• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (?)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 19:25:25 följande:
    Jag vill inte vara ett psyko som blir helt förstörd för att det tar slut med en kille och måste ha samtal mer en terapeut. Jag känner mig fruktansvärt misslyckad som det är att jag har låtit mina känslor ta såna proportioner. I min släkt känner vi ingenting, och om vi skulle råka känna något så visar vi det inte. Och vi pratar definitivt inte om det. 

    Det är ju klart och tydligt att jag inte funkar i huvudet som jag ska - bli kär i en gift man och dessutom går på skiten han säger. Det är ju bara att läsa majoriteten av svaren i den här tråden så är det många som inte önskar annat än att karma ska bita mig i röven och jag förtjänar att känna så här.

    Men, tack till dig i alla fall som tar dig tid att svara på allt mitt ältande. Det är skönt att skriva av sig. 
    Du är knappast nåt psyko för att du får behandling av en psykolog alt kurator. 
    Det du beskriver från din bakgrund och bara hur du gjort ditt val (inleda med gift man) och allt som följt pekar på att något inte varit okej med dig inombords. Hade det varit det hade du inte inlett något med honom. Du hade vetat ditt värde. Du hade tagit dina egna signaler på allvar, långt innan. Du hade kunnat uttrycka det för dig själv, och för honom. Han hade inte kunnat lekt med dig. 
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-03-17 20:49:54 följande:
    Men det är inte fel att ta hjälp. Det måste du förstå.
    Jag gjorde det,och mig hjälpte det.
    Man är inte ett psycho för det.

    Du är långt ifrån den enda som råkat bli kär i en gift man.
    Och du är långt ifrån den enda som gått på den gifte mannens skitsnack.
    Man kan hoppas att karman ska bita honom i röven.

    Ja,det kan vara bra att skriva av sig också,om man tycker att det känns bättre. 
    Så klart att jag förstår att man inte är psyko bara för att man pratar med någon, vad jag menar är att jag har låtit mina känslor för den här mannen styra mitt liv och mående. Jag borde veta bättre. 
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-03-17 21:06:43 följande:

     


    Jag borde ha utvecklat lite bättre för att undvika missförstånd. Jag menade egentligen att det tyvärr låter som han redan bestämt sig långt innan att det inte ska bli ni. Med tanke på att han helst säkert kunde haspla ur sig det. Jag var nyfiken på varför han sade så istället för att ge förhoppningar som så många andra otrogna gör. Kan det vara så att han redan initialt i förhållandet vetat att han inte kommer lämna sin fru? Om han säger att det aldrig kommer bli ni talar han ju i princip om att känslorna aldrig kommer vara starka nog för att lämna sin fru? 

    Jag tycker för den delen inte att karman ska bita dig i röven. Du har gjort fel som låtit det fortgå, och tyvärr är priset ökade känslor och svårare att lämna. För tillfället är det bara du som betalar priset för er romans. Men den som karmen bör bita i röven är mannen. Nu är du fortfarande i romantiska stadiet och har svårt att se hur illa han behandlar er båda, men det går över med tiden. Förhoppningsvis kan du se tillbaka på det som ett fint minne som förmodligen inte hade varit lika fint om det blivit ni. Att leva med en man som varit otrogen med dig, innebär ofta en rädsla att han ska göra detsamma mot dig.

    Jag önskar dig lycka, och att du snart kommer över honom och hittar en som behandlar dig bra.


    Jag förstod vad du menade, men jag tror faktiskt att hans intentioner från början var att det skulle bli vi. Men sen har nånting hänt som gör att han inte vill. 
    Han har tidigare nämnt, när han bara försvann i vintras, att det skulle innebära förändringar i hans liv som han inte är villig att göra. Sa ingenting om sin fru men man kan anta att han inte var beredd att lämna det liv han lever tillsammans med henne. Och skulle det nu vara så att han älskar henne och vill leva resten av sitt liv med henne - självklart! Jag stöttar att han väljer familjen. Men jag förstår inte varför han måste behandla mig som skit för det. Ett enkelt förlåt hade hjälpt mig mycket. 


    Och att han sen startade upp allt igen med att prata om en framtid för oss tillsammans, jag förstår inte. Det hade varit perfekt att avsluta det när vi sågs förra gången. Jag var klar. Ledsen men klar. Och sen drog han igång kontakten igen.

