Erfarenhet av abort när hjärtat säger nej?

Den behöver känna sig önskad av (helst) båda föräldrarna. för att må bra i barndomen men även som vuxen. man behöver sin familj. Man behöver trygghet och kärlek. 

"Ok", då vet vi att du också lever på bidrag och har 0 handlingsutrymme. Ni båda har fel.

Pengar behövs för att den ska må bra också. Inte bara få just det nödvändiga. Behöva växa upp i ett rum utan en tabla på väggen, eller dela rum med flertalet syskon, eller bli utkörd från huset för huset är för litet vilket det varit hela tiden (så blev det för mig). Min morsa vill inte veta av mig. Eller någon annan. Man ska kunna åka iväg till kompisar och ha fritidssysselsättning, inte lida av att föräldrarna inte har råd att skjutsa en till en vän. 

Det är mycket man behöver tänka igenom. Det ska inte bara funka, det ska vara en bra omgivning också

Nej jag förstår att du inte menade illa, vill bara inte ta över tråden. Men som svar på din fråga: Det är klart att det inte blir lätt. Vill inte ljuga men vill inte heller berätta exakt som det var (speciellt inte för tidigt) och hoppas att vår omgivning respekterar det. När hon börjar fråga har jag tänkt säga att hon har en pappa här i Sverige men han vet inte var hon finns. Skulle hon få veta mer senare i livet kan vi säkert hantera det med stöd av omgivningen. Skulle berätta att hon är det bästa som hänt mig oavsett. Jag försöker uppfostra min dotter till en trygg individ och hoppas och tror inte hon i framtiden kommer önska att jag hade gjort abort

För min och min dotters del är det ingen som behöver oroa sig för vår ekonomi. Jag har växt upp och haft det väldigt gott ekonomiskt ställt där min ena förälder var höginkomsttagare och min dotter kommer inte ha det mycket sämre. Jag lever inte på bidrag (utom studiebidrag då jag vill ha en bra utbildning). Har både tillgångar och mycket stöd i omgivningen. Men oavsett ska Sverige inte vara ett land där ekonomin ska vara ett stort hinder för det finns stöd och skyddsnät. Hellre också ett kärleksfullt än ett välbärgat hem. Man kan ha konst på väggarna ändå kan jag lova

Att vara förälder hamnar till syvene och sist om att ta ansvar, och ibland behöva fatta svåra beslut.

Om ni redan har en tuff ekonomi med tre barn, låter det inte ansvarsfullt att skaffa ett fjärde.

Både hjärta och hjärna ska vara med när det gäller beslut kring barn, men ditt hjärta och din hjärna ska i första hand vara hos de barn du redan har.

Okej ja det jag funderade mesr på var det där om att hon blivit till av en våldtäkt. Så hon inte börjar tänka att hon är oönskad och hemsk. Kanske lätt att man tar på sig någon sorts skuld. 

Men jag vet inte jag är ingen expert, hemskt bara om det kommer fram. 

Håller med 

Ja alltså jag kommer aldrig berätta det för henne på det sättet. Ska göra allt för att hon inte ska känna sig ?oönskad? och ?hemsk? men varför skulle hon det? Hon är inte sin pappa eller den händelsen. Såklart jag fattar att det kan väcka känslor och frågor hos henne om hon får veta mer men jag älskar henne otroligt mycket och ångrar absolut inte att jag behöll henne. Det tror jag hon känner och alltid bär med sig

Jag fattar inte att du TS väntade så länge som du gjort nu för ett beslut. I din andra tråd beskriver du ju att du gjort NIPT och allt - dvs har du vetat om graviditeten ett tag men ville kolla upp könet med. 

Ja, då går ju också tiden och det blir svårare.

De enda bidrag jag har haft under mitt snart 60 år långa liv är barnbidrag för två barn, samt bostadsbidrag i yngre dagar under ett par år.
Har inte lyft ett enda bidrag i övrigt.

Det betyder inte att jag ser ner på dem som av nöd behöver göra det, till skillnad från dig.