Erfarenhet av abort när hjärtat säger nej?

Jag tar åt mig av dina inlägg kanske mest av alla då det verkligen känns som jag sitter i samma sits. Skillnaden är väl att vi är gamla och detta är ett definitivt beslut. Min sambo är 52. Jag är 43. Han känner sig på gränsen till vad han orkar redan nu och jag tror inte vårt liv skulle handla om så mycket mer än att överleva. Det i sig skulle påverka barnen jättemycket såklart och i slutändan skulle de ha väldigt trötta föräldrar som kanske inte orkar hålla ihop fast de vill. Jag vill ju ändå kunna erbjuda mina barn mer än att bara överleva och ständig utmattning.. 

Indirekt så har du det. Om du har så pass stora problem med läsförståelsen så kanske du borde läsa barnböcker istället för att engagera dig på ett forum?

Göra abort pga kön 

Varför gör du flera trådar om samma sak 

Indirekt?  //  Haha, när argumenten tar slut. 

Lycka till med allt, du lär behöva det.

Så du tycker att ts ska göra abort?

Varför känner du mer ansvar för ett barn du inte har än för de tre du redan har?
Tänk om barnet har särskilda behov? Hur ska ni lösa det?
Att skaffa fler barn när man saknar marginaler redan är enbart oansvarigt.

Eller så menade hon något annat med sin kommentar...? Till exempel skillnad på att planera barn för att samhället ska försörja det, och hamna i en utsatt situation där man behöver välja mellan att ta bidrag och göra abort efter vecka 12 (vilket innebär att ta livet av något som lever samt riskera sin psykiska hälsa, om man har känslor för barnet i magen vilket dock inte alla har). Dessutom är barnafödandet i Sverige rekordlågt. Kanske TS barn kan bli en medborgare som bidrar till samhället, ifall TS är vettig vilket dock är svårt att veta bakom en skärm. Där hoppas jag bara hon tar ett klokt beslut, utifrån att kärlek och trygghet i olika former är det viktigaste för ett barn.

Något som är lätt framför en skärm är ju dock att kasta skit på andra. Jag skulle kunna stå för allt jag sagt här IRL. Däremot tror jag inte du skulle våga stå framför mina ögon och säga det du skrev innan, dvs: "Du verkar riktigt kokoloco givet att du dessutom valde att föda barnet som din våldtäktsman var med och skapade. Helt jävla sinnessjukt och så oerhört taskigt mot BARNET."

Det har inte slagit dig att jag var i en sjukt tuff situation då när jag var 18 år gammal? och även kommer bidra mer till staten under min livstid än vad de allra flesta gör. Du som försöker få oss framstå som några som lever på bidrag - Jag får barnbidrag som alla andra och studiebidrag nu för jag går en högre samhällsviktig universitetsutbildning.

Hon skrev det där för att provocera mig, för att få mig att fortsätta att kommentera hennes dumheter.

Inget att lägga energi på. 

Jag tänker att det ekonomiska inte är det värsta. Visst, hela familjen kommer att få gå ner i levnadsstandard medan du är föräldraledig, men familjer har varit fattiga förr.

MEN, om ni båda inte vill ha barnet, det är värre. Ett barn som är oönskat av en förälder, som föräldern går och retar sig på... det sätter ärr för livet. 

Så  sätt dig ner med pappan och verkligen verkligen prata igenom hur ni ska göra, så att ni båda är på samma sida.