Söker alla tips och råd kring hemmasittare

Varför är han hemma?

Begränsa användandet av dator och mobil till enbart skolarbete dagtid.

Har han i övrigt rutiner för dagen? Att han går upp samma tid på morgonen, äter på fasta tider etc. I så fall är kanske en fast tid bra att ha. 

Vad vinner han på att göra sina hemuppgifter? Det behöver kanske finnas någon vinst på både kort och lång sikt, och det ska vara mågot han själv tycker är positivt. Vi har ett lite yngre barn men har fått rådet att ge belöningar. 

Vi vet inte varför han är hemma 
Han går i olika samtal för att kunna komma fram till det förutom att vi såklart haft många samtal hemma,  en moster har försökt osv osv 

Vi har provat med alla de möjliga belöningar
Men nej
Allt från små saker till upplevelser till dyra grejer han önskat länge
Nix

Belönar ni honom (indirekt eller direkt) för att vara hemma?

Är det bättre för honom att vara hemma än att gå i skolan?

Det är lag på skolgång, och påverkar hans framtid om han inte går, så detta är ju värt att vara lite tuff förälder för (INTE hans kompis som förstår och nickar med). 

Gör itne livet bekvämt för honom hemma! Väckning - upp och ät frukost. Är man itne i skolan hjälper man till med saker hemmavid. INGET internet eller dataspelande. Det är varesig helg eller semester under vardagar, utan är han inte i skolan så är det ett problem, och ni säger - vänligt men konkret - att ni itne tänker göra tiden hemma extra bekväm för honom, när han itne ens borde vara där.

Beror helt på vad orsaken till hemmavaron är om det här är ett bra råd eller inte. Det mitt barn behövde när hen var helt hemma var vila, trygghet, närhet från föräldrarna och stillsamma aktiviteter på hens nivå. På så vis kunde hen bli lugn och trygg och må bättre och sen långsamt närma sig skolan igen. Vi la helt ner alla krav på skoluppgifter, städning mm. ett kort tag och sen när hen var i balans igen la vi till lite, lite i taget. Vi tog inspiration från vården av folk som gått in i väggen svårt eftersom vi upplevde att det var det skolan gjort med vårt barn - stressat sönder. 

Vi tänkte som du först. Men det gav bara motsatt effekt. Man kan inte pressa en sönderstressad människa att må bra igen. 

Det vi förstod efter ett tag var att barnet inte var hemma för att hen inte ville gå till skolan. Hen var hemma för att hen inte kunde gå dit. När vi insåg det och ändrade vårt förhållningssätt efter det började det gå åt rätt håll. Det är också så de experter vi jobbat med resonerar - många hemmasittare vill gå i skola, men de kan inte. 

Detta har vi däremot bedömt är viltigt. Sömn och mat på regelbundna tider. 

Skulle du tänka likadant om pojken var hemma pga cancerbehandling? Att han egentligen bara är lat, och skulle sluta må illa och kräkas och ha cancer bara man gjorde livet lite mer besvärligt för honom?

Eller om han blev mobbad dagligen och därför inte klarar av att vara i skolan? , Tror du att han skulle bli mindre mobbad, och därmed klara att gå till skolan om det var jobbigt även hemma? Så att han inte får en fristad någonstans i sin tillvaro?

 Skolplikten kan inte gå utöver en persons psykiska hälsa. Skolan idag är helt orimlig på en massa sätt, både psykosocialt, men även läroplanen, betygskriterier, neddragningar på personal som skapar allt större klasser och allt mindre stöd. Den skapar psykisk ohälsa, och detta ser vi nu frukten av. 

Rutiner med mat och söm håller jag med om. men att tro att han är hemma för att det är kul, det är att vägra se problemen med dagens skola. De flesta hemmasittare vill gå till skolan, vill klara av skolmiljön, men det går inte.  

Jag pratar av erfarenhet - min syster är skolpsykolog specialiserad på detta. Tips nummer ett hon ger är att inte belöna barn som går hemma. 

Visst finns det barn som mår dåligt på det sätt som du beskriver, men det finns också curlade barn som upptäckt att det är supermysigt att bara vara hemma och spela datorspel. 

Min syster har berättat om en liten tjej som vägrade gå i skolan. Istället var hon hemma, tillsammans med mamman som var mammaledig med mindre syskon. Mycket mysigt att vara hemma, kramas i soffan - kanske få en glass! Mamman tyckte nämligen så synd om barnet som itne ville gå till skolan, för det kändes så jobbigt!

PS. att jämföra med cancerpatienter är bara löjlig retorik. Det är ju en helt annan sak. Vill du ha en vuxen debatt, så lägg inte in exempel som bara är skattretande, är ett varmt tips. Dessutom skrev jag inte att barnen är "lata" - jag skrev att vuxna kanske inte tänker på att miljön hemma självklart kan vara superlockande, och om barn får upp ögonen för att det "bara är att vägra" gå till skolan, tja.... Då kan det bli problem. Barn är inte dumma. De kan lukta sig till mesiga föräldrar. (Och ja, jag överdriver för att få igenom min poäng)

Tillägg: Var skrev ajg att det borde vara "jobbigt" hemma? Något du likställer med att barnet ska vara som en mobbad hemma, utan fristad? Jag säger att det itne ska vara kravlöst hemma! T.ex. inte slösurfa på skärmar eller spela datorspel eller sova, under tiden som skolan pågår. Detta är itne att göra livet "jobbigt" för barnet, utan bara neutraliserar saken. = INTE EXTRA BELÖNANDE.

Om det är råd från en skolpsykolog så går det helt tvärtemot de råd vi ger på min enhet. Det låter oroande och ledsamt att man ens använder begreppet curling som skolpsykolog. Man kan bara beklaga de familjer som möter henne i en sån här situation. 

Nej, jämförelsen med cancer är inte löjlig. Det är fullt relevant att jämföra ohälsa med ohälsa. Man behöver först utröna varför barnet inte klarar av att gå till skolan, därefter kan man komma med lämpliga åtgärder. Men att bota en ohållbar situation genom att göra den hållbara situationen mer ohållbar är inte vägen framåt.