Inlägg från: Anonym (Mammas pojke) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mammas pojke)

    Prata med mamma om min flickvän

    Jag har alltid varit mammas pojke och pratat med henne om jobbiga saker, även i vuxen ålder, vilket har fått mig att må bättre. Jag vet att mamma inte skulle sprida vidare det vi pratar om.

    Sedan jag fick en flickvän för ett halvår sedan har jag och mamma pratat om henne också, bland annat om hur hon är och om problem i relationen. När jag råkade berätta detta för min flickvän blev hon skitsur och krävde att jag ska sluta med det. Jag och flickvännen har inte diskuterat saken vidare, men jag tycker att hon har blivit mer negativt inställd till mamma. Min tolkning är att hon uppfattar samtalen med mamma som någon slags känslomässig otrohet.

    Jag tycker att min flickväns reaktion är orimlig och att det inte är konstigare att jag pratar om henne med mamma än att hon (förmodligen) pratar om mig med sina väninnor. Men jag har å andra sidan ingen tidigare erfarenhet av förhållanden och vet inte riktigt vad som är normalt.

    Jag älskar min flickvän men mamma är en stor trygghet och jag känner ju ändå henne bättre. Är det så att jag inte kan vara lojal både med mamma och flickvännen utan behöver välja? Eller kan min flickvän inte styra vem jag pratar med?

  • Svar på tråden Prata med mamma om min flickvän
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Tänk till) skrev 2024-07-31 21:18:14 följande:
    Håller med. Min första riktiga pojkvän var mammas pojke och det fick mig att göra slut till sist. Då var han19 år.  Med en vuxen mammas pojke hade jag gjort slut direkt.
    Intressant! Varför?
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Väx upp) skrev 2024-07-31 22:52:27 följande:

    Du får lära dig att det är otroligt oattraktivt att vara mammas pojke, det är första saken. För det andra får du absolut inte dela med dig om saker som inte är logistiska till dina föräldrar. Din mamma får absolut veta vad ni äter, var ni går och vad ni har på er och vad ni har för framtidsplaner men du är rentav omogen om du tror att  hon är orimlig för att du delar med dig av detaljer kring vad hon delar med sig till dig. Det kan handla om hennes familj, hennes preferenser och mycket annat som inte är nödvändigt för din mamma att veta. Att kunna känna av rummet och veta vad som är ert och vad som är okej att dela hör till något grundläggande i ett förhållande. 

    Hon är absolut inte orimlig och det är dags för dig att inse att du måste respektera nya kvinnan i ditt liv minst lika mycket. 

    Detta säger jag för att jag gjorde slut med min kille pga hans oförmåga att inse att hans mamma hör inte till vårt förhållande och har ingen som helst roll i att vare sig veta eller kommentera det som sker mellan oss. Beroende på vad du har delat med dig tycker jag att det är rimligt att hon gör slut med dig också för en man som inte kan ge sin partner trygghet är inte nåt o ha 


    Om det nu är så otroligt oattraktivt så är det ju märkligt att min flickvän ville bli ihop med mig från första början. Jag har ju varit mig själv hela tiden och inte försökt vara någon annan. Ditt påstående får därför stå för dig.

    Sedan är det ett märkligt påstående att jag inte skulle respektera min flickvän för att jag pratar om relationsproblem med någon som står mig nära. Alternativet är att hålla allt inom mig och det mår ingen bra av. Likaså är det ett märkligt påstående att man inte skulle kunna ge sin partner trygghet för att man pratar om henne med en annan person. Min flickvän respekterar mig och ger mig trygghet, även om hon pratar om mig med andra. Självklart måste hon få prata om mig om hon har behov av det.

