• Anonym (Tulip)

    Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!

    Har en son på 4,5 år som blivit fruktansvärd att hantera vid bråk. Oftast handlar bråken om att han retar sin äldre syster, slår henne eller med flit förstör hennes saker. Kan också handla om att han inte får som han vill.


     


    Han slår mig HÅRT gång på gång utan att jag egentligen gör något (dvs tar i honom eller så), bits, sparkas (gärna med skor, HÅRT) och ingenting jag gör får honom att sluta. Vissa dagar behöver det inte ens vara att det är ett bråk som utlöser detta, han vill bara provocera fram reaktioner.


     


    Just idag har han seriöst misshandlat mig hela dagen, om man nu kan uttrycka sig så gällande en 4-åring. Även personer i vår omgivning har reagerat starkt på hur han behandlar mig. Jag är helt slut och har blåmärken och bitmärken.


     


    Jag har prövat ignorera, men då fortsätter han tills han får en reaktion (och det gör ju ONT). Jag har prövat gå därifrån, men då springer han oftast och slår sin syster istället eller förstör något. När jag blir arg eller håller fast honom, vilket har hänt, så skrattar han och skriker om vartannat och gör sitt yttersta för att göra mig illa. 


    När jag försöker prata med honom när han är arg går det inte att nå honom, även om han inte är arg utan bara provokativ lyssnar han inte alls. När han är lugn så kan vi prata om att lyssna, vara en bra kompis och att det gör ont på mamma när han slår mig. Men det känns inte som att det går in riktigt.


     


    Jag vet inte vad jag ska ta mig till? HUR ska jag agera? VAD ska jag göra? Min dotter tar också stor skada av detta. 


     


    Lite mer info: jag är separerad från barnens pappa och han har dom bara varannan helg. På förskolan sköter han sig bra. Han är tidigt i utvecklingen i övrigt och har pratat meningar sedan han var 2 år. Han kan också vara världens goaste och är fysisk även åt det positiva hållet, med kramar och pussar.


  • Svar på tråden Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!
  • Anonym (Tulip)

    Angående pappan så har han själv valt att dra sig undan. När barnen väl är där skämmer han bort dom, men han pallar inte ansvaret. 

    Anledningen till att jag tog upp att vi är separerade är för att jag tror att vi hanterar barnen väldigt olika. Jag är (av naturliga skäl eftersom dom är mest hos mig) mer uppfostrande. 

  • Anonym (Liten)
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-09 15:03:47 följande:

    Angående pappan så har han själv valt att dra sig undan. När barnen väl är där skämmer han bort dom, men han pallar inte ansvaret. 

    Anledningen till att jag tog upp att vi är separerade är för att jag tror att vi hanterar barnen väldigt olika. Jag är (av naturliga skäl eftersom dom är mest hos mig) mer uppfostrande. 


    Kan det vara så att pappan inte klarar ansvaret och att upprätthålla regler pga egen adhd? 
  • Tow2Mater
    Spucks skrev 2024-06-09 11:43:28 följande:
    Du är en av de värsta misogynister här på forummet ... i alla fall en av de få som vågar skriva under enkelanonymitet.
    Varenda gång det finns något problem med ett barn, är det, enligt dig, mamman som gör fel och pappan som är så underbart och lösningen. Även om pappan är den värsta skitstöveln.
    Som här: mamman är ensamstående med två barn, pappan bryr sig knappt om barnen, hon kämper med ett barn som uppvisar extremt beteende och det enda du kan göra är att - som vanligt - kläcka ur dig hur hemsk mamman är som tar den stackars och underbara pappan ifrån sitt barn.
    Dumheter. Om du har något att bidra med kan du ju diskutera ämnet, och inte gå i attack på mig. Ignorera mina inlägg om du inte vill diskutera. Som vi ser finns pappan med i bilden, så sluta tyck synd om sk stackars ensamstående mammor. 
  • Tow2Mater
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-09 15:03:47 följande:

    Angående pappan så har han själv valt att dra sig undan. När barnen väl är där skämmer han bort dom, men han pallar inte ansvaret. 

    Anledningen till att jag tog upp att vi är separerade är för att jag tror att vi hanterar barnen väldigt olika. Jag är (av naturliga skäl eftersom dom är mest hos mig) mer uppfostrande. 


    Det kanske blev övermäktigt med ett andra barn. Kan ni separera barnen inland och ta varsin så de får ett brake från varandra, om han kanske kunde ha ett barn en helg och det andra helgen efter? Så kan du fokusera på ett barn ensamt samma tid.
  • Anonym (Tulip)
    Tow2Mater skrev 2024-06-09 16:09:13 följande:
    Det kanske blev övermäktigt med ett andra barn. Kan ni separera barnen inland och ta varsin så de får ett brake från varandra, om han kanske kunde ha ett barn en helg och det andra helgen efter? Så kan du fokusera på ett barn ensamt samma tid.

    Det var inte på grund av barnen vi valde att separera. Och nej, han vill inte hjälpa till på något vis de dagar han inte har barnen. Pappan har ingen diagnos.

    Tillbaka till sonen.
    Att han är medvetet fysisk mot mig och dottern behöver väl inte innebära en diagnos? Eller tänker jag fel?
    han fungerar ju som sagt mer än väl i förskolan, kan koncentrera sig, har kompisar osv. Han ligger inte efter i utveckling utan snarare före. 


