Otrogen = Offer ???

Det är mycket ovanligt att den som blivit utsatt frågar sig själv  om det finns ett eget ansvar. Inte dennes fel, men ansvar. 

Kvinnor som inte blir sedda eller lyssnade på, som lever med någon som inte kommunicerar eller bidrar till trygghet ekonomiskt, med någon som är känslomässigt frånvarande skiljer sig väldigt ofta, och alla förstår. 

Ett av fundamenten för att uppleva närhet för män är sex. När vi blir nekade det så blir vi avvisade som partner helt och hållet - även emotionellt. 

Det får samma effekt som i fallet med kvinnor ovan.

Då börjar många män leta efter det någon annanstans. 

kvinnor som får sina närhetsbehov från sina småbarn saknar ingenting - allt är bara fint. Men är det så konstigt om någon som inte får det hen behöver letar det någon annanstans? Det kan såklart vara en omogonen, ansvarslös eller egoistisk och oärlig människa det frågan om också. 

Men inte per automatik. 

Eller? 

 

 

Varför inte skilja sig om man inte får det man vill i relationen?
Är det så svårt att vara ärlig och rakryggad? 

Under småbarns åren kan man inte förvänta sig att ens egna behov hamnar som prio ett att tillfredsställa. När man inte får sova, blir ned kräkt och tar hand om en skrikande bebis under dagarna då är man inte så sugen på att ha någon vidare aktivitet i sänghalmen mer än sömn.

Om en man som bara förstår närhet som sex inte kan få in det innanför pannbenet då är man inte kommunikativ eller ett stort ego. 

Jag har läst om just män som är otrogna när deras partner är hemma och tar hand om små barn. Som bölar när han blir påkommen att han inte fick uppmärksamhet hemma. Ger man sig in i leken (=skaffar barn) så får man leken tåla (= barn kräver tid och man hamnar inte på första plats vad gäller att få uppärksamhet).

Även om kvinnan får närhet från bebisen (vilket mannen också kan få om han bara får tummarna ur och väljer att ta hand om sin bebis) så betyder inte det att man inte vill ha annan närhet. Det är bara det att oftast så finns inte orken eller så infinner sig inte lusten direkt när man luktar bebisspya. 

Den som är otrogen är ALDRIG offer utan endast skyldig.  Finns inget som någonsin kan motivera sådant svineri.

Man kanske ser problemet med partnern som övergående och allt annat är bra?

Man har barn ihop som man inte vill riva upp hela livet för?

Man älskar sin partner för allt annat men har behov som partnern inte förstår och vägrar en att få uppleva?

Man har en ekonomiskt komplicerad situation med en massa tillgångar, driver gemensamt företag eller annat som gör att det inte bara är att gå ut genom dörren?

Är det rimligt att förstöra allt det över en sexträff ett par gånger i månaden?

 

Den som riskerar att fördärva relationen är ju den som är otrogen. Så svaret på din fråga är att ja, den som är otrogen är tydligen beredd att förstöra allt detta. 

Det där har jag alltid också undrat över och retat mig på. Det är fan aldrig någon som "gör", tydligen. Det är alltid något som "händer".
Otrogna är uppenbarligen väldigt tafatta.

 Jag att många kvinnor sparkar bakut här. 

 om bara närhet som sen så har man inget bakom pannbenet och så vidare? 

Visst. Tyck det. Men det förändrar inte biologin. 

För att få ett äktenskap att fungera så krävs det en större ansträngning för att få till ett meningsfullt umgänge när man väl gift sig och skaffat barn än innan. 

Det krävs inte mindre ansträngning. 

Kvinnor som blir mamma har som regel hittat meningen med sitt liv, och nöjer sig med det. Män bär inget liv i sin kropp. Den dagen kvinnor kan befrukta en annan människa, och leva vid sidan av graviditeten och sedan inte kunna amma själva så kommer vi ser kvinnor med med en annan syn. 

Kvinnor som inte vill eller kan ha sex ska inte tvingas till det, absolut inte. Men det är fortfarande så att kvinnor kräver vissa saker i ett förhållande och söker det på annat håll om de inte får det, eller lämnar. 

Samma gäller män. 

 Men det är olika saker vi tycker är helt avgörande, och idag så innebär det skamstraff att som man ha saker som är helt avgörande för att det ska funger. 

Alltså pratar vi inte om det, alltså går det att göra något åt, alltså går det som det går. 

kvinnor: ta konsekvenserna av era egna val i livet lite oftare. Bli mamma, kryp in er bejbisbubbla, håll mannen utanför, skit i om ni båda får vad ni behöver - orka inget för ni är så slut, prata inte om det, fortsätt tjata. 

Men det är ett val, precis som ni valt er man. 

fanns det inga varningsflaggor innan? 

Frågade ni andra män om vad de trodde om mannen ni valde ut er man som pappa till era barn? 

 

Det är ingen mänsklig rättighet med att ha ett förhållande.
Kvinnan är inte skyldig något men det är inte mannen också. 
Om kvinnan i ett förhållande(eller en man) inte sköter sitt förhållande bra så kan mannen(eller kvinnan) gå till någon annan. 
Kvinnor verkar tro att de är berättigade till ett bra förhållande bara för de existerar. 

Det kan ju helt enkelt vara så att man ljuger för att försvara sig och kanske lyckas behålla sin relation om man kan skylla ifrån sig och ljuga tillräckligt.

Om en otrogen är helt ärlig: "Varför jag vänstrade? Jo för att jag är en självisk kåt jävel och jag sätter mina egna behov först även om det sårar dig. Får jag chansen att vänstra med nån jag vill ha sex med igen så kommer jag ta den." 

Så kommer den otrogna bli dumpad direkt. Är han eller hon ärlig på det sättet är chansen minimal att behålla sin partner och kunna vänstra mot denne igen. Dessutom riskerar den otrogna ett rykte om att vara ett as vilket kan försvåra framtida relationer.

Men ljuger den otrogna, gaslightar, skyller ifrån sig så finns chansen att behålla partnern eller att en framtida partner har överseende. Så även ett riktigt dåligt försök att skylla ifrån sig är bättre än ärlighet. Den otrogna har inget att förlora på att försöka ursäkta sig men allt att förlora på att inte göra det.