• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 12:49:07 följande:

    Nu har jag gjort det, pratat med honom.
    Vägrar tro att älska någon och känna för någon kan vara fel. Men nu råkade det bli i fel man.

    Känns som att jag går sönder, kommer aldrig bli hel igen. 


    Det är inte fel att bli kär i någon. Sina känslor kan man inte råda över.
    Man kan bara välja om man ska agera på dem eller ej.
    Och det är väl det enda felet du har gjort.
    Att han sen har fortsatt att ge dig falska förhoppningar och uppehållit dina känslor är inte ditt fel.

    Det kommer att bli bra. Det känns kanske inte så just nu,men det kommer det att bli.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 12:49:07 följande:

    Nu har jag gjort det, pratat med honom.
    Vägrar tro att älska någon och känna för någon kan vara fel. Men nu råkade det bli i fel man.

    Känns som att jag går sönder, kommer aldrig bli hel igen. 


    Vad sa du till honom?
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-03-17 14:24:38 följande:
    Vad sa du till honom?
    Att han inte kan fortsätta hålla mig på halster.
    Jag har varit tydlig med vad jag känner och vill och att det bryter ner mig fullständigt att behöva gissa vad han tänker. Han måste sluta med sina dubbla budskap och vara ärlig med mig, vi kan inte fortsätta det här längre för jag orkar inte det. 
    I runda slängar. 
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 15:01:26 följande:
    Att han inte kan fortsätta hålla mig på halster.
    Jag har varit tydlig med vad jag känner och vill och att det bryter ner mig fullständigt att behöva gissa vad han tänker. Han måste sluta med sina dubbla budskap och vara ärlig med mig, vi kan inte fortsätta det här längre för jag orkar inte det. 
    I runda slängar. 
    Det var bra att du sa det. Han behöver få höra det.
    Vad svarade han på det?
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-03-17 15:05:03 följande:
    Det var bra att du sa det. Han behöver få höra det.
    Vad svarade han på det?
    Ingenting. Var vara undvikande. 
    Det var en dålig helg mentalt för honom. Visste det redan att det skulle bli svårt att ta sig in i hans huvud och att han inte skulle vara mottaglig. Det hade varit lättare om han var på bättre humör och inte i ett av sina depressionsskov. 
    Men jag behövde göra det, att vänta på nästa tillfälle hade knäckt mig. 
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 15:14:25 följande:
    Ingenting. Var vara undvikande. 
    Det var en dålig helg mentalt för honom. Visste det redan att det skulle bli svårt att ta sig in i hans huvud och att han inte skulle vara mottaglig. Det hade varit lättare om han var på bättre humör och inte i ett av sina depressionsskov. 
    Men jag behövde göra det, att vänta på nästa tillfälle hade knäckt mig. 
    Ok. Men låt bollen ligga hos honom nu.
    Här inte av dig mer till honom.
    Även om han mår dåligt så är det ingen ursäkt för att dra med dig ner i träsket.
    Han behöver ta tag i sina egna problem innan han drar in fler i sitt liv.
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-03-17 15:36:58 följande:
    Ok. Men låt bollen ligga hos honom nu.
    Här inte av dig mer till honom.
    Även om han mår dåligt så är det ingen ursäkt för att dra med dig ner i träsket.
    Han behöver ta tag i sina egna problem innan han drar in fler i sitt liv.
    Jag vet. Jag ska inte kontakta honom.  Men jag kan inte hjälpa att jag hela tiden tänker på vad mer jag skulle sagt. Om hur glad jag var när jag började träffa honom och hur mycket jag tyckte om honom. Och det jag skrev här, att det inte borde vara en svaghet att kunna känna för andra människor. Han menar att det är det, man ska se till sig själv (det är depressionen som talar för det här är nytt) och inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Känns som att jag har så mycket mer på hjärtat som inte kom med.

    En liten del i mig önskar att jag inte sagt något, fortsatt låtsas att hans fru inte finns och fortsatt träffa honom så ofta jag kunnat. 

    Vill så gärna känna det jag kände i somras igen, att någon ska hålla om mig på samma sätt. Men jag vet inte hur jag nånsin ska kunna våga öppna upp mig igen. Jag är så ledsen så jag går sönder nu.
  • Anonym (Wake up call)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-02-02 18:58:31 följande:
    , han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.

     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 


    Jag är lite nyfiken på varför han med bestämdhet redan nu kan säga, att det aldrig blir ni? Den enda anledningen till att man kan göra det är ju om känslorna inte är tillräckligt starka och han känner mer för sin fru. Eller om ni på något vis är släkt.


    I övrigt ser jag inga anledningar till att det aldrig kan bli ni?

  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 15:47:34 följande:
    Jag vet. Jag ska inte kontakta honom.  Men jag kan inte hjälpa att jag hela tiden tänker på vad mer jag skulle sagt. Om hur glad jag var när jag började träffa honom och hur mycket jag tyckte om honom. Och det jag skrev här, att det inte borde vara en svaghet att kunna känna för andra människor. Han menar att det är det, man ska se till sig själv (det är depressionen som talar för det här är nytt) och inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Känns som att jag har så mycket mer på hjärtat som inte kom med.

    En liten del i mig önskar att jag inte sagt något, fortsatt låtsas att hans fru inte finns och fortsatt träffa honom så ofta jag kunnat. 

    Vill så gärna känna det jag kände i somras igen, att någon ska hålla om mig på samma sätt. Men jag vet inte hur jag nånsin ska kunna våga öppna upp mig igen. Jag är så ledsen så jag går sönder nu.
    Jag tycker att du har sagt det som behövde sägas.
    Du behöver inte säga något mer. Även om du gärna vill.
    Om du hade börjat berätta om hur mycket du tycker om honom osv så hade ni nog snart varit tillbaka på ruta ett igen.

    Jag blev också väldigt sårad av mitt ex.
    Men jag lyckades gå vidare och idag är jag lyckligt gift och har två barn.
    Klarade jag det så gör du det också.
Svar på tråden Han vågar inte