    Så framstår du som oerhört omogen om du gjorde slut med din kille för en sådan sak. Det du kräver med ditt agerande är just att han inte pratar med någon om sina känslor utan att han håller dem inom sig. Då antar jag att du själv inte pratar om känslor med någon annan för om du gör det är du en stor hycklare.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Tänk till) skrev 2024-07-31 23:08:02 följande:
    TS kallar sig för mammas pojke. Vad tror du själv? Har han klippt navelsträngen?
    Jag har hört uttrycket ?klippa navelsträngen? och att detta skulle vara någonting positivt. Men vad innebär det? Att man ska försämra relationen till sina föräldrar? På vilket sätt skulle det vara bättre?

    Om man har en bra relation till sina föräldrar så ska man väl vara rädd om den och vårda den. Det finns alltför många dåliga relationer barn/förälder, förknippade med sorg över att relationen inte är bättre. Inget att eftersträva.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Väx upp) skrev 2024-07-31 23:22:10 följande:
    Jag pratar med min mamma om allt men då är min mamma mogen nog att inte visa det och jag är också mogen nog att inte gå och berätta för min kille vad jag har delat med mig.
    Detta säger jag för att jag gjorde slut med min kille pga hans oförmåga att inse att hans mamma hör inte till vårt förhållande och har ingen som helst roll i att vare sig veta eller kommentera det som sker mellan oss.
    Du gjorde slut med din förra kille för att han inte insåg att hans mamma inte fick veta vad som skedde mellan er.

    Du pratar med din mamma om allt och delar med dig saker om din nuvarande kille.

    Om din kille är som du så skulle han därmed göra slut med dig om han fick veta sanningen. Antingen är han mer tolerant än du eller så måste du leva med en ständig oro för att sanningen ska komma fram.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Vek tjej) skrev 2024-08-01 15:12:41 följande:
    Ja, TS skulle inte sagt något överhuvudtaget. Sen behöver vi inte göra det till en könskrigartråd. Det jag menade var att många snackar om sin partner i olika forum. Jag har tom arbetat på några företag där det pratats öppet om hur deras partners är där dom andra skrattat med och fyllt på med vad sina partners gör.

    Man berättar dock inte till sin partner att man har sagt detta. Precis som att det finns vissa andra saker som man inte berättar. Att vara helt 100% ärlig i alla situationer i en relation är inte många som är. Det är tom socialt inkompetent att känna att allt måste vara helt ärligt och öppet. 
    Man kan konstatera att jag gjorde ett stort misstag som berättade för min flickvän att jag pratar om henne med mamma. Hade jag inte råkat försäga mig hade ingen skada varit skedd, för det man inte känner till mår man inte dåligt av. Visst är det så att många skvallrar om varandra, det kan man ju inte förneka.

    Frågan är hur stor skada som är skedd? Har jag saboterat min flickväns tillit till mig? Jag vet att jag borde ta upp detta med henne men jag vågar inte riktigt det för hon blev så arg sist.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Väx upp) skrev 2024-08-01 01:51:33 följande:
    1. Jag gjorde slut med honom då jag ansåg att en vuxen man som inte respekterar sin partner och inte förstår vilka saker som man inte ska dela med sin mor eller ej är inget för mig. Har man som tjej låg standard och tycker sånt är okej så får man ha det. Jag säger inte att alla borde göra som mig men i min värld finner jag ingen vidare framtid med en man vars första trygghet är sin mor istället för mig som är hans partner. Det är rentav odrägligt att min man ska disktuera relationsproblem med sin mor istället med mig. 

    2. Jag pratar om allt med min mor och det finns ingen "sanning" som kan komma fram eftersom till skillnad från dig går jag inte och snackar skit bakom min kille och har inte några problem som jag har lyft. Om mamma sen råkar säga till min kille att jag har diskuterat hans nya skjorta med mamma eller hans spontana resa till Monaco är inget jag är rädd för. Det är skillnad mellan vad man säger och vad man inte säger. Det du saknar förmåga att förstå är att du har sårat din tjej genom att dela sådant som hör till er och inte din mamma. 

