Otrogen = Offer ???

Det är mycket ovanligt att den som blivit utsatt frågar sig själv  om det finns ett eget ansvar. Inte dennes fel, men ansvar. 

Kvinnor som inte blir sedda eller lyssnade på, som lever med någon som inte kommunicerar eller bidrar till trygghet ekonomiskt, med någon som är känslomässigt frånvarande skiljer sig väldigt ofta, och alla förstår. 

Ett av fundamenten för att uppleva närhet för män är sex. När vi blir nekade det så blir vi avvisade som partner helt och hållet - även emotionellt. 

Det får samma effekt som i fallet med kvinnor ovan.

Då börjar många män leta efter det någon annanstans. 

kvinnor som får sina närhetsbehov från sina småbarn saknar ingenting - allt är bara fint. Men är det så konstigt om någon som inte får det hen behöver letar det någon annanstans? Det kan såklart vara en omogonen, ansvarslös eller egoistisk och oärlig människa det frågan om också. 

Men inte per automatik. 

Eller? 

 

 

Man kanske ser problemet med partnern som övergående och allt annat är bra?

Man har barn ihop som man inte vill riva upp hela livet för?

Man älskar sin partner för allt annat men har behov som partnern inte förstår och vägrar en att få uppleva?

Man har en ekonomiskt komplicerad situation med en massa tillgångar, driver gemensamt företag eller annat som gör att det inte bara är att gå ut genom dörren?

Är det rimligt att förstöra allt det över en sexträff ett par gånger i månaden?

Man kanske får allt man vill i relationen, förutom sex eller närhet eller tillgivenhet?

Man kanske har ett mycket bra familjeliv, man har ömsesidig kärlek och en mycket bra relation till barnen, man har ett ekonomiskt och materiellt utmärkt liv tillsammans i allt i övrigt, ett utmärkt liv som man verkligen slitit för tillsammans under många år för att lyckas få till,
men man saknar en för en själv viktig del i livet.

Varför ska man då förstöra livet för barnen, skada familjen, sin partner och allt övrigt i livet, genom att skilja sig, när ingen av alla inblandade vill skilja sig?

Varför skulle man vara tvingad skilja sig och förstöra ett utmärkt äktenskap bara för att man t ex saknar intimitet och tillgivenhet?

Läs om, läs rätt, försök förstå innebörden i det du läser.

Jag skrev:

Man kanske har ett mycket bra familjeliv, man har ömsesidig kärlek och en mycket bra relation...

men man saknar en för sig själv viktig del i livet.

Självklart skulle inget bli bättre i en sådan relation av att man säger så som du skriver.
Du skrivet att man ska säga till sin partner:
"...jag vill knulla med andra..."

På vilket sätt lyckas du inbilla dig själv att kärleken, relationen, närhet, tillgivenhet och sexliv skulle bli bättre av att man säger något sådant till sin partner?

Jag är för min del säker på att relationen och kärleken skulle bli sämre om man säger en sådan sak till partnern. 

Om du lyckas inbilla dig att det skulle förbättra något så får det stå för dig.

Du verkar lyckas inbilla dig själv att ärlighet och att låta alla välja själva alltid skulle lösa alla problem.
Vilken låtsasvärld lever du i?

Om man har problem med t ex utebliven närhet och tillgivenhet,
om man inte får chansen göra valet att få tillgång till detta i relationen,
menar du då att ärlighet i sig på något automatisk sätt skulle trolla bort den bristen och saknaden i relationen?

Förklara gärna på ett begripligt sätt hur du menar att man i din låtsasvärld löser alla problem genom att bara använda din universallösning att vara ärlig och ge alla en chans att välja?
Hur går det till och vad är det som gör att denna universallösning skulle fungera?

Nu kommer du med nya inspel.
Jag svarar gärna på dina nya frågor och jag resonerar gärna på ditt nya inspel,

men efter att du har besvarat mina frågor som gäller ditt förra inspel.

Det skulle vara mycket intressant få din redogörelse för hur din universallösning skulle kunna lösa alla problem,

vi resonerar om ditt förra inspel och dina förra påståenden innan vi lämnar det och går vidare till dina nya påståenden och dina nästa hittepå.

Jag håller med dig om att det handlar mycket om heder, moral och respekt. Jag har inte sagt något annat.

