Anonym (Abc) skrev 2024-05-24 10:19:42 följande:
Ett inspel till er som tror att hemmasittande kommer från Curling, så här har jag uppfattat är ett rätt normalt förfarande. Baserat på vår egen familj och andra familjer som jag känner med samma problem.
* Barnet är ofta sjukt, ofta relaterat till magen. Och inte bara något hen säger utan det är faktiska problem med förstoppning eller diarre som bekräftar det magonda och man går till läkaren och undersöker de fysiska symtomen utan att egentligen hitta någon orsak.
* Den höga frånvaron pga återkommande sjukdomar gör att man som förälder blir väldigt pushande i vikten av att gå till skolan och att så länge man inte är sängliggande eller bedöms som smittoförande behöver man gå även om man inte känner sig helt hundra.
* Pushandet övergår till att vara mer krävande. Ta bort skärmar och göra hemmatiden tråkig och allt som kan locka till att vilja vara hemma.
* Eftersom att vara hård inte fungerar övergår man till belöningar.
* Då inte heller belöningar fungerar övergår man till att vara hård igen, den här gången med tvång där man helt enkelt bär ut barnet till bilen och tvingar iväg den till skolan. Med tanken att om man gjort det några gånger så kommer barnet inse att det inte är någon idé att tjafsa och därför ge med sig och börja gå frivilligt. I detta läge kan det också tillkomma ångestutlösta kräkningar och svimningar på vägen till skolan.
* Man inser äntligen att det är något mer än bara vilja och börjar läsa på mer kring hemmasittande och arbetar då enligt de råd som jag (och andra som också gått igenom detta) tipsar om innan. T.ex. att helt släppa skolan som samtalsämne och fokusera på det allmänna välmåendet och sedan en sakta återgång i det tempo som klaras av när man har läkt.
Hemmasittande är INTE ett resultat av curlande och att man ger med sig och att barnet "inte vill".
Väldigt väl skrivet, och jag håller med dig i allt du skriver.
En viktig sak att tänka på är begreppet "hemmasittare", som antyder att det är nåt slags val att sitta hemma istället för. Om man istället ser det som en person som mår dåligt, och till följd av det inte orkar med sina vardagliga åtaganden (som skolan, men kan även spilla över till att inte orka med träning, vänner, roliga aktiviteter).
Om man tänker på en person som en "hemmasittare" så blir lösningen att man ska tillbaka till skolan, då är problemet löst. Den lata ungen sitter inte bara hemma, utan gör sin plikt och går i skolan. Och då ör det väl lätt att tänka att det är för mycket trevlig hemma för att man ska vilja gå till skolan. Men man missar det verkliga problemet för att man fokuserar sig egenpåhittade förklaring till beteendet.
För barnet kan det bli oerhört olyckligt, barnet kanske missar att utredas, ingen vet om mobbingen, samt att barnet tappar ännu mer förtroende för vuxenvärlden och de som borde finnas som stöd blir istället än till problemförstärkare.
Men om man istället ser bakom själva handlingen (att stanna hemma från skolan), och funderar över varför personen gör det. Är det mobbing, svårigheter med skolarbetet, odiagnosticerat tillstånd, vad handlar det om egentligen? Då kan man hjälpa barnet i grunden, så att hen sedan orkar gå till skolan igen.
Och det är så de flesta enheter arbetar med hemmasittare idag, och därför blir det så olyckligt när det kommer fram att skolpsykologer jobbar helt annorlunda (om nu det var sant) och att helt oinsatta personer kommer med olika synpunkter som inte hjälper ett dugg.