    Jag och min kille är iaf mongna att diskutera sånt med varandra, du däremot är ute på ett forum när du borde lyfta frågan först med din partner. Du har  tydligen diskuterat ditt problem mer utfördligt med din mor och oss än henne. Undrar vem här som är omogen.
    Tänker inte ens gå in och svara på alla ord du har skrivit då denna sorgliga blandning av personangrepp och egna påhitt inte är värd att kommentera.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Gör inte det) skrev 2024-08-01 13:23:44 följande:

    En av anledningarna till att jag skilde mig, var att jag hittade en gruppchat på min exmans Facebook, där han, hans pappa och hans båda systrar hade pratat massa skit om mig. Även väldigt privata saker som jag hade anförtrott honom satt de där och dissekerade. Det var saker som var av en sådan privat natur att han måste ha fattat att det var ett förtroende mellan oss, och inget som fick babblas vidare.

    Ja jag vet att jag inte borde ha snokat i hans Messenger, men nu gjorde jag det ändå för att jag var orolig för något helt annat som inte visade sig stämma, men som hade varit ett mindre problem om det hade varit sant. För en annan kvinna hade kunnat försvinna för gott och man hade kunnat glömma bort eländet, men jag kunde inte kräva att han skulle bryta med sin ursprungsfamilj. Så gör inte så här! Det är möjligt att det redan är för sent med den här tjejen, men då får du försöka hitta en ny och sedan inte göra om samma misstag.


    Usch, vilken soppa. Det är alltid riskabelt att snoka i saker som man inte borde beblanda sig med. Man kan ta väldigt illa vid sig om man får veta saker som det inte var tänkt att man skulle få kännedom om. Jag har svårt att tänka mig att exmannen deltog i denna chatt för att vara elak mot dig, snarare behövde han lätta sitt hjärta. Men när du fick veta detta blev det väldigt fel vilket ledde till skilsmässa.

    Historien visar även på vikten av tydlig kommunikation. Om du hade varit tydlig mot exmannen om att dessa privata saker inte fick spridas vidare så hade han förmodligen inte gjort det. Nu verkar det som att han inte kände till att det inte fick spridas. Även om det var självklart för sig så var det ett risktagande att tänka att ?han måste ha fattat att det var ett förtroende?. Även om kvinnor ofta tycker att män ?borde förstå? olika saker så är det inte säkert att mannen ser det på samma sätt.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Demp) skrev 2024-08-01 18:00:20 följande:

    Du har inte bara saboterat flickvännens tillit. Du har möjligen saboterat din mammas möjlighet att ha en relation med flickvännen. Du bygger en dålig grund för ett längre förhållande. 


    Sen att du inte vågar ta upp saker för att du känner en rädsla för att någon blir arg lägger inte heller en bra grund till ett stabilt förhållande.

    Det finns utrymme för personlig utveckling för dig här. Sen så ska du inte bry dig om hur andra gör/ inte gör. Det här är bara ditt förhållande.


    Tack för ett mycket bra och klokt inlägg. Jag ska jobba på detta, oavsett hur det blir med det här förhållandet.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Ja) skrev 2024-08-01 18:27:01 följande:
    Vissa saker måste man bara fatta är privat ändå!
    Jag må vara socialt inkompetent, men jag fattar verkligen inte på vilket sätt det skulle vara bättre att vara otydlig.

    Om det nu är något man verkligen inte vill ska spridas, på vilket sätt är det bättre att vara otydlig om detta? Det ökar ju risken att det sprids pga missförstånd.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Ja) skrev 2024-08-01 18:49:10 följande:
    Jag tar några exempel så får vi se om vi tänker lika. Skulle du förstå på egen hand att följande information är strikt privat och inte ska gå vidare?

    *Aborter eller smärtsamma missfall innan relationen
    *Självskadebeteende och sjukt dåligt mående under tonåren
    *Att ens pappa förgripit sig på en sexuellt under barndomen
    *Tidigare missbruk som man idag är fri från

    Tydlighet är alltid bra men lite sunt förnuft får man allt ha själv också.
    Det vi diskuterar är att en kvinna har spridit privat information till sin pojkvän. Sedan förväntar hon att han ska förstå att den inte får spridas vidare, utan att hon talar om detta. Hon har då själv gjort valet att inte berätta att det är hemligt, trots att hon verkligen inte vill att informationen ska spridas vidare.