    Vill så gärna att han ska höra av sig. Men ännu är det tyst. Jag kommer inte skriva till honom, men jag är så rädd att han har blockat mig om jag skulle försöka. Vill inte att vi ska vara ovänner, jag vill att vi ska ha fina minnen av varandra även om det inte finns en framtid.

    Tack för ditt stöd <3

  • Anonym (Hmmm ...., ,)

    Jag tror att han tänkte att du liksom tidigare (nuvarande?) älskarinnor förstår att det  här "kärleks snacket" ingår i konceptet och bara är tomma ord.
    Som det låter har han troligen aldrig haft intentionen att lämna frun för dig, precis som han dessutom sagt.
    Har lite svårt att förstå hur du kan ha fått så pass starka känslor dock? Ni har aldrig haft en seriös relation,  bara träffats nån gång ibland när tillfälle funnits antar jag och detta under väldigt kort tid. Några månader? Du borde verkligen söka hjälp så du kan bli starkare, må bra och gå vidare.

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-03-18 09:00:07 följande:

    Jag tror att han tänkte att du liksom tidigare (nuvarande?) älskarinnor förstår att det  här "kärleks snacket" ingår i konceptet och bara är tomma ord.
    Som det låter har han troligen aldrig haft intentionen att lämna frun för dig, precis som han dessutom sagt.
    Har lite svårt att förstå hur du kan ha fått så pass starka känslor dock? Ni har aldrig haft en seriös relation,  bara träffats nån gång ibland när tillfälle funnits antar jag och detta under väldigt kort tid. Några månader? Du borde verkligen söka hjälp så du kan bli starkare, må bra och gå vidare.


    Alltså han flyttade ju in hos mig, vi har setts dagligen under knappt ett halvår. 
    Han sa visst intentionen att lämna frun, att han inte ville göra den förändringen i livet kom sen när vi bröt upp första gången. 
  • Anonym (=)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-17 19:25:25 följande:
    Jag vill inte vara ett psyko som blir helt förstörd för att det tar slut med en kille och måste ha samtal mer en terapeut. Jag känner mig fruktansvärt misslyckad som det är att jag har låtit mina känslor ta såna proportioner. I min släkt känner vi ingenting, och om vi skulle råka känna något så visar vi det inte. Och vi pratar definitivt inte om det. 

    Det är ju klart och tydligt att jag inte funkar i huvudet som jag ska - bli kär i en gift man och dessutom går på skiten han säger. Det är ju bara att läsa majoriteten av svaren i den här tråden så är det många som inte önskar annat än att karma ska bita mig i röven och jag förtjänar att känna så här.

    Men, tack till dig i alla fall som tar dig tid att svara på allt mitt ältande. Det är skönt att skriva av sig. 
    Kraschade relationer är bland det vanligaste man söker  hjälp för
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-18 09:17:44 följande:
    Alltså han flyttade ju in hos mig, vi har setts dagligen under knappt ett halvår. 
    Han sa visst intentionen att lämna frun, att han inte ville göra den förändringen i livet kom sen när vi bröt upp första gången. 
    Var fanns frun när han bodde hos dig? Nu förstår jag inte alls. Var de tillfälligt separerade då? Var han utkastad men att hon gav honom en ny chans?

    Nu förstår jag iaf varför du fått starka känslor. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-03-18 09:33:21 följande:
    Var fanns frun när han bodde hos dig? Nu förstår jag inte alls. Var de tillfälligt separerade då? Var han utkastad men att hon gav honom en ny chans?

    Nu förstår jag iaf varför du fått starka känslor. 
    Han jobbade i min stad, här två veckor, hemma en helg osv. Nu är han på ett nytt projekt,  inte i min stad men inte hemma heller. För långt från mig för spontana besök men träffar frun ännu mer sällan nu. 
    Han har levt såhär I många år så kontakten med frun är väldigt liten. 
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-18 08:28:45 följande:
    Så klart att jag förstår att man inte är psyko bara för att man pratar med någon, vad jag menar är att jag har låtit mina känslor för den här mannen styra mitt liv och mående. Jag borde veta bättre. 
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-03-17 21:06:43 följande:

     


    Jag borde ha utvecklat lite bättre för att undvika missförstånd. Jag menade egentligen att det tyvärr låter som han redan bestämt sig långt innan att det inte ska bli ni. Med tanke på att han helst säkert kunde haspla ur sig det. Jag var nyfiken på varför han sade så istället för att ge förhoppningar som så många andra otrogna gör. Kan det vara så att han redan initialt i förhållandet vetat att han inte kommer lämna sin fru? Om han säger att det aldrig kommer bli ni talar han ju i princip om att känslorna aldrig kommer vara starka nog för att lämna sin fru? 

