Otrogen = Offer ???

Nu kommer du med nya inspel.
Jag svarar gärna på dina nya frågor och jag resonerar gärna på ditt nya inspel,

men efter att du har besvarat mina frågor som gäller ditt förra inspel.

Det skulle vara mycket intressant få din redogörelse för hur din universallösning skulle kunna lösa alla problem,

vi resonerar om ditt förra inspel och dina förra påståenden innan vi lämnar det och går vidare till dina nya påståenden och dina nästa hittepå.

Det finns ingen universallösning. Det handlar om heder och moral, respekt osv. Om man berättar då är man ärlig och ger den andra en chans att välja. Ja, äktenskapet kan gå åt pipan, eller så får man en konstruktiv dialog om hur man ska lösa det. 

 

 

Jag håller med dig om att det handlar mycket om heder, moral och respekt. Jag har inte sagt något annat.

Men att inbilla sig att ärlighet och samtal, eller en valmöjlighet, skulle kunna lösa saknaden på, bristen på, t ex närhet, tillgivenhet, ömsesidig djup kärlek, sexliv etc, etc,
i verkligheten är det i de allra flesta fall bara rena floskler och ren utopi.

Du och jag är helt överens om att det finns ingen universallösning.

Det är direkt naivt och i det närmaste pinsamt att som vissa hävda att ärlighet eller samtal skulle kunna vara någon universallösning för att i en rådande verklighet lösa dessa problem.

Om det inte fungerar med samtal får man hitta en annan lösning. Ta ut skilsmässa, öppet förhållande?
Att vara otrogen är inte lösningen. Det är bara fegt och fult. Gör något du kan stå för istället. 

Vi är väl alla offer för omständigheterna, ödet eller vad man kallar det. 
Man kan till och med vara offer för sin egen dumhet.

I TS tråd-start tar hen upp att De som varit otrogna ofta vill förklara eller ursäkta sitt handlande. Vad ska de annars göra? Hur vill den bedragna att bedragaren ska agera? 

Man vill inte ha förklaringar eller ursäkter, vad vill man ha?

Ibland säger man att man vill ha bevis för bedragarens ånger. Vad kan bevisa ånger?

Vore intressant att få svar på dessa frågor

Vi är väl alla offer för omständigheterna, ödet eller vad man kallar det. 
Man kan till och med vara offer för sin egen dumhet.

I TS tråd-start tar hen upp att De som varit otrogna ofta vill förklara eller ursäkta sitt handlande. Vad ska de annars göra? Hur vill den bedragna att bedragaren ska agera? 

Man vill inte ha förklaringar eller ursäkter, vad vill man ha?

Ibland säger man att man vill ha bevis för bedragarens ånger. Vad kan bevisa ånger?

Vore intressant att få svar på dessa frågor

Man vill ha ärligheten till varför det skedde, inte någon usel ursäktande lögn. De flesta som ber om ursäkt ljuger ändå bara för att skydda sig själva. 

Sen vill man ha beskedet av personen ifråga, så man som alla andra vuxna personer får göra sitt eget val om man vill stanna eller inte.

Hur kan du vara så säker på att det är en ursäkt och inte en förklaring?

Man har väl alltid ett val att stanna eller separera. Om relationen inte känns OK så separera. Det tjänar ingenting till att klamra sig fast vid någon som inte är ärlig. Om hen inte är ärlig ifråga om otrohet så är hen knappast det annars heller.

Vem har sagt att otrohet skulle vara en lösning?

Otrohet kan dock vara den självklara följden när en människa väljer en alternativ väg för den har ett så starkt behov av att få något av sina grundläggande och livsviktiga behov som människa tillgodosedda.
En självklar följd i de fall partnern vägrar ens försöka eller tillåter sig själv vara totalt ointresserad (eller i undantagsfall inte förmår) medverka till att försöka finna gemensamma lösningar för att tillgodose sådana grundläggande krav.

Att betrakta sig själv som ett offer (trots att någon inte är det) är ett psykologiskt försvar. Personen har ett bräckligt ego och en narcissistisk läggning.