    I exemplet med Anonym (Gör inte det) har vi inte fått veta vilken information det handlar om. Men det vi vet är att exmannen har spridit den vidare till sin familj, trots att Anonym (Gör inte det) absolut inte ville detta. Av detta kan man dra slutsatsen att det är troligt att exmannen inte kände till att informationen inte fick spridas. 

    Du argumenterar för otydlig kommunikation och tycker att man ska förstå saker ändå med sunt förnuft. Jag argumenterar för tydlig kommunikation och menar att missförstånd, som i Anonym (Gör inte det):s fall var förödande, därmed kan undvikas.

    Till stöd för din argumentation tar du upp diverse privata och känsliga exempel, som man enligt dig ska förstå att de inte får spridas vidare, trots att man inte talar om detta. Om man då faktiskt förstår att det inte ska spridas vidare så är ju ingen skada skedd. Men exemplet med Anonym (Gör inte det) visar tydligt på vad som kan hända om man inte förstår det som man förväntades förstå. Jag har fortfarande inte blivit övertygad om på vilket sätt otydlig kommunikation skulle vara bättre.

    Om man ser saken från exmannens synvinkel så är det han visste att informationen inte var mer hemlig än att han själv fick veta den. Exmannen tyckte då att det var jobbigt att bära på en så tung hemlighet. Följaktligen hade han behov att lätta sitt hjärta, vilket han gjorde i en privat chatt med sin familj, med motivet att han inte ville ha hemligheter för dessa. Det var då tänkt att Anonym (Gör inte det) inte skulle få kännedom om denna chatt men när hon ändå fick det så var det en av de saker som ledde till skilsmässa.

    Med tydlig kommunikation kan missförstånd med diverse negativa konsekvenser undvikas. Trots detta argumenterar du för att kommunikation ska vara otydlig och att man ska förstå saker utan att man talar om det klart och tydligt. Då får man beakta att det sker mängder av missförstånd med olika negativa konsekvenser när en kvinna tycker att en man ska ?förstå saker ändå? och han sedan inte gör det.

    Det är möjligt att du avfärdar mitt resonemang med att jag är ?socialt förvriden?. Men att sätta en sådan stämpel istället för att komma med sakliga argument är oseriöst.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Ja) skrev 2024-08-01 20:52:48 följande:
    Det är ditt antagande. Det framkommer inte om det var privat från personens eget liv eller om det handlade om någon annan. Kan knappast kalla det att "sprida information" när man öppnar upp sig inför sin partner om sitt liv. Med tanke på att det diskuterades i en släktchat antyder snarare att det handlade just om personen (Gör inte det).

    Det vi kan förstå är att den ex-killen, precis som du, tydligen inte har vett själv om vad som kan vara privat eller inte. Jag förespråkar inte alls otydlighet, vilket jag nu TYDLIGT för TREDJE gången minst skriver. Om man inte har diagnos i botten så måste man kunna fatta vissa gränser själv. Du är väldigt noga med vad andra ska göra eller inte göra, medan du själv sitter och hittar på (!) vad andra tycker, tvärtemot vad man nyss har skrivit!

    Mina exempel var så pass tydliga att man borde fatta att det är privat, utan att man ska behöva påpeka det. Det är inte otydlighet utan vanligt sunt förnuft och social kompetens.

    Ja herregud stackars exet... Vilken otroligt tung vetskap det måste ha varit! Hoppas att (Gör inte det) kan återkomma och förtydliga om det för det första var privat om henne själv eller skitsnack om någon annan och dessutom om det nu var så himla "tungt" som du tycks tro. Det finns få saker som är så tunga att man måste babbla om det till hela släkten! Det som ledde till att de gick isär var mycket riktigt vetskapen om att hennes ex inte kunde hålla käften om högst privata saker som sedan maldes runt i hans familj.