    Jag tycker för den delen inte att karman ska bita dig i röven. Du har gjort fel som låtit det fortgå, och tyvärr är priset ökade känslor och svårare att lämna. För tillfället är det bara du som betalar priset för er romans. Men den som karmen bör bita i röven är mannen. Nu är du fortfarande i romantiska stadiet och har svårt att se hur illa han behandlar er båda, men det går över med tiden. Förhoppningsvis kan du se tillbaka på det som ett fint minne som förmodligen inte hade varit lika fint om det blivit ni. Att leva med en man som varit otrogen med dig, innebär ofta en rädsla att han ska göra detsamma mot dig.

    Jag önskar dig lycka, och att du snart kommer över honom och hittar en som behandlar dig bra.


     


    Man kan inte styra över sina känslor.
    Och det gör en inte till en psycho person.
    Har man sen någon som "hjälper till" att underhålla känslorna så gör det ju inte saken lättare.
  • Anonym (Mannen)
    molly50 skrev 2024-03-18 14:02:38 följande:
    Man kan inte styra över sina känslor.
    Och det gör en inte till en psycho person.
    Har man sen någon som "hjälper till" att underhålla känslorna så gör det ju inte saken lättare.
    Nja, man kan faktiskt styra över sina känslor. Kanske inte för ögonblicket. Då kan man bara välja om man ska agera på känslorna eller inte. Men det förutsätter känslomässig mognad.

    Många är mer omogna än vad de själva inser och agerar därför instinktivt efter sina känslor istället för att stanna upp och separera medvetandet från känslan. Man kan stanna upp och tänka rationellt:
    "Nu har jag den där känslan igen, känslan att jag måste få vara med honom. Men det är bara min hjärna som skapat detta. Jag vet att det här inte är bra för mig."

    Varje gång man känner en känsla som går emot ens mål och var som är långsiktigt bra i livet så får man avbryta sig själv, skapa distans till sig själv och reflektera. Sen inte agera på känslan. 

    Genom detta kan man långsamt styra sina känslor och hur de utvecklas. 

    På liknande sätt kan man medvetet göra handlingar som kraftigt ökar sannolikheten till förälskelse eller lust.

    Personer som klarar av att reglera sina känslor på detta sätt är också mycket bättre på att hantera kriser i livet och klarar av att uppnå sina mål i större utsträckning.
  • molly50
    Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:19:20 följande:
    Nja, man kan faktiskt styra över sina känslor. Kanske inte för ögonblicket. Då kan man bara välja om man ska agera på känslorna eller inte. Men det förutsätter känslomässig mognad.

    Många är mer omogna än vad de själva inser och agerar därför instinktivt efter sina känslor istället för att stanna upp och separera medvetandet från känslan. Man kan stanna upp och tänka rationellt:
    "Nu har jag den där känslan igen, känslan att jag måste få vara med honom. Men det är bara min hjärna som skapat detta. Jag vet att det här inte är bra för mig."

    Varje gång man känner en känsla som går emot ens mål och var som är långsiktigt bra i livet så får man avbryta sig själv, skapa distans till sig själv och reflektera. Sen inte agera på känslan. 

    Genom detta kan man långsamt styra sina känslor och hur de utvecklas. 

    På liknande sätt kan man medvetet göra handlingar som kraftigt ökar sannolikheten till förälskelse eller lust.

    Personer som klarar av att reglera sina känslor på detta sätt är också mycket bättre på att hantera kriser i livet och klarar av att uppnå sina mål i större utsträckning.
    Man kan ju inte hjälpa att man råkar bli kär.
    Men det du beskriver här är vad jag menar med att man kan välja om man ska agera på sina känslor eller ej.
    För det kan man såklart styra över.
Svar på tråden Han vågar inte