Anonym (Deppig)

Fri 2 Feb 18:58

1459 svar

Han vågar inte

Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt.

Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
Han är inte lycklig där han är nu, det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom.
Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 17 Mar 16:30

#161

Anonym (Namn?) skrev 2024-03-17 15:51:52 följande:

Ts, heter han Christer?

Nej. Antar att det finns fler som han.

Anonym (Wake up call) skrev 2024-03-17 16:02:11 följande:

Jag är lite nyfiken på varför han med bestämdhet redan nu kan säga, att det aldrig blir ni? Den enda anledningen till att man kan göra det är ju om känslorna inte är tillräckligt starka och han känner mer för sin fru. Eller om ni på något vis är släkt.

I övrigt ser jag inga anledningar till att det aldrig kan bli ni?

Låt mig inte börja hoppas igen. Och någon gång har man fått sin sista chans ändå.

molly50 skrev 2024-03-17 16:19:19 följande:

Jag tycker att du har sagt det som behövde sägas.
Du behöver inte säga något mer. Även om du gärna vill.
Om du hade börjat berätta om hur mycket du tycker om honom osv så hade ni nog snart varit tillbaka på ruta ett igen.

Jag blev också väldigt sårad av mitt ex.
Men jag lyckades gå vidare och idag är jag lyckligt gift och har två barn.
Klarade jag det så gör du det också.

visst sa jag hur mycket jag tycker om honom men som vanligt negligerade han bort det med att det inte fanns något att tycka om, han gör det inte ens själv.

Tack, tittar på små filmer som är tagna ganska i början när vi började ses. Jag ser så lycklig ut.

Trodde aldrig att jag skulle sitta och slänga ur mig de här sakerna om en man, som att jag är beroende av honom. Det är jag inte, bara hjärtekrossad. Men jag känner inte igen mig själv.

molly50

Sun 17 Mar 16:45

#162

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 16:30:54 följande:

molly50 skrev 2024-03-17 16:19:19 följande:

Jag tycker att du har sagt det som behövde sägas.
Du behöver inte säga något mer. Även om du gärna vill.
Om du hade börjat berätta om hur mycket du tycker om honom osv så hade ni nog snart varit tillbaka på ruta ett igen.

Jag blev också väldigt sårad av mitt ex.
Men jag lyckades gå vidare och idag är jag lyckligt gift och har två barn.
Klarade jag det så gör du det också.

visst sa jag hur mycket jag tycker om honom men som vanligt negligerade han bort det med att det inte fanns något att tycka om, han gör det inte ens själv.

Tack, tittar på små filmer som är tagna ganska i början när vi började ses. Jag ser så lycklig ut.

Trodde aldrig att jag skulle sitta och slänga ur mig de här sakerna om en man, som att jag är beroende av honom. Det är jag inte, bara hjärtekrossad. Men jag känner inte igen mig själv.

Ok. Men det säger ju också att han inte vill veta att du har känslor för honom för det gör det bara svårare för honom att säga att det inte är besvarat.
Och även om det skulle vara det så måste han ta tag i sina problem först innan han ens kan tänka tanken på att träffa någon annan,om han inte vill stanna hos sin fru.

Jag tycker du ska försöka låta bli det med. Även om det är svårt.
Det hjälper dig inte att gå vidare.

Jag förstår det. Men jag tror det skulle vara bra för dig att bli lite arg.
Att se de mindre bra sidorna hos honom,som det att han låter dig gå och vänta och ger dig falska förhoppningar osv.
En man som verkligen bryr sig gör inte så.
Det kan vara värt att tänka på.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 17 Mar 16:55

#163

molly50 skrev 2024-03-17 16:45:12 följande:

Ok. Men det säger ju också att han inte vill veta att du har känslor för honom för det gör det bara svårare för honom att säga att det inte är besvarat.
Och även om det skulle vara det så måste han ta tag i sina problem först innan han ens kan tänka tanken på att träffa någon annan,om han inte vill stanna hos sin fru.

Jag tycker du ska försöka låta bli det med. Även om det är svårt.
Det hjälper dig inte att gå vidare.

Jag förstår det. Men jag tror det skulle vara bra för dig att bli lite arg.
Att se de mindre bra sidorna hos honom,som det att han låter dig gå och vänta och ger dig falska förhoppningar osv.
En man som verkligen bryr sig gör inte så.
Det kan vara värt att tänka på.

Det var han som började med känslor inblandade, sa att han älskade mig - med mening bakom vid bra tillfällen. Inte bara i farten. Jag har inte sagt det tillbaka, men jag har tagit emot det på ett bra sätt och han blev nog väl medveten om hur jag kände för honom. Det har varit optimala "jag älskar dig-situationer" om man kan förklara det så.
Så jag är rätt säker på att känslorna var där, men de kanske har dött ut.