    är jag fel ute om det helt enkelt är en dålig ovana han fått? Och att han gillar uppmärksamheten jag ger honom pga detta? Jag har ju svårt att tro att en fyraåring  kan förstå till fullo vad det är han gör? Men det är såklart oroande att han inte verkar ta till sig när jag säger att det gör ont. 

    Känner att jag behöver lite handfasta tips. Jag sa en gång till honom att han behöver lära sig att sluta slåss för om han slår någon som vuxen hamnar han i fängelse? kanske dumt sagt men tror ändå inte han förstod?


     

  • Jemp
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-09 16:29:56 följande:

    Det var inte på grund av barnen vi valde att separera. Och nej, han vill inte hjälpa till på något vis de dagar han inte har barnen. Pappan har ingen diagnos.

    Tillbaka till sonen.
    Att han är medvetet fysisk mot mig och dottern behöver väl inte innebära en diagnos? Eller tänker jag fel?
    han fungerar ju som sagt mer än väl i förskolan, kan koncentrera sig, har kompisar osv. Han ligger inte efter i utveckling utan snarare före. 


    är jag fel ute om det helt enkelt är en dålig ovana han fått? Och att han gillar uppmärksamheten jag ger honom pga detta? Jag har ju svårt att tro att en fyraåring  kan förstå till fullo vad det är han gör? Men det är såklart oroande att han inte verkar ta till sig när jag säger att det gör ont. 

    Känner att jag behöver lite handfasta tips. Jag sa en gång till honom att han behöver lära sig att sluta slåss för om han slår någon som vuxen hamnar han i fängelse? kanske dumt sagt men tror ändå inte han förstod?


     


    Jag tror varenda någorlunda normal fyraåring vet att man inte får slåss, och förstår det tillräckligt väl. Däremot kan impulskontrollen brista när man blir upprörd. Och den är ju inte färdigutvecklad på en fyraåring, inte heller kapacit att hantera sina känslor på andra sätt. 
  • Anonym (fy)

    Han låter som en blivande psykopat. Jag skulle skydda mitt oskyldiga barn och se till att det lilla monstret hamnade långt bort från oss.

  • Anonym (Röda flaggor)

    Jag tycker ärligt talat inte detta låter helt normalt. Någonting är fel, ADHD eller annan NPF verkar han inte ha. Men där finns faktiskt andra saker som man föds med. Exempelvis psykopati. Om än ovanligt, men inte omöjligt. Skulle den diagnosen vara något som influerar din sons agerande, så är det verkligen SUPER viktigt att ni får professionell hjälp TIDIGT. Både för dig och dottern, men även för sonen. Så han har så bra chans som möjligt till att växa upp till en välfungerande människa, som inte kommer systematiskt misshandla sin familj, sin flickvän, osv. Eller ännu värre saker. Psykopater är inte förlorade fall, så som är en stereotyp bild utav dom. Men insatser krävs tidigt i regel. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-09 16:29:56 följande:

    Det var inte på grund av barnen vi valde att separera. Och nej, han vill inte hjälpa till på något vis de dagar han inte har barnen. Pappan har ingen diagnos.

    Tillbaka till sonen.
    Att han är medvetet fysisk mot mig och dottern behöver väl inte innebära en diagnos? Eller tänker jag fel?
    han fungerar ju som sagt mer än väl i förskolan, kan koncentrera sig, har kompisar osv. Han ligger inte efter i utveckling utan snarare före. 


    är jag fel ute om det helt enkelt är en dålig ovana han fått? Och att han gillar uppmärksamheten jag ger honom pga detta? Jag har ju svårt att tro att en fyraåring  kan förstå till fullo vad det är han gör? Men det är såklart oroande att han inte verkar ta till sig när jag säger att det gör ont. 

    Känner att jag behöver lite handfasta tips. Jag sa en gång till honom att han behöver lära sig att sluta slåss för om han slår någon som vuxen hamnar han i fängelse? kanske dumt sagt men tror ändå inte han förstod?


     


    Mina tvillingar förstod mycket och hade väl utvecklad empati vid fyra år. Min son brukade trösta mig om jag blev ledsen  

    Jag tycker som några till att det kan vara risk för åtminstone drag av psykopati. Och då är det oerhört viktigt att ni får komma till BUP tidigt.
  • Anonym (Liten)
    Anonym (Tulip) skrev 2024-06-09 16:29:56 följande:

    Tillbaka till sonen.
    Att han är medvetet fysisk mot mig och dottern behöver väl inte innebära en diagnos? Eller tänker jag fel?
    han fungerar ju som sagt mer än väl i förskolan, kan koncentrera sig, har kompisar osv. Han ligger inte efter i utveckling utan snarare före.


    Det är ett missförstånd att alla barn med adhd skulle vara stökiga och dåliga i skolan. Många missas och får inte den hjälp de behöver pga det. Mitt barn var mycket skötsam och presterade över medel i alla ämnen, tills hen bröt ihop av utmattning och inte klarade av att gå dit längre. Gör inte om vårt misstag - be om utredning nu. 
Svar på tråden Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!