Anonym (Hur)

Tue 2 Jan 10:09

127 svar

Sambos barn, utmaning

Hallå!
Min sambo sedan ca 2 år har en liten grabb.
Jag älskar barn och vill själv bilda familj inom ganska snar framtid så ser inte en unge sedan tidigare som ett problem. Tvärt om tycker jag det är ganska bra att kunna se vilken fin mor min sambo är!
Men till er med extringar, hur står man ut i längden?
Min sambo har tagit hand om och uppfostrat sonen själv.
Barnets far är frånvarande och direkt olämplig.
Att barnet bara haft en närvarande förälder märks.
Han saknar respekt för sin mamma, vräker ur sig all möjlig skit så fort han inte får som han vill.
Han är 10 år och borde uppföra sig bättre. Förväntar/kräver inte speciellt mycket av ett barn, men att skrika att man önskar livet ur sin mor när man får fel pålägg är långt över gränsen.
Under de 2 år vi bott tillsammans har jag sagt ifrån på skarpen/skällt ut hennes son 3 gånger. Då har situationen redan gått så långt att min sambo gråter av uppgivenhet och barnet är rent kaos.
De gångerna har han faktiskt lyssnat och bett sin mamma om ursäkt.

Ni i liknande situation, hur behåller man gnistan i förhållandet och viljan att va där för extring(arna) när man inte har samma kärlek som en faktisk förälder?

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 10:19

#1

Du skriver att 10-åringen bara haft en närvarande förälder för att han beter sig illa - det är rent skitsnack! Jag är ensamstående förälder, min mamma var det också. Kan lova att varken jag eller min son skulle bete sig som du beskriver. Hon har inte orkat uppfostra honom, antagligen. Eller så är hon svag och kan inte sätta gränser. Tyvärr så ligger detta helt på henne, så ja det är jättebra att du redan nu inser vem av er som måste vara föräldern i relationen om ni skaffar egna.

Jag skulle avvakta tills hon kan hantera sina egna barn, annars har ni ingen framtid. Fundera dessutom på om du vill att ditt/dina egna barn ska ha ett sådant halvsyskon.... Och den yngre riskerar att bli lika illa med tiden. Avvakta ts. För din skull och för ofödda barns skull.

Anonym (Kl)

Tue 2 Jan 10:40

#2

Hur länge var ni ihop innan ni blev sambos? Du borde ju sett och märkt barnets beteende innan? De är heller inte bara att flytta ihop direkt med någon som har barn sen innan. Barn kan bete sig helt annorlunda när de är ensamma med sin förälder mot när det kommer någon annan in i deras liv.

Anonym (Hur) Trådstartaren

Tue 2 Jan 10:42

#3

Anonym (Nja) skrev 2024-01-02 10:19:19 följande:

Du skriver att 10-åringen bara haft en närvarande förälder för att han beter sig illa - det är rent skitsnack! Jag är ensamstående förälder, min mamma var det också. Kan lova att varken jag eller min son skulle bete sig som du beskriver. Hon har inte orkat uppfostra honom, antagligen. Eller så är hon svag och kan inte sätta gränser. Tyvärr så ligger detta helt på henne, så ja det är jättebra att du redan nu inser vem av er som måste vara föräldern i relationen om ni skaffar egna.

Jag skulle avvakta tills hon kan hantera sina egna barn, annars har ni ingen framtid. Fundera dessutom på om du vill att ditt/dina egna barn ska ha ett sådant halvsyskon.... Och den yngre riskerar att bli lika illa med tiden. Avvakta ts. För din skull och för ofödda barns skull.

Hon sätter gränser, håller på gränserna, ger all tid och energi till sitt barn.
Du vet inget om förutsättningarna. Barnet har adhd och 50% pissgener från sin far. Adhd diagnos är ingen ursäkt i sig men i detta fallet så är barnet en "utmaning".
Att barnet har såpass många bra sidor är enbart tack vare min sambos uthållighet.
Tvivlar inte en sekund på hennes förmåga.

Snacka om att du rusar till slutsatser utan att veta något om situationen.
Din respons handlar dessutom noll om det jag frågade efter.
Slutligen så varför skaffade din mot och du barn med män ni inte kan behålla en relation med? Ett barn förtjänar en familj och två föräldrar.
Svagt av er.

Anonym (Hur) Trådstartaren

Tue 2 Jan 10:47

#4

Anonym (Kl) skrev 2024-01-02 10:40:55 följande:

Hur länge var ni ihop innan ni blev sambos? Du borde ju sett och märkt barnets beteende innan? De är heller inte bara att flytta ihop direkt med någon som har barn sen innan. Barn kan bete sig helt annorlunda när de är ensamma med sin förälder mot när det kommer någon annan in i deras liv.

En av barnets bra sidor är att han är öppen för nya människor och är bra på att skapa relationer med barn såväl som vuxna.
Vad jag förstår och sett så är beteendet mer eller mindre identiskt när jag är närvarande eller inte.

Det är inte så att jag ifrågasätter min relation med min sambo pga detta, mer att jag söker råd från folk i liknande situation.

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 10:52

#5

Anonym (Hur) skrev 2024-01-02 10:42:37 följande:

Hon sätter gränser, håller på gränserna, ger all tid och energi till sitt barn.
Du vet inget om förutsättningarna. Barnet har adhd och 50% pissgener från sin far. Adhd diagnos är ingen ursäkt i sig men i detta fallet så är barnet en "utmaning".
Att barnet har såpass många bra sidor är enbart tack vare min sambos uthållighet.
Tvivlar inte en sekund på hennes förmåga.

