antal procent. Det är lika illa båda två. Att inte kunna vara en trygg samtalspartner är bare minimum. 

Det är fullt rimligt att berätta om relationsproblem för sina föräldrar men tjejen hade aldrig blivit sur om det inte vore så att hon upplevde att föräldrarna hade någon makt över deras förhållande. Det är därför man vänder sig till en psykolog som ger objektiv vägledning. Vem som helst hade tagit det illa upp speciellt om man vet att killen är mammas pojke, då är det som att sanningen inte går fram för att mamman kommer alltid försvara killen, även om han skulle visa sig vara den som är problemet. En mor som älskar sin son hade försvarat honom även om han hade slagit sin tjej, och jag tror att det är det hon är rädd för. Att pga killens nära relation med sin mor blir hennes råd otroligt subjektiva och beskyddande snarare än problemlösande. Vilket är skillnaden mellan att be om hjälp från en familjemedlem och psykolog. 

Den där jävla ursäkten om att man inte vill lägga tusen på terapi är bara bullshit. Har du hittat rätt person kommer du också investera i henne, det kan vara en middag för 2000, en väska för 2000 eller 1 timmes terapi. Så, vill du inte investera då är du inte riktigt fäst heller. Skit i henne och gå vidare då. :) 

Det kanske är just det att du inte har så mycket erfarenhet av förhållanden och behöver ett bollplank. Självklart ska du prata med din mamma om det. Du kan lita på henne (att hon inte springer med skvaller om flickvännen). Hon har livserfarenhet och har säkert kunskap om sånt som inte du kan veta. Jag förmodar att det är helt vanliga problem du pratar om som kan uppstå i relationer. Jag förstår även flickvännen och hennes reaktion. På något sätt känner hon sig säkert förd bakom ljuset på nåt sätt. Många här inne verkar tycka/tro att det är skitsnack bakom ryggen. Men jag tycket det visar på ett ansvar för relationen. Du bryr dig om din tjej och vill att det ska funka mellan er. Då behöver man lite reflektioner från annat håll ibland. 

Återigen, det är inte ett triangeldrama. Varför ska han skapa en konflikt dem emellan för att sen tydligen tvingas göra ett val? Det är ju fruktansvärt korkat. Han är antingen limmet eller den splittrande faktorn.

Vilken tålig och snäll flickvän du har..Som tycker sånt är ok. Eller hon kanske har fått en chock.
Jag hade dragit som en avlöning om min mans mor hade varit ett sånt creep och hade diskuterat mina eller våra problem med min man och om han hade betett sig som en liten våldtagen pojke så hade jag också dragit.

Bor du med din mamma, eller bor du medcdin tjej?
Är du en pojke eller är du en man?
Är du en pojke som måste creepa dig..bo hos mamma..
Är du en man bo med din flickvän, utan att skvallra om dina stackars tjejer för mamma som du inte sover hos längre.

Mammas pojke kan en liten pojke vara, men är en vuxen MAN mammas pojke så låter det som incest..
Det är ju såna som legat med sina söner som pojkar som tycker att deras son är en mammas pojke och män som ff som vuxen är " mammas pojke" har fått det itutat från sin egen morsa att dom aldrig kommer klara sig utan sin morsa och hennes varma famn.

Uagh. Incest är ju inte kul..Ta hjälp och lämna din morsa för alltid.Hon är inte frisk någonstans.