Oavsett om han och jag hade haft en framtid så tycker jag inte att han och hans fru borde fortsätta. Det är absolut inte min sak men uppenbarligen har han varit oärlig mot henne under en längre tid och jag vet från annat håll att det äktenskapet har varit kört för många år sedan. Det är bara bäddat för många fler års dystert liv för dem båda.

molly50

Sun 17 Mar 17:07

#164

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 16:55:04 följande:

Det var han som började med känslor inblandade, sa att han älskade mig - med mening bakom vid bra tillfällen. Inte bara i farten. Jag har inte sagt det tillbaka, men jag har tagit emot det på ett bra sätt och han blev nog väl medveten om hur jag kände för honom. Det har varit optimala "jag älskar dig-situationer" om man kan förklara det så.
Så jag är rätt säker på att känslorna var där, men de kanske har dött ut.

Oavsett om han och jag hade haft en framtid så tycker jag inte att han och hans fru borde fortsätta. Det är absolut inte min sak men uppenbarligen har han varit oärlig mot henne under en längre tid och jag vet från annat håll att det äktenskapet har varit kört för många år sedan. Det är bara bäddat för många fler års dystert liv för dem båda.

Ok. Men oavsett så borde han ju då ha avslutat sitt dåliga äktenskap innan han drog in dig i det här.
Speciellt om han inte vet vad han vill och mår dåligt.
Någonstans måste man dra en gräns och jag tycker att han har överskridit gränsen för hur många chanser man kan få.
Han kan inte både äta kakan och ha den kvar och tro att du bara ska hoppa på tåget och sitta och vänta på honom.
Det finns ingen människa som är så perfekt att h*n är värd att vänta på i evigheter.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 17 Mar 19:03

#165

molly50 skrev 2024-03-17 17:07:01 följande:

Ok. Men oavsett så borde han ju då ha avslutat sitt dåliga äktenskap innan han drog in dig i det här.
Speciellt om han inte vet vad han vill och mår dåligt.
Någonstans måste man dra en gräns och jag tycker att han har överskridit gränsen för hur många chanser man kan få.
Han kan inte både äta kakan och ha den kvar och tro att du bara ska hoppa på tåget och sitta och vänta på honom.
Det finns ingen människa som är så perfekt att h*n är värd att vänta på i evigheter.

Gränsen är passerad så många gånger, men hjälper inte att jag inte känner mig helt förstörd nu. Hoppades verkligen att allt skulle bli bra.

molly50

Sun 17 Mar 19:09

#166

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 19:03:31 följande:

Gränsen är passerad så många gånger, men hjälper inte att jag inte känner mig helt förstörd nu. Hoppades verkligen att allt skulle bli bra.

Du kanske skulle ta kontakt med en psykolog eller samtalsterapeut?
Du behöver få prata med någon och få verktyg att hantera det här.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 17 Mar 19:25

#167

molly50 skrev 2024-03-17 19:09:15 följande:

Du kanske skulle ta kontakt med en psykolog eller samtalsterapeut?
Du behöver få prata med någon och få verktyg att hantera det här.

Jag vill inte vara ett psyko som blir helt förstörd för att det tar slut med en kille och måste ha samtal mer en terapeut. Jag känner mig fruktansvärt misslyckad som det är att jag har låtit mina känslor ta såna proportioner. I min släkt känner vi ingenting, och om vi skulle råka känna något så visar vi det inte. Och vi pratar definitivt inte om det.

Det är ju klart och tydligt att jag inte funkar i huvudet som jag ska - bli kär i en gift man och dessutom går på skiten han säger. Det är ju bara att läsa majoriteten av svaren i den här tråden så är det många som inte önskar annat än att karma ska bita mig i röven och jag förtjänar att känna så här.

Men, tack till dig i alla fall som tar dig tid att svara på allt mitt ältande. Det är skönt att skriva av sig.

anna0911

Sun 17 Mar 19:44

#168

Anonym (Har varit i samma situation) skrev 2024-03-07 19:27:22 följande:

Jag känner helt med dig och du har min fulla förståelse!
Jag har också haft en typ av relation som var med en dubbelt så gammal gift man och det pendlade mellan himmel och helvete. I början fick jag veta att hans fru var hemsk att leva med och att de länge hade haft det dåligt. Så flera gånger försökte jag uppmana honom att avsluta deras relation då jag såg hur dåligt han mådde. Jag ville rädda honom.

I ena stunden höjde han mig till skyarna och jag kände mig älskad och oslagbar. I andra stunden skulle vi bara vara kompisar för att det blivit bättre mellan han och hans fru. När jag precis hade börjat acceptera att vi bara skulle vara det så pendlade han tillbaka till mig och allt röjdes upp. Han kunde hålla på och pendla flera gånger per dag, för att han kände för det. Han visste hur mycket jag höll av honom. Egentligen struntade han i mig, han ville bara ha ytterligare bekräftelse.
Jag gick sönder gång på gång, men jag var så skör och svårt beroende så jag klarade inte att lämna.

