Vem ska köpa kläder?

Det kan bero på hur man själv blir tilltalad, eller hur?

Varför betalar han underhåll till dig om han har barnet 4-5 dagar i veckan? När du dessutom säger att du tjänar mer.

Kanske sover han Inte där?

Du tycker att han ska slippa underhåll när han träffar barnet ett par timmar per gång...? Barnet bor hos mig vet du. De senaste par åren tjänade pappan dubbelt så mycket som mig och då betalade han bara hälften av vad han borde. Nu med a-kassa betalar han absolut minimum, via FK. Det är inte många tusenlappar jag har mer än honom ska jag säga.

Exakt. Vardagar ses de två timmar per gång och om det är helg fyra-fem timmar, beroende på var sonen äter middag. Sonen bor hos mig.

Det är inte din sak att avgöra om han blir "illa behandlad". Du är i en sådan position där barnet kan läsa av dina reaktioner, och det kan vara så att barnet överdriver för att det verkar göra dig glad. Du kan läsa på om lojalitetskonflikter hos barn också.

Jag menar inte att det absolut är så - jag har inte observerat dig med ditt barn. Men det jag vet är att det aldrig, aldrig, aldrig ska vara så att en mamma låter ett 7-åringt barn ställa in en träff med sin pappa för att "hen inte vill". 

Brister pappan i föräldraförmåga och umgänget bör minskas, ja, då hör man av sig till PROFFS. 

Du är inget proffs. Du ser kanske bara det du vill se. 

Det är sådana saker som du gör nu som snabbt eskalerar. Och jag tycker redan nu att det låter som du umgängessaboterar.

7 dagar varannan vecka kanske inte är orimligt? 

Det låter lite som att det är du själv som bestämmer umgängesschemat? 

Jag skulle nog fokusera - även om du itne vill diskutera en utökning av umgängesrätten - på barnets upplevelse. Upplever barnet att du låter honom välja bu eller bä till umgänge med pappan beroende på sonens humör/intryck för stunden, då tycker jag (och andra här, vad det verkar) att du inte riktigt följer hur lagen är menad att tillämpas...

Förtydligande: Om barnet haft en 'träff' med sin pappa på en tisdag tex, men du och barnet bestämmer att nej, den här gången skippar vi det för pappa har varit dum, tja, då har du ju itne verkat för att umgänget skett "så långt som möjligt", eftersom en tisdagsträff hade varit möjligt. 

Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses

Viktigt att nämna dock att skulle pappan vara berusad/påverkad och inte i skick att ta hand om barnet när han kommer så får man ställa in träffen och sen ringa soc, man SKA skydda barnet i en sån situation och inte släppa iväg det med den andra föräldern, annars blir man själv ifrågasatt. Detta är nog inte fallet här men det finns situationer då det är ok att ställa in en träff. Dvs Skulle hon se och höra pappan utöva våld mot barnet vid hämtning så bör hon ju också ställa in träffen och ringa soc, inte släppa iväg barnet och ringa soc.

Men som du säger, om det är barnets ord då får man ringa soc först och prata med dem så man inte själv blir anklagad för sabotage, hur ont i hjärtat det än gör när barnet säger att det inte vill.

Hur skall andra kunna veta att det handlade om timmar per gång när du aldrig skrev det?

Du kan ju inte bara ta för givet att andra skall bara "fatta".

Ja, lite underligt nog finns inte krav på att man ska vara en aktiv part i sina barns omvårdnad. Finns ju både för- och nackdelar med det. 

Utöver det juridiska kring klädinköp handlar det dock om att dialogen finns med ts, och att det (tyvärr?) faller på mamman att ta ansvar när pappan brister (eller vice versa såklart). Dvs, har man en medförälder som inte har egna ytterkläder till barnet och som man vet har svårt att se vilka kläder som behövs, så kan man göra det till ett stort problem att lämna över en jacka och skicka barnet i innekläder som inte tål smuts, eller så kan man förenkla och täcka upp bristerna genom att ta på/skicka med barnet redan befintlig jacka/byxor. Problem nog verkar ju finnas utan att skapa nya utifrån princip.