Söker alla tips och råd kring hemmasittare

Då bör man ju som förälder engagera sig och byta skola, det finns många skolor som kan passa bättre! 
Tex en Waldorfskola som har en mycket friare och mer konstnärlig och praktiskt inriktning på undervisningen. 
Eller Kunskapsskolan där man kan göra väldigt mycket hemifrån, de är väldigt bra på att anpassa för dem som pga autism eller social fobi inte klarar av att gå till skolan på vanligt sätt. 
Alternativt kan en mindre grupp i en kommunal skola vara bra, det finns i de flesta städer möjlighet till undervisning i mindre grupp. 

Det sämsta alternativet måste ju vara att låta ett barn vara hemma. Ju längre barnet är hemma, ju mer kommer det tappa i social kompetens och det kommer att bli svårare och svårare att gå tillbaks till skolan. 
 
Ett barn som sitter hemma och vägrar skolan borde inte ha tillgång till dator och telefon under skoltid, tycker jag, det bör vara så tråkigt hemma att barnet vill gå till skolan för att träffa andra barn. Om man får sitta hemma och spela skulle nästan varenda barn välja att vara hemmasittare, sådan dragningskraft har datorspelen. 

Datorspel och elektronik är inte synonymt med lek och vila. Jag tror elektronik är boven i många fall av hemmasitteri. Kanske ta bort datorn och elektroniken helt och hållet. För vissa barn så fungerar det som en slags "fix" Nästan som ett drogberoende. 

För mitt barn så har jag sagt att om han har allt i ordning, inlämningar av skoluppgifter och andra sysslor, och attityden. Så kan han i princip ha all elektronik han vill, dvs att han får en jämvikt. Nu under sommaren får han det på morgonen och kvällen. Det har varit en del konflikter,  men nu så har han toppbetyg (och då har vi inte ställt krav på betygen) i övrigt en trevlig kille, med bra värderingar även om det är en del tonårstjafs. Han förstår varför vi tar bort elektroniken, och han har faktiskt sagt vid något tillfälle att han skulle göra samma mot sina barn då jag förklarat att allt handlar om jämvikt i livet.

ts: Kan inte barnen själva reglera sysslor/elektronik jämvikten så behöver föräldrarna göra det. Var inte rädd för konflikter och upprördhet, var ståndfast

Under skoltid? Knappast.

Det kan säkert finns såna fall. Spelberoende är ju en diagnos numera.

De hemmasittare jag känner till är/var det pga psykisk ohälsa, till stor del orsakad av skolmiljön. Mitt barn har suttit mycket vid datorn när hen mådde dåligt. Så snart hen mådde bättre (bla genom att slippa pressen från skolan) minskade skärmtiden utan att vi föräldrar ingrep på något sätt. 

Datorspel är för många ett sätt att hantera ångest. Sitter man med nästan konstant oro eller ångest är det jätteskönt att ha något som distraherar. Sen måste man ta tag i måendet också, men spel kan verkligen ge en välbehövlig vila från katastroftankarna. Man kan inte hålla på med tex kbt dygnet runt. Det orkar man inte. 

Många hemmasittare har också all sin sociala samvaro med andra genom datorn. Tar man bort den kapas all kontakt med jämnåriga. Den kontakt mitt barn hade med kompisar via datorspel underlättade återgången till skolan enormt. Hen visste att kompisrelationerna fanns kvar. Mitt barn kunde hänga med i det som hände socialt och kunde haka på på ett naturligt sätt när de började kunna träffas IRL igen. Jag skulle säga att datorn och sociala medier räddade mitt barns kompisrelationer. 

Jag har hört en barnpsykolog säga att för en hemmasittare är vanlig kontakt med jämnåriga det bästa. Men om barnet/ungdomen inte klarar det är kontakt via tex datorspel tusen gånger bättre än ingen alls. 

Jo, även sjuka barn har rätt att både leka och vila. 

Har du barn som har varit hemmasittare? Jag undrar om de föräldrar i tråden som har det känner att du bidrar med kunskap, insikt eller idéer? Du verkar märkligt investerad i ämnet trots allt. 

Jag tror inte din syster arbetar tvärtemot rådande riktlinjer. Det vore ju underligt.

Många sitter och tycker en massa i den här tråden, utan att ha några belägg för varken orsak till hemmasittandet eller rimliga lösningar som grundar sig i den faktiska orsaken.

Jag hoppas att TS får professionell hjälp, som baseras på evidens, och inte tar allt tyckande här i tråden för sanningar. 

Jag gör samma sak med mina barn, det går jättebra för dem. Strunta i betygen. Det viktiga är att komma iväg till skolan och göra läxorna. När det är klart kan de göra vad de vill mer eller mindre.

Jag tror faran ligger i att lära sig att man kan strunta i saker. Det blir lätt en vana. Sen kommer ångest och annat förknippat med alla problem man får.

Vi har pratat pratat pratat 
Med sonen med lärare med rektorer och kompisars föräldrar för att få svar.

Det mest konkreta han svarat är
- Jag vet inte
Eller
-Jag kanske kan berätta för nån annan (ex kurator)

Så nej, vi vet inte,  men jo, vi har försökt 

Det som görs på den fronten är samtal med psykolog som pågått ett tag. 6 möten 
Han säger sig gilla psykologen och går dit utan knot, men inget resultat 

Vad händer om ni bara kör in honom till skolan varje morgon. Hämtar honom efter skolan?