• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Mannen)
    molly50 skrev 2024-03-18 14:26:09 följande:
    Man kan ju inte hjälpa att man råkar bli kär.
    Men det du beskriver här är vad jag menar med att man kan välja om man ska agera på sina känslor eller ej.
    För det kan man såklart styra över.
    Det beror på hur mycket man reflekterar över sina känslor. Det är väldigt sällan kärlek uppstår från ingenstans. För unga och oerfarna personer kan blixtförälskelse uppstå.

    Men för vuxna är det en process där man tillbringar tid med någon. Känslor kommer under denna tid och en mogen person reflekterar över dessa medan en omogen person dras med. Innan man blir kär känner man oftast en stark känsla att träffa eller kommunicera med personen. Men redan där man man reflektera över det och bryta. Det är sällan man bara råkar bli kär. Då har man inte reflekterat över sina känslor och tagit avstånd fast man kunnat. 
  • Anonym (...)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:54:28 följande:
    Det beror på hur mycket man reflekterar över sina känslor. Det är väldigt sällan kärlek uppstår från ingenstans. För unga och oerfarna personer kan blixtförälskelse uppstå.

    Men för vuxna är det en process där man tillbringar tid med någon. Känslor kommer under denna tid och en mogen person reflekterar över dessa medan en omogen person dras med. Innan man blir kär känner man oftast en stark känsla att träffa eller kommunicera med personen. Men redan där man man reflektera över det och bryta. Det är sällan man bara råkar bli kär. Då har man inte reflekterat över sina känslor och tagit avstånd fast man kunnat. 
    Håller med... men samtidigt VILL man ju så gärna utforska denna nya, spännande person! För det KAN vara ens livs kärlek!
  • molly50
    Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:54:28 följande:
    Det beror på hur mycket man reflekterar över sina känslor. Det är väldigt sällan kärlek uppstår från ingenstans. För unga och oerfarna personer kan blixtförälskelse uppstå.

    Men för vuxna är det en process där man tillbringar tid med någon. Känslor kommer under denna tid och en mogen person reflekterar över dessa medan en omogen person dras med. Innan man blir kär känner man oftast en stark känsla att träffa eller kommunicera med personen. Men redan där man man reflektera över det och bryta. Det är sällan man bara råkar bli kär. Då har man inte reflekterat över sina känslor och tagit avstånd fast man kunnat. 
    Det håller jag med om.
    Man kan ta avstånd innan känslor hinner blossa upp.
    Om man vet att den risken finns.
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    molly50 skrev 2024-03-18 15:09:58 följande:
    Det håller jag med om.
    Man kan ta avstånd innan känslor hinner blossa upp.
    Om man vet att den risken finns.
    Vilket man självklart bör göra när personen är upptagen!
  • Anonym (facepalm)
    Anonym (...) skrev 2024-03-18 15:03:18 följande:
    Håller med... men samtidigt VILL man ju så gärna utforska denna nya, spännande person! För det KAN vara ens livs kärlek!
    Japp, men då har man ju oxå gjort ett medvetet val. Och det är ju precis det Mannen säger, det är ett medvetet val och inget som bara händer av sig självt eller uppstår ur ingenting.
  • molly50
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-03-18 15:14:20 följande:
    Vilket man självklart bör göra när personen är upptagen!
    Ja,absolut.
  • Anonym (Wake up call)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-18 09:42:51 följande:
    Han jobbade i min stad, här två veckor, hemma en helg osv. Nu är han på ett nytt projekt,  inte i min stad men inte hemma heller. För långt från mig för spontana besök men träffar frun ännu mer sällan nu. 
    Han har levt såhär I många år så kontakten med frun är väldigt liten. 

    Jag hör tyvärr rödflagg direkt när jag hör om män som reser och bor borta mycket. Särskilt nu som det inte bara var en fördom, utan att han skaffade dig som älskarinna. Jag hoppas du någongång kommer få upp ögonen hur det hade varit att leva med en sådan man. Hade du någonsin kunnat känna dig säker nog att binda dig och skaffa familj med honom? .Han gjorde så mot sin fru och det finns ju dessvärre risk att du inte är den enda han gjort så med, eller ens den enda han har åt gången. En som inte drar sig för att bedra sin hustru och har så många tillfällen att göra det på är en riktigt dålig kombination. 