    Återigen, lider man inte av en diagnos där man inte fattar hur världen funkar så bör man fatta vissa saker utan att man ska behöva påpeka det! Återigen, nej jag förespråkar inte otydlighet, för fjärde gången. Har JAG varit tydlig nog med det nu så att du fattar det? Apropå att vara tydlig, menar jag. Om du inte fattar det ens efter fyra gånger så är det tyvärr omöjligt att vara tydlig nog med en sådan person som du.

    Har du en diagnos möjligen...? Autism kanske...?
    Ja, jag kan läsa att du skriver att du inte förespråkar otydlighet. Likväl tycker du inte att man ska berätta om man tycker att något är privat och inte får spridas vidare. Istället tycker du att man ska ha vett själv att fatta det, att man måste kunna fatta vissa gränser själv, att man borde fatta det, att man inte ska behöva påpeka det, att det är sunt förnuft och social kompetens. Oavsett vad du vill hävda så är detta mer otydligt än att säga det klart och tydligt. Så du säger emot dig själv.

    En viktig anledning till att tydlig kommunikation är så värdefull är att olika personer uppfattar saker på olika sätt. För att ta Anonym (Gör inte det) som exempel så var det självklart för henne att det hon berättade var privat och inte fick spridas vidare. För exmannen var det däremot inte självklart. Det är troligt att Anonym (Gör inte det) resonerade som du dvs att exmannen borde ha haft vett själv att fatta detta, utan att hon ska behöva säga det. Men nu gjorde han inte det och då blev det pannkaka av alltihop.

    Det finns flera tänkbara anledningar till att det gick som det gick. För att vara tydlig så spekulerar jag nu, för diskussionens skull. Det kan vara så att exmannen trodde att Anonym (Gör inte det) hade bearbetat och kommit över det jobbiga, och att det därför inte längre var känsligt att sprida. Han själv kanske inte tyckte att det var något känsligt, även om Anonym (Gör inte det) tyckte det. Han kanske hade fått kännedom om att Anonym (Gör inte det) berättat samma saker för väninnor, och därmed trodde att det inte var hemligt. Oavsett vilken anledningen kan tänkas ha varit så hade fiaskot kunnat undvikas om Anonym (Gör inte det) klart och tydligt hade talat om att det här är hemligt och inte får spridas vidare.

    Jag ser det som smickrande att du har behov av att sätta en diagnos på mig.
  • Anonym (Mammas pojke)
    felicityporter skrev 2024-08-01 22:30:00 följande:

    Nejnejnej, bara nej! Du ska inte prata om dina problem med din flickvän eller personliga saker om er relation överhuvudtaget med din morsa! Det måste du väl ändå förstå? Självklart blir din flickvän negativt inställt mot din mamma då, precis som din mamma känner detsamma mot din tjej. 


    Jag har själv en pojkvän som inte hade särskilt många erfarenheter av relationer och dessutom står nära sin mamma och jag fick sätta ner foten tidigt! Det är verkligen inte okej!!!


    Om jag tolkar dig rätt så behöver jag alltså välja mellan att vara lojal med min flickvän och att vara lojal med mamma?

    Värdefullt att veta i så fall. Om jag måste ta avstånd från mamma så innebär det ju helt nya förutsättningar för att leva i en relation än vad jag trodde.
  • Anonym (Mammas pojke)
    molly50 skrev 2024-08-02 17:05:15 följande:
    Du ska väl inte behöva välja mellan din flickvän och din mamma.
    Men du måste kanske inse att om du och din flickvän har problem i relationen så är det henne du ska prata med och inte din mamma. Eller någon annan för den delen.
    Det som sker i ditt förhållande är din och din flickväns ensak. Inte din mammas.
    Det kanske är dags att klippa navelsträngen bara?
    Jag har också en fin kontakt med min mamma. Men inte blandar jag in henne i mitt förhållande med min man..
    Jag förstår vad du menar men det är svårt. Jag och min flickvän har svårt att prata om jobbiga saker. Vi känner nog inte varandra så bra än. När förhållandet var problemfritt så fungerade det jättebra men nu är det problematiskt. Mamma förstår mig väldigt bra och jag mår bättre om jag pratar om jobbiga saker med henne.

