Hjälp, han slår mig SÅ hårt?!

Små barn lever i nuet. Att missa tv på kvällen är inget som han klarar av att reflektera över när han blir upprörd. Inte ens vuxna brottslingar funderar generellt över straffet när de rånar eller mördar. Små barn behöver istället hjälpas att bete sig rätt. Försök lugna och avleda när han börjar bli upprörd. Byt fokus. Byt aktivitet. Gör något fjantigt som får honom att skratta innan han tippar över. 

Vill man att barn ska bete sig bra behöver de må bra. Ta inte bort bokläsning som är något som stärker bandet mellan er. Lägg snarare till mer sånt. Mer saker som får honom lugn och trygg. Kanske har han större behov av det än andra? 

En del barn klarar inte lika mycket som andra. För mycket krav kan ge stress och känsla av orillräcklighet. Det behöver inte vara du som ställer för höga krav utan det kan vara att ha en massa barn omkring sig på förskolan som blir för jobbigt. Och reaktionen kommer hemma, där han är trygg. 

Rutiner och tydlighet mår de flesta barn bra av, men ställ inte högre krav än han klarar. Stirra dig inte blind på vad barn i hans ålder borde klara utan utgå från just honom. 

På helgen hos pappa har han inte varit på föris hela dagen. Gissningsvis är inte heller relationen till pappa lika trygg som den till dig. Det kan vara ett skäl till att det är dig han går på. 

Läs på om adhd och fundera på om det stämmer in på honom. 

Jag tänker att TS ska stå fast vid sitt nej. -Det blir ingen glass idag, men kolla den stora spindeln där vid soffan! Till exempel. 

Avledning är ju ett rätt ok sätt att hantera besvikelse. Som vuxen kanske man går till gymmet eller tar ett varv med gräsklipparen eller nåt för att komma på andra tankar. Har man svårt att reglera sina känslor behöver man hitta sätt att dämpa dem. 

Sen kan ju TS ta upp det senare och fråga om han blev ledsen för att det inte blev glass idag. Då, när han är lugn, kan han lära sig att sätta ord på känslorna. TS kan också tipsa honom om att skrika in i en kudde eller slå på en madrass. 

Jag hade tagit bort de ledsna helt. Ingen blir glad och harmonisk av att bli påmind om och om igen om sina misslyckanden. Det är betydligt mer effektivt att belöna!  

Försök skilja på dåligt beteende och att ni är oeniga. Det är ju ok att tycka olika. Men man ska kunna uttrycka det på ett bra sätt. Om han inte håller med dig men lyckas säga det på ett ok sätt ska det belönas - trots att ni är oense i sakfrågan. 

Att ta bort lördagsgodiset som straff är jag övertygad är fel väg. Straff funkar inte. Omedelbara konsekvenser kan funka. Men inte heller det funkar på ett barn som vill bete sig rätt men inte klarar det. 

Du behöver klura ut vad orsaken till hans beteende är. Vill han bete sig bra? Vad är det i så fall som gör att han inte klarar det? 

Blir det skillnad om han hela tiden vet i förväg vad som ska hända? Vissa barn behöver förberedas in absurdum. Bildschema kan vara en bra grej. Och så tittar ni tillsammans på det under dagen. Påminn direkt när du hämtar på föris vad som ska hända under kvällen - även om det är exakt samma saker som alla andra dagar. 

Det kanske står redan någonstans, men är jätteviktigt: försök behålla ditt lugn. Blir du arg trissar du troligen upp honom och det blir värre. Säg nej bestämt, men lugnt. Sätt dig gärna på golvet bredvid honom. 

Dra inte långa förklaringar om varför ditt och datt behöver göras (eller inte är tillåtet). Det får man inte, tex, duger som förklaring. Du kan förklara mer när han är lugn igen. 

Hur slutar hans utbrott? Kan du lugna/trösta honom? Blir han ledsen? Går han iväg för sig själv och blir lugn av att vara ensam? Sättet han blir lugn igen på kan ge en vink om hur han behöver bli bemött. 

Det är stor skillnad på att visa att man blir ledsen när någon slåss och att skylta öppet i hemmet med att den här veckan har Bror minsann misslyckats 32 gånger - och liksom gnugga in i honom hur dålig han är och hur missnöjda alla är med honom. Tänk om din chef gjorde så - satte upp en tavla i fikarummet där man kunde se att jaha, Molly har gjort fyra misstag den här veckan - vad dålig hon är. Skulle det göra dig till en trevlig och hjälpsam medarbetare? Skulle det göra dig glad och harmonisk? Skulle du känna att chefen gillade dig och få dig att vilja vara snäll mot chefen? 

Så små barn som det här rör sig om har inte ett så utvecklat konsekvenstänkande att de i stidens hetta kan tänka: ånej, om jag slår mamma nu får jag en ledsen gubbe på tavlan, och jag har redan nio. Om jag får en till blir det inget lördagsgodis. Så trist det skulle vara. Bäst att jag låter bli att slåss. 

Barn funkar inte så. Han blir arg, det slår över och han kan inte kontrollera sina känslor. Han behöver hjälp med att stoppa utbrotten innan de bryter ut och att hitta sätt att lugna ner sig. Han får ingen hjälp att hantera sina starka känslor genom att bara ständigt påminnas om att han är dålig. 

Att sätta ledsna gubbar skulle jag säga är ett extremt effektivt sätt att bryta ner en människa. 

Varje gång han går förbi den där tavlan blir han ju påmind om att han är dålig och att mamma inte tycker att han duger. 

 

TS, ibland skrattar människor när de egentligen är förvirrade på något sätt. Kan vara bra att ha i balhuvudet. 

Bakhuvudet. :) Även om många nog har lite balhuvud, så här i studenttider. 

Nej, ta inte bort några gladisar. Att han har gjort något bra ska premieras och firas, lyftas fram och kommas ihåg. Att han misslyckas senare tar inte bort att han gjorde något bra tidigare. Lägg mycket mer fokus på det som fungerar bra än på det som fungerar dåligt. 

Det här med utbrotten, har det alltid varit så? 

Vad händer innan utbrotten? Kan du märka att han håller på att tippa över? Vad utlöser utbrotten? Händer det att de kommer utan rimlig orsak? 

Prata med BVC och be om remiss till BUP. Eller kontakta BUP direkt. 

Om problemen uppstod plötsligt bör han bli utredd för PANS/PANDAS. Annars någon typ av funktionsnedsättning. Ta tag i det nu efter helgen. Det kan ta lång tid innan man får hjälp, så vänta inte. 

Kan det vara så att pappan inte klarar ansvaret och att upprätthålla regler pga egen adhd? 

Det är ett missförstånd att alla barn med adhd skulle vara stökiga och dåliga i skolan. Många missas och får inte den hjälp de behöver pga det. Mitt barn var mycket skötsam och presterade över medel i alla ämnen, tills hen bröt ihop av utmattning och inte klarade av att gå dit längre. Gör inte om vårt misstag - be om utredning nu. 

Kan tillägga att BUP säger att mitt barns ovanligt bra förmåga till koncentration på vissa saker i förskolan talar för npf. Att kunna fastna i det som är intressant är ett vanligt drag. 

Det är likadant nu. Skolämnen hen tycker är kul får hen A i. Men att städa sitt rum är nästan omöjligt.