Så jag känner verkligen igen känslostormarna du beskriver och den totala meningslöshet när distanseringen uppstår och den totala färg tillvaron får igen vid återkontakt. Man fungerar helt enkelt inte som människa utan personen. Man har blivit så existens lös och man gör allt för att få känna liv igen. Jag blev otroligt uthållig och gick över flera av mina gränser.

Så jag väntade ut de sista åren de var gifta i hopp om att kunna rädda honom och ge honom den bästa kärleken. Under skilsmässofasen var pendlandet värre än någonsin och jag fick ännu mer än innan gå omkring på äggskal för att hålla mig väl mot hans projiceringar som kom ut när han var missnöjd. Egentligen var fly förbannad över hur illa han behandlade mig och jag ville bara skrika det åt honom, men jag vågade inte i rädsla för att han skulle distansera sig ännu mer. Det var ju döden för mig. Sen var inte jag heller den enda han höll på med så det var ytterligare en stress där jag försökte vara mitt bästa jag för att vi skulle få tillbaka vår kontakt igen.

Under en kort tid lyckades jag dock hitta en annan person att lägga fokus på och det kändes oerhört stort för mig att jag bara lyckades göra det, även om det inte heller var en bra person. Men bara känslan att jag kunde visa att jag inte ägnade all min tid åt honom.

Så tyvärr har jag inga bra råd att ge på hur man släpper då jag inte klarade av att göra det, men jag förstår allt du beskriver och jag dömer inte.

Tillslut blev det vi, men då började nästa helvete och jag fick då erfara vem han egentligen var.

Dethär var intressant! Lite be careful what u wish for. Är själv kär i en gift man jag behöver släppa. Han har flirtat så sjukt mycket med mig och på alla sätt visat att han vill ha mig. Men om det ska bli nåt behöver han skilja sig. Sånt jox alltihopa.

molly50

Sun 17 Mar 20:49

#169

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 19:25:25 följande:

Jag vill inte vara ett psyko som blir helt förstörd för att det tar slut med en kille och måste ha samtal mer en terapeut. Jag känner mig fruktansvärt misslyckad som det är att jag har låtit mina känslor ta såna proportioner. I min släkt känner vi ingenting, och om vi skulle råka känna något så visar vi det inte. Och vi pratar definitivt inte om det.

Det är ju klart och tydligt att jag inte funkar i huvudet som jag ska - bli kär i en gift man och dessutom går på skiten han säger. Det är ju bara att läsa majoriteten av svaren i den här tråden så är det många som inte önskar annat än att karma ska bita mig i röven och jag förtjänar att känna så här.

Men, tack till dig i alla fall som tar dig tid att svara på allt mitt ältande. Det är skönt att skriva av sig.

Men det är inte fel att ta hjälp. Det måste du förstå.
Jag gjorde det,och mig hjälpte det.
Man är inte ett psycho för det.

Du är långt ifrån den enda som råkat bli kär i en gift man.
Och du är långt ifrån den enda som gått på den gifte mannens skitsnack.
Man kan hoppas att karman ska bita honom i röven.

Ja,det kan vara bra att skriva av sig också,om man tycker att det känns bättre.

Anonym (Wake up call)

Sun 17 Mar 21:06

#170

Jag är lite nyfiken på varför han med bestämdhet redan nu kan säga, att det aldrig blir ni? Den enda anledningen till att man kan göra det är ju om känslorna inte är tillräckligt starka och han känner mer för sin fru. Eller om ni på något vis är släkt.

I övrigt ser jag inga anledningar till att det aldrig kan bli ni?

Jag borde ha utvecklat lite bättre för att undvika missförstånd. Jag menade egentligen att det tyvärr låter som han redan bestämt sig långt innan att det inte ska bli ni. Med tanke på att han helst säkert kunde haspla ur sig det. Jag var nyfiken på varför han sade så istället för att ge förhoppningar som så många andra otrogna gör. Kan det vara så att han redan initialt i förhållandet vetat att han inte kommer lämna sin fru? Om han säger att det aldrig kommer bli ni talar han ju i princip om att känslorna aldrig kommer vara starka nog för att lämna sin fru?

Jag tycker för den delen inte att karman ska bita dig i röven. Du har gjort fel som låtit det fortgå, och tyvärr är priset ökade känslor och svårare att lämna. För tillfället är det bara du som betalar priset för er romans. Men den som karmen bör bita i röven är mannen. Nu är du fortfarande i romantiska stadiet och har svårt att se hur illa han behandlar er båda, men det går över med tiden. Förhoppningsvis kan du se tillbaka på det som ett fint minne som förmodligen inte hade varit lika fint om det blivit ni. Att leva med en man som varit otrogen med dig, innebär ofta en rädsla att han ska göra detsamma mot dig.

Jag önskar dig lycka, och att du snart kommer över honom och hittar en som behandlar dig bra.

Han vågar inte

INNEHÅLL