Killen ”tar” min graviditet

Förväntade han sig att du skulle göra abort med tanke på att ni haft oskyddat sex alltså? Han ville med andra ord använda abort som ett preventivmedel?

Nej, jag förstår att du är upprörd. Känns som att han har checkat ut från ansvarsbiten. Det bådar inte gott för framtiden gällande hans föräldraskap. Låter som du tar hand om hans barn också. Gissar att det var anledningen till att det föregående förhållandet tog slut också. 

Sorgligt 

Jo på nått sätt ser han väl det så. Vi hade oskyddat sex en gång dagen efter att min mens tagit slut, så de måste ju överlevt jäkligt länge där inne. Så det var tur eller otur beroende på hur man ser det. 

1) hans barn => hans ansvar. Du ska inte förväntas att ta hand om dem för fem öre. Allt ditt ska vara på frivillig basis.

2) kör man oskyddat finns chansen/risken att det blir en graviditet. Även om vi har fri abort så är det inget preventivmedel och det är i slutändan din kropp - ditt val

3) att göra abort och sen börja försöka igen om ett år? Blev han tappad i golvet som liten?

Den enda som i slutändan kan bestämma om abort eller inte är du. Självklart kan du lyssna på (men behöver inte följa) hans åsikt. Jag hade funderat över relationens framtid. Även om du har hormoner i kroppen så är det inte så mycket så det gör att du inte kan tänka klart. Det kommer senare ;) Han visar sin rätta sida just nu.

1)Barnen är små så det är omöjligt i praktiken att inte hjälpa till när vi bor i samma hus. Vad skulle det vara för relation att säga nej till barn när de behöver nått? 
3) jag tycker också det känns onödigt, farligt och allt men har svårt att formulera det för honom. Vad tänker du exakt är galet med det? 

jag vill inte heller ta hand om ett litet barn ensam. 

Och om han nu tycker vår relation är så pass ostadig, varför utsätter han sina egna barn för det? Jag är mycket noga med att de inte ska höra eller se när vi är osams men vet också att barn fattar mer än vad man tror.

Du vill inte göra en abort, då får han förhålla sig till det. Han har egentligen redan sagt saker som indikerar att ert förhållande är på väg att ta slut. Oavsett barn.

Hjälpa till är en sak. Att förväntas göra saker är något helt annat. Det är dessutom inga problem att på egen hand ta hand om sina barn även om man är i en relation med en ny om man vill.

Vad gäller abort och sen försöka igen om ett år visar på en syn om att barn är en beställningsvara. Vad säger att ni är på en bättre plats om ett år? Vad säger att det går lätt att bli gravida igen om ett år? Det jag stör mig på är just att planera för en graviditet om ett år. Det tar 9 månader innan bebisen är ute. Det är nästan ett år. Varför skulle det inte fungera då om det nu fungerar om ett år?

Om hans tidigare barn är små, hur länge har ni varit tillsammans? Hur är relationen i övrigt mellan er två?

Du ska inte göra abort om du inte vill det, det är du som bestämmer, inte han. Men det är inte sista tåget när du är 33..vet hur många som helst som har fått barn när de är äldre och blivit gravida lätt ..  och det är inte så att du skadar din kropp om du skulle göra abort. Tänkte att det blir fel om personer som vill göra abort läser sånt. 

Men som sagt , det är du som bestämmer. Har själv behållit ett barn som pappan inte ville att jag skulle behålla. Det blev så att jag blev ensamstående och pappan har träffat barnen då och då bara men jag ångrar det såklart inte. 

Hur kan ni bli chockade över graviditet om ni har haft oskyddat sex?

Att ni btåkar ofta betyder att relationen är dålig. Då ska man inte skaffa barn!

Om du vill föda barnet så får du nog göra det på egen hand. Tvinga inte ett stackars barn att växa upp i ett dysfunktionellt förhållamde.

Jag tycker inte att du ska göra abort om du är barnlös och 33 år. Din fruktsamhet går ner nu för varje år, om bara ett par år kommer den att sjunka som en sten. Det är inte alls säkert att du blir gravid lika lätt om ett år. Dessutom innebär ett abortingrepp en liten risk i sig för att minska fertiliteten, om det blir en infektion som skapar sammanväxningar. Sådana infektioner kan även vara "tysta", d.v.s. kvinnan märker inga särskilda symptom - skadan i hennes inre könsorgan sker tyst, utan att hon vet om att hon borde stoppa det med antibiotika.

Och precis som du säger: att han tycker att du ska passa hans barn men inte få något eget, är oförskämt. Jag skulle säga att det är snudd på psykisk kvinnomisshandel, faktiskt. Det mest rättvisa är egentligen om båda har lika många barn och i ungefär samma ålder sedan förr, och sedan kan man - men måste inte - skaffa ett gemensamt också. 

Dessutom talar du om att "döda ett barn", och det visar att du har en syn på abort som inte är kompatibel med att göra en abort. Sedan kanske du skulle kunna döva ditt samvete med att a) du lider av depressioner vilket inte gör det till bästa tillfället att bli mamma och b) att barnafadern inte vill ha barnet. Men bara du själv vet ju hur starkt du känner i frågan, kanske känner du att det måste till mycket värre skäl än så för att ursäkta en abort - och då ÄR det ju så. För det är DIN kropp och DU som ska leva med beslutet sedan livet ut.