Erfarenhet av abort när hjärtat säger nej?

Så du tycker det är okej att inte vilja ha ett barn pga vilket kön det har? Hoppas du driver 

Nej, nej det tycker jag inte. Inte om det inte finns ärftliga sjukdomar som förs över till bara det ena könet. Har en familj i bekantskapskretsen där en viss sjukdom, som har hög dödlighet, hos pojkar valt bort pojkfoster. Deras första son gick bort ett par år gammal, deras andra son har sjukdomen och den begränsar hans liv. Där är det befogat, enligt mig.

Sen förstår jag inte hur du kunde tolka min kommentar så. Ta och läs kommentarerna från personen jag citerade istället!

Du citerade det du gjorde och gav det svaret så därför svarade jag som jag gjorde. Orkar inte läsa hela tråden 

Har du kommit nån vart ts? Pratat med din kille? Fundera på barnets skull också, den behöver känna sig önskad av sin förälder. 

Om jag ska summera dina alster i tråden så räcker det med att jag skriver att du är en idiot.

Du håller en väldigt låg nivå här i tråden. Sorgligt att som vuxen människa trycka ner andra människor bakom en skärm. Det tyder både på låg utbildning och att du inte mår särskilt bra. Mår du bättre av att kalla någon du inte vet något om för en idiot?

Ja det var en konstig tolkning från den personen 🤔

Jag gjorde abort och det ångrar jag inte. Det var det ansvarsfulla att göra och rätt beslut men det är klart att jag ibland undrar hur det hade blivit och vem det barnet hade varit idag. 

Jag tycker uppriktigt sagt synd om dig och jag hoppas att du får proffesionell hjälp för det är inte normalt att vilja föda fram sin våldtäktsmans avkomma. Du är uppenbarligen skadad både emotionellt och funktionellt och det vore rent ut sagt för jävligt om ditt barn tog skada av att du är som du är.

Jag orkar inte riktigt läsa tillbaka, men personligen känner jag att det skulle bero på vilken typ av våldtäkt det var också, och vilken typ av gärningsman. Jag menar, om man skulle bli överfallen av en främmande man i skogen - eller ännu värre flera stycken - så har jag svårt att se att jag skulle behålla ett barn som blivit till.

Med svenska tokiga lagar, så skulle för det första faderskapet behöva fastställas - och det skulle förmodligen ske förr eller senare när dessa typer åkte fast, och polisen hittade tidigare fall med samma DNA-profil. Då skulle mannen bli underhållsskyldig (även om det vanligaste i Sverige är att sådana gärningsmän inte har någon inkomst), han skulle komma i mitt barns papper, han kanske till och med - fortfarande i detta galna land - skulle ansöka om umgängesrätt och kanske få det... Det GÅR ju inte.

Dessutom tänker jag, att man skulle se på barnets utseende, tänka "den där hudfärgen/näsan/läpparna är efter våldtäktsmannen". Jag tror att det skulle vara svårt - men säkert inte omöjligt för alla - att älska det barnet fullt ut. En religiös tro hjälper förmodligen till mycket på traven.

Vidare har vi frågorna från barnet som helt säkert kommer att komma: "vem är min pappa?" "Varför är du inte gift med min pappa, alla mina kompisars mammor är gifta med deras pappor?" Förklara den... 

Men om det handlar om någonting inom en relation, eller där det var typ ett dejt rape där ungdomar av olika kön sov över tillsammans - vilket de inte bör göra - alla var fulla o.s.v., men våldtäktsmannen i grunden är en bra person med bra gener, och detta var hans livs misstag... Då hade jag kanske försökt förlåta och behållit barnet.