Hej,
jag är oplanerat gravid och hr tre ganska små barn sedan innan. Min sambo vill verkligen nye ha fler utan vill fokusera på de barn vi redan har. Vi har det tufft ekonomiskt just nu och han är rädd för en massa saker. Jag är i vecka 11+2 och det känns så fel att göra abort. Någon med liknande er här? Känns som jag förstör min familj om jag behåller, men det är ju såklart inte säkert.
Eran familjetillvaro är ju redan instabil så varför o helvete ska du göra den än mer instabil genom att sätta ytterligare ett barn till världen? Du vet att man ska kunna ta hand om sin egen avkomma utan hjälp från samhället?? Om ekonomin redan nu är ett problem så kommer det knappast bli lättare med ytterligare ett barn. Lägg sedan på att pappan troligtvis kommer att dra då all hans frihet i princip är utraderad en lång tid framöver.
Nej, börja tänk med hjärnan är mitt tips för det har uppenbarligen inte gått så bra genom att bara använda hjärtat.
Problemet är att hela kroppen och hjärnan är engagerad i graviditeten. Kroppen är inriktad på att producera det där barnet.
Ddt är alltså inte helt lätt att göra en abort.
Jag gjorde själv det i v 6 en gång och tog tabletter hemma. Blödde därefter otroligr mycket. mer än vad jag någonsin gjort efter någon av mina förlossningar. Efter abort tabletterna kändes det väldigt konkret i kroppen att det var som en motor i kroppen fick soppatorsk och motorn började hacka - när graviditeten avstannade.
Man bör ju inte heller titta på nåt ultraljud i vecka 12. Jag som gjort det tidigare redan då minns en jättegullig liten krabat som sprattlade runt.
Jag är ändå inte emot aborter och jag förstår din man. Det kanske inte borde ha hänt.
Men kommer behöva besrbeta detta tillsammans för du kanske inte kommer må bra efter aborten.
Eran familjetillvaro är ju redan instabil så varför o helvete ska du göra den än mer instabil genom att sätta ytterligare ett barn till världen? Du vet att man ska kunna ta hand om sin egen avkomma utan hjälp från samhället?? Om ekonomin redan nu är ett problem så kommer det knappast bli lättare med ytterligare ett barn. Lägg sedan på att pappan troligtvis kommer att dra då all hans frihet i princip är utraderad en lång tid framöver.
Nej, börja tänk med hjärnan är mitt tips för det har uppenbarligen inte gått så bra genom att bara använda hjärtat.
Ekonomiskt får man bistånd om inkomster inte räcker till. Man kan även ta hjälp från kyrkan, andra aktörer och privatpersoner. Vi är många som kan skänka nödvändigheter, barnkläder osv. Sedan borde det inte vara mycket dyrare med fyra barn än tre, i synnerhet inte om man sparat kläder och annat. Övrigt stöd finns ju till exempel i form av psykologkontakt. Kan det också vara så att din man ångrar sig senare i graviditeten/när barnet är fött?
Ifall du läste mitt tidigare inlägg här i tråden förstår du nog att jag inte hade bra förutsättningar när jag blev gravid, men vi klarar oss fint. Jag studerar en högre utbildning men har också tid för mitt barn. Sverige är inget land där man ska behöva prioritera bort ett barn på grund av ekonomi eller liknande. Inte heller behöva göra abort på grund av sin partner