Snacka om att du rusar till slutsatser utan att veta något om situationen.
Din respons handlar dessutom noll om det jag frågade efter.
Slutligen så varför skaffade din mot och du barn med män ni inte kan behålla en relation med? Ett barn förtjänar en familj och två föräldrar.
Svagt av er.

Jag känner tillräckligt många barn genom mitt yrke och har gott om personlig erfarenhet också. Diagnos eller inte så köper jag inte ditt försvar. Om du vill utsätta dig själv och ev. framtida barn för denna skit så varsågod.

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 10:54

#6

Anonym (Hur) skrev 2024-01-02 10:42:37 följande:

Hon sätter gränser, håller på gränserna, ger all tid och energi till sitt barn.
Du vet inget om förutsättningarna. Barnet har adhd och 50% pissgener från sin far. Adhd diagnos är ingen ursäkt i sig men i detta fallet så är barnet en "utmaning".
Att barnet har såpass många bra sidor är enbart tack vare min sambos uthållighet.
Tvivlar inte en sekund på hennes förmåga.

Snacka om att du rusar till slutsatser utan att veta något om situationen.
Din respons handlar dessutom noll om det jag frågade efter.
Slutligen så varför skaffade din mot och du barn med män ni inte kan behålla en relation med? Ett barn förtjänar en familj och två föräldrar.
Svagt av er.

Och som svar på ditt idiotiska personliga påhitt som jag inte ens såg först så var jag tillsammans med barnets pappa i närmare 15 år och inte alls frågan om att JAG inte kunde behålla en relation. Riktigt fult av dig ts!! Antar att jag träffade en öm tå!

Anonym (Oj)

Tue 2 Jan 10:54

#7

Anonym (Hur) skrev 2024-01-02 10:42:37 följande:

Hon sätter gränser, håller på gränserna, ger all tid och energi till sitt barn.
Du vet inget om förutsättningarna. Barnet har adhd och 50% pissgener från sin far. Adhd diagnos är ingen ursäkt i sig men i detta fallet så är barnet en "utmaning".
Att barnet har såpass många bra sidor är enbart tack vare min sambos uthållighet.
Tvivlar inte en sekund på hennes förmåga.

Snacka om att du rusar till slutsatser utan att veta något om situationen.
Din respons handlar dessutom noll om det jag frågade efter.
Slutligen så varför skaffade din mot och du barn med män ni inte kan behålla en relation med? Ett barn förtjänar en familj och två föräldrar.
Svagt av er.

Varför skaffade din sambo barn med en man hon inte kunde behålla en relation med?

Anonym (lägg ner)

Tue 2 Jan 10:58

#8

Anonym (Nja) skrev 2024-01-02 10:19:19 följande:

Du skriver att 10-åringen bara haft en närvarande förälder för att han beter sig illa - det är rent skitsnack! Jag är ensamstående förälder, min mamma var det också. Kan lova att varken jag eller min son skulle bete sig som du beskriver. Hon har inte orkat uppfostra honom, antagligen. Eller så är hon svag och kan inte sätta gränser. Tyvärr så ligger detta helt på henne, så ja det är jättebra att du redan nu inser vem av er som måste vara föräldern i relationen om ni skaffar egna.

Jag skulle avvakta tills hon kan hantera sina egna barn, annars har ni ingen framtid. Fundera dessutom på om du vill att ditt/dina egna barn ska ha ett sådant halvsyskon.... Och den yngre riskerar att bli lika illa med tiden. Avvakta ts. För din skull och för ofödda barns skull.

Men gud, det är väl olika hur barn mår och beter sig. Allt beror på hur den frånvarande föräldern är och hur den närvarande är. En frånvarande förälder kan vara det både emotionellt och fysiskt, och är föräldern emotionellt frånvarande kan det visa sig i narcissism eller annat. En förälder kan vara frånvarande pga egna problem och bära med sig ilska.
Snälla du generaliserar alla. Ett barn som till exempel aldrig får sin smärta och övengivenhet validerad utan bortpratad eller förminskad kan bli utåtagerande pga instängdhet.

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 11:01

#9

Anonym (lägg ner) skrev 2024-01-02 10:58:44 följande:

Men gud, det är väl olika hur barn mår och beter sig. Allt beror på hur den frånvarande föräldern är och hur den närvarande är. En frånvarande förälder kan vara det både emotionellt och fysiskt, och är föräldern emotionellt frånvarande kan det visa sig i narcissism eller annat. En förälder kan vara frånvarande pga egna problem och bära med sig ilska.
Snälla du generaliserar alla. Ett barn som till exempel aldrig får sin smärta och övengivenhet validerad utan bortpratad eller förminskad kan bli utåtagerande pga instängdhet.

Nej, det är ts som generaliserar genom att påstå att ungens beteende skulle bero på att han vuxit upp med bara en förälder. När han får mothugg försöker han skylla på en diagnos. Faktum är att han inte vill se sin lilla ängel som något annat än den perfekta modern. Lycka till säger jag...

Anonym (lägg ner)

Tue 2 Jan 11:08

#10

Anonym (Nja) skrev 2024-01-02 11:01:07 följande:

Nej, det är ts som generaliserar genom att påstå att ungens beteende skulle bero på att han vuxit upp med bara en förälder. När han får mothugg försöker han skylla på en diagnos. Faktum är att han inte vill se sin lilla ängel som något annat än den perfekta modern. Lycka till säger jag...

Ja, det i sig är ju inte orsakerna utan det är ju hur mamman då i så fall möter det. Ett barn med både diagnoser och frånvarande föräldrar osv behöver rätt stöd för att må bra i sig själv och vara friska emotionellt.

Det är helt fruktansvärt fel att skrika och skälla ut dem om de redan innan har låg självkänsla.

Sambos barn, utmaning

INNEHÅLL