Kan pappan vägra min dotter hennes önskemål om skolval?

Men snälla, sluta tjafsa om skolorna! 

Om ni läser trådstarten så framgår det tydligt att det viktigaste för TS dotter är att hon får gå med med sin bästis. 

Här har vi en tjej som haft ett helvete och varit ensam i skolan. Nu har hon hittat en bästis som också har haft det tufft. Båda älskar konst och bild och båda vill gå i skolan med den inriktningen. 

Det är högstadiet vi talar om här, inte gymnasiet, och jag tror att många har glömt hur otroligt viktiga vänner är i den åldern, särskilt om man har haft det tufft. 

Pappan säger inte att den andra skolan har god studiemiljö, intressant pedagogik etc. utan att det bara är ?miffon och förlorare? i skolan med konstinriktning. Det är uppenbart att han resonerar egoistiskt - hans dotter ska inte gå i en ?loserskola? (enligt honom) för det reflekterar dåligt på honom, 

TS resonerar utifrån sin dotters bästa, hennes intressen och vad dottern själv vill. TS har sett hur dåligt dottern har mått och hur glad hon är nu när hon har en vän som dessutom delar hennes intressen. Varje vettig förälder skulle tänka som TS.

Ja jag håller med! Men nu undrar ju hon hur hon ska göra. Och det finns en möjlighet att få igenom dotterns val via kommunen.

Det är minst ett år kvar tills gon ska välja skola. Mycket kan hända på ett år. Så varför ens diskutera detta nu? 

Skrev "Hermis123" som redan bestämt sig för att det bästa är att mamman söker ensam vårdnad och att pappan bara förstör för att "han vet bäst"...Alla skolor skriver samma nationella prov. Det betyder inte att alla skolor lyckas lika bra eller är lika bra. 

.

Detta är mellan pappan och dottern för främst dotterns skull men också för deras skull. Nu och framöver. Pappan och dottern behöver prata med varandra. Försöka komma överens eller acceptera och sedan förhoppningsvis hålla en gemensam linje. Om sedan pappan övertygar dottern eller om dottern övertygar pappan är av mindre betydelse.

Nu beror det ju lite på vad det är för slags skolor det handlar om också. Om den här konstskolan är en fristående skola (låter ju lite som det) så kan kommunen inte gå in och säga att dottern ska placeras där. De kan alltså bara placera dottern i just kommunala skolor.

www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/valja-forskoleklass-och-grundskola-eller-anpassad-grundskola

Om vårdnadshavarna inte är överens om i vilken skola barnet ska gå har hemkommunen ändå ett ansvar att tillgodose barnets rätt till utbildning. Om det finns tillräckligt starka skäl kan hemkommunen se till att barnet får utbildning genom att bestämma vid vilken skola barnet ska gå, även om det strider mot den ena eller båda vårdnadshavarnas önskemål. Detta framgår bland annat av beslut från Skolinspektionen. Barnet kan placeras vid den skolenhet som ligger närmast den bostad där barnet är folkbokfört eller vid någon annan av kommunens skolor. Barnets bästa ska vara utgångspunkt vid beslutet om skolplacering.

En kommunal skola kan alltså i undantagsfall ta emot en elev trots att vårdnadshavarna inte är överens om placeringen. Men en fristående skola kan inte ta emot en elev om vårdnadshavarna är oeniga. Det har Skolinspektionen uttalat i ett beslut. En fristående skola har, till skillnad från hemkommunen, inte ansvar för ett barns skolplikt eller rätt till utbildning. Därför kan en fristående skola inte ta emot en elev mot vårdnadshavares vilja.

Tillägg: Jag tror inte heller att man förstår hur det är att ha ett barn som far illa i skolan om man inte har varit där själv. Det skär i hjärtat att se sitt barn ledset och ha ont i magen varje dag när barnet ska gå till skolan, 

Jag tror inte heller att man förstår hjälplösheten man känner som förälder när skolan inte agerar och situationen bara blir värre. Tänk att inte ha några vänner i den åldern. Det knäcker ett barn fullständigt 

Om man vet det så förstår man den oerhörda lättnad som TS måste ha känt när dottern äntligen trivs i skolan och har hittat en bästis. . 

Jag förstår TS och skulle precis som TS göra vad som helst för att dottern ska få vara glad igen och få åtminstone några fina och roliga minnen från grundskolan. 

Vilket är varför dottern och pappan behöver prata ihop sig. Själva.

Det ungefär sämsta nu är att de vuxna börjar bråka om saken med ungen mitt emellan.

Det var inte frågan. frågan var om vi ska läsa ts eller ej, för ena stunden säger du enligt ts och i nästa ?om man kan lita på ts?. antingen så får du väl konsekvent svara utifrån info som finns i ts, eller konsekvent försöka misskreditera ts. Vad du nu skulle få ut av det mer än visa din egen bitterhet då

När det gäller diagnossättning så gissar jag att ts inte är psykolog eller på annat sätt lämpad att uttala sig. När hon berättar om sina egna upplevelser är det en helt annan sak. Hoppas du förstår skillnaden.

Undrar vad DU får ut av att påstå att andra är bittra...? 

TS skriver ju bokstavligen att "han fick diagnosen narcissistisk personlighetsstörning" så varken TS eller någon annan menar ju att det är hon själv som satt den diagnosen, utan att han faktiskt har den. Det är ju inte en egen upplevelse, utan fakta att han HAR den diagnosen.