• Anonym (Tulip)

    Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!

    Har en son på 4,5 år som blivit fruktansvärd att hantera vid bråk. Oftast handlar bråken om att han retar sin äldre syster, slår henne eller med flit förstör hennes saker. Kan också handla om att han inte får som han vill.


     


    Han slår mig HÅRT gång på gång utan att jag egentligen gör något (dvs tar i honom eller så), bits, sparkas (gärna med skor, HÅRT) och ingenting jag gör får honom att sluta. Vissa dagar behöver det inte ens vara att det är ett bråk som utlöser detta, han vill bara provocera fram reaktioner.


     


    Just idag har han seriöst misshandlat mig hela dagen, om man nu kan uttrycka sig så gällande en 4-åring. Även personer i vår omgivning har reagerat starkt på hur han behandlar mig. Jag är helt slut och har blåmärken och bitmärken.


     


    Jag har prövat ignorera, men då fortsätter han tills han får en reaktion (och det gör ju ONT). Jag har prövat gå därifrån, men då springer han oftast och slår sin syster istället eller förstör något. När jag blir arg eller håller fast honom, vilket har hänt, så skrattar han och skriker om vartannat och gör sitt yttersta för att göra mig illa. 


    När jag försöker prata med honom när han är arg går det inte att nå honom, även om han inte är arg utan bara provokativ lyssnar han inte alls. När han är lugn så kan vi prata om att lyssna, vara en bra kompis och att det gör ont på mamma när han slår mig. Men det känns inte som att det går in riktigt.


     


    Jag vet inte vad jag ska ta mig till? HUR ska jag agera? VAD ska jag göra? Min dotter tar också stor skada av detta. 


     


    Lite mer info: jag är separerad från barnens pappa och han har dom bara varannan helg. På förskolan sköter han sig bra. Han är tidigt i utvecklingen i övrigt och har pratat meningar sedan han var 2 år. Han kan också vara världens goaste och är fysisk även åt det positiva hållet, med kramar och pussar.


  • Svar på tråden Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!
  • Anonym (Direkt konsekvens!)
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-08 09:31:48 följande:

     


    Ibland känns det som att han är 2 olika personer, för han kan vara så sjukt elak också.


     


    Det kanske är just det. Oftast är den rimligare förklaringen den rätta. Du känner ju honom bäst och vet nog innerst inne/kan ana. Be om stöd och be om utredning. Berätta så mycket du Jan och vad DU TROR är orsakerna. 
  • Anonym (Liten)
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-08 09:31:48 följande:

    Tack för era svar. Jag håller med om att ledsna gubbar kanske inte är bra.
    Glada gubbar är bättre, men tänker då att man plockar bort en glad gubbe om han betett sig riktigt illa? På något sätt måste han ju förstå att han gör fel?

    Han är väldigt obrydd som person, min son. Vilket jag egentligen tycker är en ganska fin egenskap. Han är social, orädd och rolig. Men han bryr sig liksom inte om någon säger åt honom.

    Jag tycker att jag försökt det mesta. Ibland har jag stängt in mig själv och honom på toaletten just för att han inte ska komma åt sin syster när han har sina utbrott. Men när vi sitter där på toaletten så slår han ju mig istället gång på gång, och det är verkligen jättejobbigt. 
    ofta måste jag hålla fast honom för att han inte ska sparka, slå eller förstöra saker. Kan ju knappast låsa in honom själv någonstans tills han lugnat ner sig?


    ibland pågår dom här episoderna väldigt länge. Jag vet inte riktigt vad som får honom att sluta, men det slutar iaf oftast med att han går och säger förlåt till sin syster och mig och ger oss kramar.
    Ibland känns det som att han är 2 olika personer, för han kan vara så sjukt elak också.


    Nej, ta inte bort några gladisar. Att han har gjort något bra ska premieras och firas, lyftas fram och kommas ihåg. Att han misslyckas senare tar inte bort att han gjorde något bra tidigare. Lägg mycket mer fokus på det som fungerar bra än på det som fungerar dåligt. 


    Det här med utbrotten, har det alltid varit så? 


    Vad händer innan utbrotten? Kan du märka att han håller på att tippa över? Vad utlöser utbrotten? Händer det att de kommer utan rimlig orsak? 

  • Anonym (Tulip)
    Anonym (Liten) skrev 2024-06-08 10:47:24 följande:

    Det här med utbrotten, har det alltid varit så? 


    Vad händer innan utbrotten? Kan du märka att han håller på att tippa över? Vad utlöser utbrotten? Händer det att de kommer utan rimlig orsak? 


    Han hade en sådan här riktigt gräslig period i höstas, innan han fyllde 4. Sen upplevde jag att det blev bättre en tid innan det blev ännu sämre. Som nu. Han slåss så hårt och mycket nu och verkligen går in för att skada oss. Har aldrig hört från förskolan att han slagit någon. 


