Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!

Det kanske står redan någonstans, men är jätteviktigt: försök behålla ditt lugn. Blir du arg trissar du troligen upp honom och det blir värre. Säg nej bestämt, men lugnt. Sätt dig gärna på golvet bredvid honom. 

Dra inte långa förklaringar om varför ditt och datt behöver göras (eller inte är tillåtet). Det får man inte, tex, duger som förklaring. Du kan förklara mer när han är lugn igen. 

Hur slutar hans utbrott? Kan du lugna/trösta honom? Blir han ledsen? Går han iväg för sig själv och blir lugn av att vara ensam? Sättet han blir lugn igen på kan ge en vink om hur han behöver bli bemött. 

Blir jag arg så blir det ännu värre, då trappas det upp mer och han blir som besatt av att göra mig ännu mer illa.
men det funkar inte att ignorera heller?.

Blir jag riktigt arg så skrattar han mest, förstår att det är är någon slags skydd För andra känslor. 

Och som sagt, hans syster slår tillbaka HÅRT ibland och då tjuter han och fortsätter slå henne. Han ger sig liksom inte.

vi har inte pratat med BVC om detta.

Det var inte på grund av barnen vi valde att separera. Och nej, han vill inte hjälpa till på något vis de dagar han inte har barnen. Pappan har ingen diagnos.

Tillbaka till sonen.
Att han är medvetet fysisk mot mig och dottern behöver väl inte innebära en diagnos? Eller tänker jag fel?
han fungerar ju som sagt mer än väl i förskolan, kan koncentrera sig, har kompisar osv. Han ligger inte efter i utveckling utan snarare före. 

är jag fel ute om det helt enkelt är en dålig ovana han fått? Och att han gillar uppmärksamheten jag ger honom pga detta? Jag har ju svårt att tro att en fyraåring  kan förstå till fullo vad det är han gör? Men det är såklart oroande att han inte verkar ta till sig när jag säger att det gör ont. 

Känner att jag behöver lite handfasta tips. Jag sa en gång till honom att han behöver lära sig att sluta slåss för om han slår någon som vuxen hamnar han i fängelse? kanske dumt sagt men tror ändå inte han förstod?