    Det här är ju en ny situation för mig. Jag har alltid kunnat prata med mamma om allt och så plötsligt så kan jag inte det längre.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Malin) skrev 2024-08-02 16:57:46 följande:
    Men det är många kvinnor både i tråden och annars som säger att det är viktigt att ha en nära vän att ventilera sin relation med och att det är något de behöver. Så varför är det okej för en kvinna att springa till en väninna och sladdra om pojkvännen medan han inte får tala med sin mamma och antagligen inte med någon killkompis heller? Same same i min bok, illojalt helt enkelt.
    Ja, det kan uppfattas som inkonsekvent men det är kanske så som det förväntas vara? Att en kvinna har behov av att prata med väninnor om allt, inklusive pojkvännen, medan en man förväntas klara av jobbiga känslor själv. I så fall antar jag att jag är svag som har behov av att ventilera mina problem med mamma.
  • Anonym (Mammas pojke)
    felicityporter skrev 2024-08-03 02:05:29 följande:
    Det är väl din flickvän du planerar att skapa ett nytt liv med, eller hur?
    Det var tänkt så men om hon kräver att jag ska ta avstånd från mamma så kräver hon ju att jag tar avstånd från min bästa vän. Det är ju elakt. Jag skulle aldrig tvinga min flickvän att ta avstånd från sin bästa vän. Jag kanske får leta upp en annan tjej som är mognare.
  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (omygod) skrev 2024-08-03 11:41:55 följande:

    Herregud sidan 12 är denna tråd på, nu hoppar jag bara in här så förlåt om jag missat något viktigt i konversationen här tidigare. 

    Som jag ser det försöker man lösa det man har problem med med sin partner, den det berör, först och främst. Man springer inte som en liten pojke till mamma med era problem. Din flickvän har helt rätt.

    Din mamma vet saker om ert förhållande, om din flickvän som din flickvän inte har fått vara delaktig i eller godkänt. Det är inte schysst mot henne. 

    Din mamma är din mamma. Du kommer alltid ha högre status än vad din flickvän kommer ha. Du kan dessutom medvetet eller omedvetet ha gett din mamma en sämre bild av din flickvän än vad hon förtjänar. Din flickvän kommer aldrig kunna försvara eller förklara saker som din mamma faktiskt inte har att göra med. Din flickvän vet inte eller vet inte om hon kan lita på vad du sagt till din mamma är allt eller om där är mer du inte erkänt du tagit upp med henne och hur ska det bli i framtiden? Vad kommer du då berätta för din mamma? Hur roligt tror du det här är på en skala för din flickvän? Ska hon vara med där och låtsas vara glad sedan i er familj och låtsas som ingenting? 

    Jag har själv haft problem med min man och något som heter gränser. Han har en gränslös förälder och han själv är helt gränslös när det kommer till att "tycka till" och kritisera mig inför hans familj. Han har ingen vi-känsla, den finns inte där.
    Avslöjar på stora vis och på små vis. Där är inget vi och där är ingen lojalitet. Han har svikit mig när jag behövt honom som mest. Att han sedan efteråt kommer ängslig och kärleksfull räcker inte. Han har svikit där och då. Vi ska gå i terapi är det tänkt, men vi får väl se hur det blir med det. 

    Jag ser honom idag som en svikare. Jag känner inte det där Vi-et längre. Jag kämpar inte för det Vi-et längre för jag har varit ensam om att vilja ha det så. Jag har varit ensam med honom hela tiden. Man måste vara överens och vilja ha det på ett speciellt vis båda två för att det ska gå bra. 