    Mot sin syster kan han slå helt oprovocerat. Eller som idag när hon och en kompis spelade spel i vardagsrummet, då gick han in och förstörde hela spelplanen för dom. Kastade iväg alla pjäser och slog sin syster. Det är som att det roar honom att hon blir arg och ledsen.

    Mig slår han oftast när jag försöker dela på syskonen, men det kan också vara att han inte får nått som han vill ha eller att han inte vill gå och lägga sig. Han säger ofta dumma mamma och ibland att han vill att jag ska dö. Men det tar jag inte åt mig så mycket av.

    Som sagt, han kan vara jättego också. Kramas mycket och säger hur mycket han älskar oss. så det är väldigt MYCKET av både det dåliga och det bra.

    Har funderat om han liksom saknar en fadersgestalt, men tänker samtidigt att söner uppfostrats av ensamma mödrar i alla tider. Och jag gör verkligen mitt bästa för att barnen ska ha det bra.

  • Tow2Mater

    Han har ju en pappa. han saknar inte en fadersgestalt. Han saknar kanske sin pappa. Låt pappan vara en far, förminska inte pojkens fadersgestalt, inte konstigt om han agerar ut om du behandlar hans andra älskade förälder som något oönskat och värdelöst.

  • Anonym (Liten)
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-08 23:16:27 följande:

    Han hade en sådan här riktigt gräslig period i höstas, innan han fyllde 4. Sen upplevde jag att det blev bättre en tid innan det blev ännu sämre. Som nu. Han slåss så hårt och mycket nu och verkligen går in för att skada oss. Har aldrig hört från förskolan att han slagit någon. 


    Mot sin syster kan han slå helt oprovocerat. Eller som idag när hon och en kompis spelade spel i vardagsrummet, då gick han in och förstörde hela spelplanen för dom. Kastade iväg alla pjäser och slog sin syster. Det är som att det roar honom att hon blir arg och ledsen.

    Mig slår han oftast när jag försöker dela på syskonen, men det kan också vara att han inte får nått som han vill ha eller att han inte vill gå och lägga sig. Han säger ofta dumma mamma och ibland att han vill att jag ska dö. Men det tar jag inte åt mig så mycket av.

    Som sagt, han kan vara jättego också. Kramas mycket och säger hur mycket han älskar oss. så det är väldigt MYCKET av både det dåliga och det bra.

    Har funderat om han liksom saknar en fadersgestalt, men tänker samtidigt att söner uppfostrats av ensamma mödrar i alla tider. Och jag gör verkligen mitt bästa för att barnen ska ha det bra.


    Prata med BVC och be om remiss till BUP. Eller kontakta BUP direkt. 

    Om problemen uppstod plötsligt bör han bli utredd för PANS/PANDAS. Annars någon typ av funktionsnedsättning. Ta tag i det nu efter helgen. Det kan ta lång tid innan man får hjälp, så vänta inte. 
  • Spucks
    Tow2Mater skrev 2024-06-09 06:29:35 följande:

    Han har ju en pappa. han saknar inte en fadersgestalt. Han saknar kanske sin pappa. Låt pappan vara en far, förminska inte pojkens fadersgestalt, inte konstigt om han agerar ut om du behandlar hans andra älskade förälder som något oönskat och värdelöst.


    Vad är det för fel på dig?
  • TvillingmammaVästgöte

    Det kan ju bero på skilsmässan. Att det finns groll mellan föräldrarna och att sonen tar pappans parti. Eller att han saknar pappan och tar ut det på mamman.

    I vilket fall som helst bör han få hjälp av BVC och BUP, innan detta spårar ut helt.

  • Tow2Mater
    Spucks skrev 2024-06-09 08:03:29 följande:
    Vad är det för fel på dig?
    Vad är det för fel med dig? Vill du inte diskutera hur han har en pappa, som han kanske saknar i veckorna, medan mamma reducerar honom till en icke-fadersgestalt?
  • Anonym (lösning)

    Ha en vattenspruta nära till hands och när han slår så ger du honom en stor kalldusch i ansiktet. Obehagligt men inte skadligt och det rycker honom ut det låsta känsloläget/bubblan han hamnar i. Slår han igen blir det ny kalldusch.

  • Spucks
    Tow2Mater skrev 2024-06-09 10:46:48 följande:
    Vad är det för fel med dig? Vill du inte diskutera hur han har en pappa, som han kanske saknar i veckorna, medan mamma reducerar honom till en icke-fadersgestalt?
    Du är en av de värsta misogynister här på forummet ... i alla fall en av de få som vågar skriva under enkelanonymitet.
    Varenda gång det finns något problem med ett barn, är det, enligt dig, mamman som gör fel och pappan som är så underbart och lösningen. Även om pappan är den värsta skitstöveln.
    Som här: mamman är ensamstående med två barn, pappan bryr sig knappt om barnen, hon kämper med ett barn som uppvisar extremt beteende och det enda du kan göra är att - som vanligt - kläcka ur dig hur hemsk mamman är som tar den stackars och underbara pappan ifrån sitt barn.
Svar på tråden Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!