Men att inbilla sig att ärlighet och samtal, eller en valmöjlighet, skulle kunna lösa saknaden på, bristen på, t ex närhet, tillgivenhet, ömsesidig djup kärlek, sexliv etc, etc,
i verkligheten är det i de allra flesta fall bara rena floskler och ren utopi.

Du och jag är helt överens om att det finns ingen universallösning.

Det är direkt naivt och i det närmaste pinsamt att som vissa hävda att ärlighet eller samtal skulle kunna vara någon universallösning för att i en rådande verklighet lösa dessa problem.

Vem har sagt att otrohet skulle vara en lösning?

Otrohet kan dock vara den självklara följden när en människa väljer en alternativ väg för den har ett så starkt behov av att få något av sina grundläggande och livsviktiga behov som människa tillgodosedda.
En självklar följd i de fall partnern vägrar ens försöka eller tillåter sig själv vara totalt ointresserad (eller i undantagsfall inte förmår) medverka till att försöka finna gemensamma lösningar för att tillgodose sådana grundläggande krav.

Det är ju både idiotiskt och egoistiskt att skilja sig bara för att man själv saknar en enda viktig komponent i livet.

Om man har ett mycket bra familjeliv, med ömsesidig kärlek och en mycket bra relation till barnen, man har ett ekonomiskt och materiellt utmärkt liv tillsammans i allt i övrigt, ett utmärkt liv som man verkligen slitit för tillsammans under många år för att lyckas få till, det vore ju då hemskt mot sig själv och framförallt mot alla nära och kära att själv bestämma att skilja sig bara för en enda sak.

Varför ska man medvetet göra valet att förstöra livet för barnen, skada familjen, sin partner och allt övrigt i livet, genom att skilja sig, när ingen av alla inblandade vill skilja sig?

Ja, det ämnet kan jag gärna resonera om.

Men i så fall först efter att du har resonerat om och på vettigt sätt åtminstone försökt besvara frågeställningen gällande det ämnet som jag talade om i mitt inlägg som du citerade.

Det är två olika saker, även om det självfallet finns ett samband. Men låt oss ta det i tur och ordning om vi ska kunna föra vettiga diskussioner

Om partnern i en allmän diskussion kring ämnet sagt att de inte skulle vilja veta, varför skulle den otrogna då berätta?

Don't ask- don't tell är en princip som tillämpats av många par genom historien.

Det finns förvisso de som inte kan tala om sin ekonomi och efter 7 år inte vet vad mannen har i lön eller att han aldrig tänker vabba heller, men jag tror att de som har framåtriktat tänkande tar upp alla dessa viktiga saker vid något tillfälle innan man tar beslutet att leva livet ihop.

Jag hade inte den åsikten från början, saker kan ändras genom livet vet du.

Återkom när du varit i samma relation i 25 år och undrar om du står ut 25 år till.

Nej, man kan inte säkert fastställa att du har rätt på någon enda punkt.
Tvärtom är det uppenbart att du har direkt och sakligt fel på flera punkter,
och det kan sannolikt vara så att du i någon mån har fel på samtliga punkter.

Jag skulle snarare vilja påstå att det är väldigt lätt att förstå hur otrogna människor tänker. De tänker egoistiskt och skiter fullkomligen i vem som drabbas bara de får som de vill.
Samma egoistiska mentalitet genomsyrar ju allt i deras sätt att tänka och beteende.
Nej, det är uppenbart att du inte har lätt att förstå andra människor, oavsett om det gäller trogna eller otrogna människor.

Det finns inget som helst belägg för att någon särskild grupp människor generellt skulle tänka mer egoistiskt och skita fullkomligt i vem som drabbas. Om sådant existerar bland vissa individer så existerar detta bland i princip alla typer och grupper människor, trogna eller otrogna inräknade.

Om det hos några individer, inom någon typ eller grupp människor, generellt skulle finnas sådan mentalitet som du försöker påstå, skulle genomsyra ALLT i den gruppens sätt att tänka och bete sig, så finns det inget som helst belägg för att det skulle finnas en avgörande skillnad mellan olika grupper.
Det finns t ex inget som helst belägg för att just gruppen otrogna skulle ha en särskild mentalitet som skulle genomsyra allt i deras sätt att tänka.