    Din flickvän är som jag till 100% . Jag skulle aldrig jag springa till mamma och berätta om våra problem då det för mig handlar om respekt för min partner och för vårt liv tillsammans. Jag tänker så. Jag skyddar honom så. Jag skyddar vår relation på det sättet. På ett sätt han aldrig gjort. 

    Den där vi-känslan, TS, den bygger på att man faktiskt kan och vill tänka sig in i sin partners situation. Har du tänkt dig in i din partners situation? Förstår du att din situation är mycket annorlunda från hennes situation? Förstår du vilken roll du ska spela i det här för att vara en bra partner till henne? 

    Det är ni två som ska vara vuxna nog att försöka lösa era problem sinsemellan, lämna ut era föräldrar. Är du vuxen så är du. Det krävs att då agera som en vuxen i en vuxen relation, inte skifta så fort det passar dig. Då har du i mina ögon inte i en relation att göra längre, precis som min man inte har att göra i vår relation. 

    Tillit och respekt är nyckelorden här. 


    Jag antar att min flickvän ser på mig så som du ser på din man: som en svikare och att det inte finns någon vi-känsla.


    Av denna tråd att döma så är den enda anledningen till detta att det just är mamma som jag anförtror mig åt. Vilken annan person som helst kan jag prata förtroligt med, men mamma förväntas jag som man ha frigjort mig från.


    Alltså behöver jag skaffa en nära vän som jag kan prata om min flickvän med, för detta är däremot helt ok. Ingen tycker ju att en kvinna inte ska få diskutera sin pojkvän med sina väninnor.

    Vissa verkar dock tycka att det är ok om en kvinna pratar med mamma om sin partner men inte att en man gör det. 

  • Anonym (Mammas pojke)
    Anonym (Malin) skrev 2024-08-03 15:37:22 följande:
    Nej, för de rigida personer som skriver i tråden är det aldrig ok att en kille talar om sin flickvän med andra. Däremot att tjejer ventilerar sin relation med vänner. Visserligen hyckleri i den högre skolan, men det är som någon skrev, sån är verkligheten och jämställdhet får inte finnas i relationer, enligt just de personerna. Istället försöker de blanda bort korten genom att föra in misshandel i bilden, det är ju en helt annan sak och givetvis ska det åtgärdas på alla tänkbara sätt.

    Så du ska strunta i vad som skrivs här, du ska inte bryta med din mamma utan behålla er förtroliga relation. Och vara lika förtrolig med din flickvän, antingen det är den nuvarande eller en ny. Men tänka dig lite för när om du måste tala om din flickvän. Sånt som hon gjort tidigare och som inte påverkar er relation bör inte nämnas, om det kan tolkas negativt. Ta också till dig det som skrevs, det är absolut inte givet att din mamma alltid tar ditt parti! Det bör också flickvännen tänka på...

    En mycket spännande fråga som ingen tagit upp; är det lika fel om en pojkvän talar med sin flickvän om sin mamma och nämner negativa saker? Om mamman får veta om flickvännen skadar det deras relation, sak samma borde gälla omvänt?
    Ofta när man diskuterar sådant som har med män och kvinnor att göra så tar många parti för personen av samma kön. Då blir det lätt så att kvinnor vill ha jämställdhet när det gynnar dem själva, men inte om det gynnar män. Det är därför inte överraskande att kvinnor i tråden tycker så som du skriver.

    Annars så vet jag inte hur mycket klokare jag blir av den här tråden. Det är så många olika åsikter. Klart att jag bara kan strunta i allt som skrivits här och vårda relationen med mamma.

    Helst vill jag vara förtrolig med både mamma och flickvännen. Det är ju vanligtvis inget problem, problemet uppkommer
    när jag har behov av att prata om flickvännen med mamma. Men det är tråkigt för jag tar ju inte illa upp om hon pratar om mig med sin mamma eller väninna eller någon annan. Jag skulle verkligen önska att hon inte tog illa upp om jag pratar om henne.
Svar på tråden Prata med mamma om min flickvän