Anonym (Otrogna vill inte bli bedragna) skrev 2024-03-26 14:24:18 följande:
Ungefär som du som med bestämdhet hävdar att det med största sannolikhet är så att de flesta otroheter förblir okända?
Hursom är det onödigt att tvista om den saken. Om det är fifty-fifty är man ändå beredd att satsa sitt förhållande, till förmån att få vara med en annan person. Det är tydligen värt risken att riskera bli av med sin partner!
Du inbillar dig saker.
Jag har ingenstans med stor bestämdhet hävdat det som du försöker ljuga om.
Kan du själv göra en bedömning gällande vilket som är mest rimligt:
- att "alla otroheter kommer fram förr eller senare"
eller
- att "otrohet sannolikt är relativt vanligt och med största sannolikhet är det många som aldrig blir kända"
Vilket av dessa påståenden bedömer du vara mest rimligt?
Eftersom det med största sannolikhet förekommer många otroheter som aldrig blir kända så är det fullt möjligt att många sådana handlingar sker utan risktagande, eller med ett så extremt litet risktagande så att det med sannolikhet gränsande till visshet aldrig kommer att bli känt.
Men alla dessa handlingar, de som aldrig blir kända, kan vi inte veta något om.
Du väljer uppenbarligen att utgå från de otroheter som blir kända.
Utifrån detta bedömer du risken.
Men om du tänker efter lite så är det uppenbart även för dig att alla de otroheter som förblir okända, dessa vet du inget om och du har därför ingen möjlighet bedöma om risken är stor eller om den i många fall är i princip obefintlig.
Om man vill, om man är åtminstone normalbegåvad, så kan man själv ha full kontroll över de eventuella riskerna och man kan själv bestämma att uppträda och att hantera saken på sådant sätt så att man inte tar någon risk.
Du måste klara ta till dig och erkänna att många otroheter som blir avslöjade blir kända pga att de inblandade är klantiga eller uppträder obegåvat. Om du känner till några sådana som blivit avslöjade så vet du att exemplen på klantighet och tillfälligheter är många.
Det tyder på att många vill bli avslöjade, medvetet eller omedvetet, eller att de helt enkelt inte tycker att det spelar någon roll alls, eller inte spelar någon stor roll, om de skulle bli avslöjade.
Men om den som begår en sådan handling gör det med omsorg, med användande av åtminstone normal begåvning, som är noggrann och inte slarvar med detaljer, som verkligen är fokuserad på att inte ta några risker, så är det i princip omöjligt att bli avslöjad genom sådant slarv eller sådana tillfälligheter som ligger bakom de allra flesta fall (samtliga?) där otrohet blir avslöjad.
Jag vet med 100% säkerhet att sådana handlingar inte alls behöver löpa någon risk att avslöjas, det behöver inte alls innebära att man är beredd satsa sitt förhållande.
Och jag anser det som fullkomligt självklart att många fler än jag VET detta.
Sedan får du självfallet försöka inbilla dig själv något helt annat, om du har behov av att medvetet ljuga för dig själv?
