Sambos barn, utmaning

Grupperar? VA? 😂
Vi får väl se om hon lämnar mig kära du 😊

Att tillrättavisa ett barn är en sak.
Men det kan ju göras på olika sätt.
Och TS sätt är att skälla ut barnet och få det att skämmas.
Och det är kanske inte riktigt rätt metod för ett barn som dessutom har en NPF-diagnos.

Ditt ego hade behövt det :)

Du svarar inte. Standard 😂

Läsförståelse här på FL är bristfällig alltså. 3 gånger på 2 år har jag tillrättavisat. Detta i totalt eskalerade situationer där jag tyckt att barnets mor behövt hjälp med att få kontroll på situationen.
Tar ner barnet på jorden, han lugnar ner sig, han tvingas förklara vad han gjort fel och be om ursäkt.
Att barnet skäms är tämligen naturligt när han tvingas förklara vad han gjort fel.
Och att han inser att han gjort fel & faktiskt skäms över det ser jag som framsteg för honom. Han gjorde fel, skäms, ber om ursäkt, vi alla går vidare och han känner att han blivit förlåten.

Du har också skrivit att du har skällt ut barnet.
Tycker du att det funkar om samma saker upprepar sig igen?

Jag blir fan mörkrädd av att du jobbar med barn och har noll kunskap. 

barn med diagnoser kräver mer och föräldrarna kämpar 100 ggr mer. Jag har själv ett barn med adhd och kämpar 100 ggr mer med hon om än hans syskon. I skolan är det inga problem, han slöter sig. Stör inte på lektionen, hamnar aldrig i konflikter. Men hemma är det konstant utbrott och konflikter med både oss och hans syskon. Du vet faktiskt inte hur ts styvson beter sig på skolan.

jag växte precis som du upp med en ensamstående mamma och jag lovade mig själv att aldrig skaffa barn med en luffare som inte kan ta ansvar för sina barn. Så tycker det är oansvarigt av dig att skaffa barn med en olämplig man. Oavsett hur bra mamma du är så kommer barnet alltid att udra och längta efter en pappa.

Och om du läst hela inlägget så vet du att jag med "skälla ut" menar att ta ner barnet så han lugnar sig, få honom att berätta vad han gjort fel och be om ursäkt.

Men tycker du att det fungerar om han gör om samma saker igen?

nu hamna jag på 10:e sidan här i konversationen och orkar inte läsa allt . Min första tanke av det du skrev, ts, är att mamman till barnet inte själv kan tillrättavisa, uppfostra sin son, och att du då gått in, och det i sin tur blivit en konflikt. 

hon måste själv kunna uppfostra honom, det blir inte bra om du stiger in, du kan stiga in om hon ber dig om det, annars inte, jag har aldrig gjort så (bett partner säga till mitt barn). 

finns gammalt uttryck att mammorna kan säga vänta tills pappa kommer hem! 
För mig visar det bara på att hon inte har själv kontroll över situationen. Att det är en tripp, trapp, trull-situation, dvs pappan i högsta maktpositionen, mamman underlägsen pappan (kan inte kontrollera, uppfostra, straffa själv, är svagare) och till sist då barnet. 

det är inte okej nånstans att du blivit så pass att du tycker du har rätten att tycka barnet har 50% av pappans pissgener, om det var mitt barn du pratade om så hade jag bett dig fara och flyga, sen fattar jag att tålamodet kan tryta, men detta är hennes situation, din partners, och hon ska vara stark nog att lösa den själv, hon är föräldern, inte du. Uppfostran är svårt, svårare än man kan tro. Det kan vara så att barnet helt enkelt inte mår bra. Uppfattar att pappan är enligt er en "dålig man" och då är han också dålig och agerar utåt på det här sättet. Jag vet precis för jag , olikt halvsyskon (olika pappor) , fick intryck av mamma att pappa var ond. Hon kunde till och med se på mig med hat och det var inte mig hon såg, hon såg min pappa för jag var väldigt lik honom, jag glömmer inte den blicken. Jag undrar hur du ser på honom? För detta verkar vara en soppa av exet då som är "dum"/den onda, hon, du och så sonen i det. 

jag hade tagit barnet till att träffa en kurator för jag gissar att där kan en del om inte hela problemet ligga, och se om han kan må bättre och ni kan alla samarbeta tillsammans. barn själva kan ha problem att se vart kärnan ligger, de bara accepterar känslan som fakta. Iaf det var mitt förslag, han känner sig ond och agerar som ond för att han fått inputs av andra att hans pappa är ond och du eller ni ser på honom som att han är ond. Det kan låta löjligt för en vuxen men det var helt logiskt för mig när jag var barn.