molly50 skrev 2024-06-05 21:59:20 följande:
Men är de där sexträffarna ett par gånger i månaden värda det om sanningen kommer fram och man ändå lyckats förstöra sitt förhållande?
Om förhållandet är så bra i övrigt,varför då inte föröska vara ärlig och försöka hitta en lösning på problemet tillsammans?
Man är två i ett förhållande och båda ska väl få en chans att välja hur man vill leva sitt liv.
Är sexet så oerhört viktigt att man tycker det är värt att riskera att krossa hela sin familj så är det kanske ärligare att gå skilda vägar ändå.
Ärligare är det absolut, ja.
Bättre för familjen- nej, det tycker jag inte alltid.
Det är därför människor ibland agerar på det viset, för om de inte tyckte att det var det minst skadliga sättet att nå sitt mål på så hade de inte gjort så.
Personer kan vara diskret otrogna i 20 år eller mer ibland och den andra parten har ingen aning. Oavsett vad personer säger när de tillfrågas så visar social forskning att majoriteten är beredda att förlåta en otrohet när de faktiskt hamnar i situationen.
Risken att relationen tar slut- om personen ens blir påkommen-
är alltså reellt ca 30-40%. De materiella argumenten och att inte förstöra för barnen håller ofta kvar den bedragna parten också även om det klart blir jobbigt en tid.
Sin egen partner känner man bättre, och har troligen talat med om hur de ser på otrohet någon gång under många år ihop. Säger personen då att de inte skulle vilja veta i ett hypotetiskt fall så kan det ge vägledning.