Tvärtom visar alla seriösa undersökningar och studier att det är generellt sett helt vanliga människor som är otrogna.

Bland otrogna finna i princip alla typer av människor. De allra flesta har självfallet de helt vanliga personliga egenskaperna. Det finns inget som skulle tyda på att det skulle vara något annat än lika för otrogna eller för trogna människor.

Man vill kunna svika och ljuga utan att få kritik för det
Inte heller i detta finns något belägg för att det skulle skilja mellan olika grupper människor och inte skilja mellan trogna eller otrogna människor.
Alla människor ljuger. Att ljuga är vanligt och en fullkomligt normal mänsklig egenskap. Att ljuga är att svika ett löfte.
Alla människor ljuger och alla sviker, eller är beredda svika under vissa omständigheter.
De allra flesta människor vill inte ha kritik för att man ljuger och sviker. Lika och inga påvisbara skillnader mellan olika människogrupper. Lika för trogna eller otrogna människor.

Man vill kunna ha både sin partner och andra
Blir man påkommen vill man bli förlåten rakt av
Nej, du kan självfallet inte ha en aning om vad olika människor vill eller inte vill.

Jag anser det vara självklart och mycket mera sannolikt att de allra flesta hellre skulle vilja ha enbart sin partner.
För om man inte ville ha sin partner så skulle man sannolikt hellre välja att skilja sig än att vara otrogen.

Då är det givetvis mycket mera sannolikt att för de flesta otrogna så har det visat sig vara omöjligt att få ett viktigt behov tillgodosett med sin partner, medan alla andra behov och allt annat fungerar så som man vill. Annars skulle man ha valt att skilja sig. 
Det är givet att med största sannolikhet har du alltså direkt fel även i dessa dina grova generaliseringar gällande viljan hos en grupp människor. De flesta skulle sannolikt vilja ha bara sin partner, om det var möjligt.

Blir man inte förlåten skyller man det på sin partner, relationen eller vad som helst som pekar bort ifrån en själv.
Ännu en grov generalisering gällande en viss grupp människor.
Det finns väldigt många individer som skyller ifrån sig, och som skyller på sin partner, inom alla olika grupper av människor, generellt lika för t ex trogna eller otrogna människor. Det finns självfallet inga som helst sakliga belägg för att det skulle skilja mellan olika grupper.

När man är otrogen så behöver man inte tänka på hur ens otrohet kommer påverka sin partner och sina barn då är varken familj eller barn speciellt viktiga. Men när man blir påkommen så blir barnen och familjen helt plöttsligt jätteviktiga och man måste såklart bli förlåten "för barnens skull".

Allt ska hållas hemligt för barnen oavsett deras ålder så man slipper stå för hur man svek dem.
Fel igen.
Generellt är de flesta otrogna självfallet tänkande människor, precis som alla andra grupper av människor.
Vi vet att det finns väldigt många otroheter som aldrig blir kända.
De förblir okända tack vare att handlingen sker av tänkande människor som bryr sig om hur ett uppdagande skulle påverka partnern och alla andra nära och kära.
Förmåga att tänka och att uppträda begåvat är sannolikt huvudorsaken till att så många otroheter för alltid förblir okända.

Föräldrar och vuxna är skyldiga att ta ansvar för att skydda barnen från vissa sanningar i livet.
Alla vuxna, alla människor, ljuger och begår olika svek under sin levnad.
Det är en självklarhet att barnen inte måste veta allt om allting.
Det är fullkomligt naturligt och en självklarhet att de allra flesta föräldrar och vuxna undanhåller vissa saker för barnen och man gör det främst med barnens bästa för ögonen. De vuxna tar ansvar. Men detta handlar oftast inte alls om att de vuxna vill slippa stå för något.

Man förväntar sig kunna ha en fin relation som skilda trotts att man svek sin familj
Ett fullkomligt obegripligt grovt generaliserande.

Hur tänker du när du fäller detta uttalande samtidigt som alla undersökningar och alla erfarenhet visar att de flesta otroheter INTE slutar med skilsmässa?

Hur står detta ditt påstående i relation till alla dessa otroheter som aldrig blir kända?

Ditt inlägg och alla dina påståenden visar om inte annat att du har mycket låg förmåga att tänka själv
och att du generellt saknar förmåga att överhuvudtaget förstå människor.