Sambos barn, utmaning

Du skriver att 10-åringen bara haft en närvarande förälder för att han beter sig illa - det är rent skitsnack! Jag är ensamstående förälder, min mamma var det också. Kan lova att varken jag eller min son skulle bete sig som du beskriver. Hon har inte orkat uppfostra honom, antagligen. Eller så är hon svag och kan inte sätta gränser. Tyvärr så ligger detta helt på henne, så ja det är jättebra att du redan nu inser vem av er som måste vara föräldern i relationen om ni skaffar egna.

Jag skulle avvakta tills hon kan hantera sina egna barn, annars har ni ingen framtid. Fundera dessutom på om du vill att ditt/dina egna barn ska ha ett sådant halvsyskon.... Och den yngre riskerar att bli lika illa med tiden. Avvakta ts. För din skull och för ofödda barns skull.

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 10:52

#5

Anonym (Hur) skrev 2024-01-02 10:42:37 följande:

Hon sätter gränser, håller på gränserna, ger all tid och energi till sitt barn.
Du vet inget om förutsättningarna. Barnet har adhd och 50% pissgener från sin far. Adhd diagnos är ingen ursäkt i sig men i detta fallet så är barnet en "utmaning".
Att barnet har såpass många bra sidor är enbart tack vare min sambos uthållighet.
Tvivlar inte en sekund på hennes förmåga.

Snacka om att du rusar till slutsatser utan att veta något om situationen.
Din respons handlar dessutom noll om det jag frågade efter.
Slutligen så varför skaffade din mot och du barn med män ni inte kan behålla en relation med? Ett barn förtjänar en familj och två föräldrar.
Svagt av er.

Jag känner tillräckligt många barn genom mitt yrke och har gott om personlig erfarenhet också. Diagnos eller inte så köper jag inte ditt försvar. Om du vill utsätta dig själv och ev. framtida barn för denna skit så varsågod.

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 10:54

#6

Anonym (Hur) skrev 2024-01-02 10:42:37 följande:

Hon sätter gränser, håller på gränserna, ger all tid och energi till sitt barn.
Du vet inget om förutsättningarna. Barnet har adhd och 50% pissgener från sin far. Adhd diagnos är ingen ursäkt i sig men i detta fallet så är barnet en "utmaning".
Att barnet har såpass många bra sidor är enbart tack vare min sambos uthållighet.
Tvivlar inte en sekund på hennes förmåga.

Snacka om att du rusar till slutsatser utan att veta något om situationen.
Din respons handlar dessutom noll om det jag frågade efter.
Slutligen så varför skaffade din mot och du barn med män ni inte kan behålla en relation med? Ett barn förtjänar en familj och två föräldrar.
Svagt av er.

Och som svar på ditt idiotiska personliga påhitt som jag inte ens såg först så var jag tillsammans med barnets pappa i närmare 15 år och inte alls frågan om att JAG inte kunde behålla en relation. Riktigt fult av dig ts!! Antar att jag träffade en öm tå!

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 11:01

#9

Anonym (lägg ner) skrev 2024-01-02 10:58:44 följande:

Men gud, det är väl olika hur barn mår och beter sig. Allt beror på hur den frånvarande föräldern är och hur den närvarande är. En frånvarande förälder kan vara det både emotionellt och fysiskt, och är föräldern emotionellt frånvarande kan det visa sig i narcissism eller annat. En förälder kan vara frånvarande pga egna problem och bära med sig ilska.
Snälla du generaliserar alla. Ett barn som till exempel aldrig får sin smärta och övengivenhet validerad utan bortpratad eller förminskad kan bli utåtagerande pga instängdhet.

Nej, det är ts som generaliserar genom att påstå att ungens beteende skulle bero på att han vuxit upp med bara en förälder. När han får mothugg försöker han skylla på en diagnos. Faktum är att han inte vill se sin lilla ängel som något annat än den perfekta modern. Lycka till säger jag...

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 11:12

#12

Anonym (lägg ner) skrev 2024-01-02 11:08:27 följande:

Ja, det i sig är ju inte orsakerna utan det är ju hur mamman då i så fall möter det. Ett barn med både diagnoser och frånvarande föräldrar osv behöver rätt stöd för att må bra i sig själv och vara friska emotionellt.

Det är helt fruktansvärt fel att skrika och skälla ut dem om de redan innan har låg självkänsla.

Bra att du kan förstå mer av hur jag menar iaf. Oavsett omständigheter så är det ju ändå så att ts måste tänka efter vad han sätter ett barn till världen i för slags familj, och jag skulle inte vilja blanda mig in i något som verkar så rörigt.

Anonym (Nja)

Tue 2 Jan 11:20

#17

Anonym (Hur) skrev 2024-01-02 11:14:45 följande:

Om ni va tillsammans i 15 år så uppfostrade du knappast ditt barn själv.
Du började anklaga min sambo trots att du inte vet något om situationen.
Pissigt gjort av dig och du förtjänade mothugg.

Hur många personer har man känt eller varit bekant med genom sin uppväxt? Mångfaldiga 1000 men har aldrig träffat någon i närheten av hennes barn. Han är svår att hantera och vare sig läkare, psykologer eller skola vet riktigt hur de ska göra. Det jag ser är att barnets mor lägger all tid & energi på att göra det så bra som möjligt och ge honom så bra förutsättningar i livet som möjligt. Allt jag kan önska av en kvinna jag vill ska bli mina barns mor!

Vi skaffade ju inte barn direkt fattar du väl! Vi separerade när barnet var 4 år så jo, jag har verkligen uppfostrat barnet på egen hand. Har du mer fantastiska idéer om hur mitt liv sett ut?

Om du har träffat "mångfaldiga tusen" barn så undrar jag verkligen hur socialt aktiv du måste ha varit i livet. Som lärare sedan många år börjar jag nog närma mig den siffran vid det här laget iaf. Den där ungen måste ju vara ett unikum om INGEN i hela världen klarar av att hantera honom. Även om sambon personligen kan vara rent fantastisk så är ju hemmasituationen rena skiten, och det vill du att små barn ska växa upp med...? Låt mig berätta en hemlighet: dåligt uppförande och att tilltala sin mamma som han gör är INTE ett symptom på adhd. Man blir inte skitstövel för att man har en diagnos. Man tappar inte empati och respekt för att man har en diagnos. Tänk lite mer på verkligheten i stort och inte bara på hur bra din sambo är som mamma.

Sambos barn, utmaning

INNEHÅLL