    En dag tror jag att du kommer förstå att du är lycklig som kom undan. Du kommer säkert ha fina minnen, för de baseras på de fantasier du haft om ett eventuellt förhållande och är sannolikt långt ifrån hur det blivit om ni blev ett par på riktigt. Det är vanligt att fantisera och romantisera en person, men det är ytterst sällan som personen motsvarar de ideal man fantiserar om.

    Det är så viktigt att han inte kan få hoppa hit och dit, för han kommer bara få dig mer olycklig och få dig att få sämre självförtroende. Du måste sätta den gränsen för risken är att han kommer krypandes varje gång han mår dåligt eller inte har nån annan. Det är ett mycket vanligt beteende när kvinnan fått nog. När han märker att du håller på att gå vidare blir han rädd att bli av med sin backup. 


    Jag hoppas du klarar av att komma förbi den jobbigaste perioden ( avvänjningen), och gå vidare starkare än någonsin. Det är ingen klyscha, det blir bättre med tiden ❤️


     

  • Skizzu

    Vadå din stora kärlek? Sluta grina och skaffa en ny kille basta! 

  • Anonym (facepalm)
    Skizzu skrev 2024-03-18 17:47:17 följande:

    Vadå din stora kärlek? Sluta grina och skaffa en ny kille basta! 


    Jag undrar hur det hade låtit om TS varit en man Drömmer
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:54:28 följande:
    Det beror på hur mycket man reflekterar över sina känslor. Det är väldigt sällan kärlek uppstår från ingenstans. För unga och oerfarna personer kan blixtförälskelse uppstå.

    Men för vuxna är det en process där man tillbringar tid med någon. Känslor kommer under denna tid och en mogen person reflekterar över dessa medan en omogen person dras med. Innan man blir kär känner man oftast en stark känsla att träffa eller kommunicera med personen. Men redan där man man reflektera över det och bryta. Det är sällan man bara råkar bli kär. Då har man inte reflekterat över sina känslor och tagit avstånd fast man kunnat. 
    Helt klart var det en process, jag blev inte blixtförälskad utan det växte fram. 
    Jag var väldigt tydlig med att jag inte ville ha något trassel när vi började ses, är inte intresserad av gifta män, letade inget seriöst, hade rätt roligt så att säga, så en kk-relation hade varit lämpligt. Men ju mer vi sågs så kom ju så klart känslorna och vi pratade mycket om det. Var han inte seriös så skulle vi avsluta allt men han menade att han verkligen var det. Jag var också tydlig med att "en gång otrogen - alltid otrogen" är inget för mig, men som han beskrev det så var det en lång process och nu hade han träffat någon som han var beredd att avsluta sitt äktenskap för. 
    Och vem var jag att säga emot? Jag stöttar inte otrohet men det är klart att man när som helst i livet kan stöta på en ny förälskelse och då kan man välja att gå vidare med den personen eller stanna i det gamla och antingen jobba på det eller fortsätta vara olycklig. Jag trodde på honom helt enkelt. 

    Jag skulle inte säga att jag är omogen i mina känslor, snarare är jag väldigt försiktig med att agera efter dem eftersom jag vet hur sårad man kan bli. Kommer själv ur ett långt (+10 år) förhållande som var allt annat än kärleksfullt innan jag träffade den här mannen som gav mig en massa kärlek och bekräftelse som jag inte ens visste att jag saknade. Och det var så fruktansvärt skönt att ha någon som höll om mig och som jag kunde luta mig mot. Klart att jag blev kär. På riktigt för första gången i mitt liv. 
    Och nu är jag skitbränd och kan inte ens tänka tanken att jag skulle våga bli kär i någon ny. 
Svar på tråden Han vågar inte