Hej!
Jag och min man var idag på vårt första besök på IVF-mottagning efter att ha försökt få barn i 2 år. Vi kommer att köra kort protokoll och troligtvis ICSI med start i februari 2024, och vi är så lättade att det äntligen (förhoppningsvis) är vår tur! Hittade ingen tråd för oss som startar behandling 2024 så tänkte jag startar en egen så kanske vi kan följas åt och peppa varandra? 
Hej! Är det någon som har erfarenhet av byte av sprutor, jag fick Menopur 300 IE första IVF:en, sen Menopur 250 IE + Rekovelle 10 IE, såg nu i min journal att tredje IVF troligen kommer bli Menopur 250 IE + Gonal-F 100 IE (har inte haft uppstartmöte med kliniken ännu).
Är det någon som har några tankar om det? Jag veeeet att alla får olika och ingen kan jämföras med någon annan, men jag har hört att Menopur ska vara bra för kvaliteten på äggen så därför bra för den som är lite äldre (som jag), Rekovelle verkar vara ganska nytt, men Gonal-F vet jag inget om.
Men med tanke på att första IVF ledde till 1 blastocyst av 5 befruktade ägg, och andra IVF ledde till 0 blastocyst av 6 befruktade ägg, så verkar ju inte Menopur ha hjälpt min äggkvalitet sådär jättemycket, så antar att de vill prova något nytt för sista försöket.
Tankar, erfarenheter?
Jag ska på konsultation på Carl von Linné kliniken nästa vecka, och ska boka tid för psykosocial bedömning av psykolog.
Grejen är att jag gjorde detta förra våren, och fick då inte godkänt! Jag var väldigt ärlig med psykologen att jag inte har så många nära vänner, och att relationen med föräldrarna knappt existerar.
Jag fick avslag pga för dåligt socialt nätverk.
Jag har gjort behandlingar i Danmark under tiden. Men nu tror jag att jag vill göra några inseminationer i Sverige. Det är faktiskt mycket billigare då de har 3 pack.
Jag funderar på om jag ska vara helt ärlig och säga att jag gjort utredning i Sverige innan och inte fick godkänt! Eller mörka.
Jag avskyr att ljuga dock.
Men om de väl har i bakhuvudet att jag inte blivit godkänd tidigare så tror jag att det ligger närmare till hands att inte godkänna mig nu heller.
Men grejen är att jag har kontakt med mina föräldrar igen, och bara det tror jag gör stor skillnad. De bor nära och skulle garanterat hjälpa.
Helst skulle jag vilja slippa berätta om tidigare utredning..
Kanske lika bra att vara ärlig? Men vore så hemskt om jag då får nej...
Nu har jag googlat psykosocial utredning och vissa har ju fått avslag väldigt lättvindigt att de haft tidigare depressioner och är "psykiskt sjuka", trots att var och varannan människa har haft depressioner..
Vad skulle ni gjort?
Jag ska på konsultation på Carl von Linné kliniken nästa vecka, och ska boka tid för psykosocial bedömning av psykolog.
Grejen är att jag gjorde detta förra våren, och fick då inte godkänt! Jag var väldigt ärlig med psykologen att jag inte har så många nära vänner, och att relationen med föräldrarna knappt existerar.
Jag fick avslag pga för dåligt socialt nätverk.
Jag har gjort behandlingar i Danmark under tiden. Men nu tror jag att jag vill göra några inseminationer i Sverige. Det är faktiskt mycket billigare då de har 3 pack.
Jag funderar på om jag ska vara helt ärlig och säga att jag gjort utredning i Sverige innan och inte fick godkänt! Eller mörka.
Jag avskyr att ljuga dock.
Men om de väl har i bakhuvudet att jag inte blivit godkänd tidigare så tror jag att det ligger närmare till hands att inte godkänna mig nu heller.
Men grejen är att jag har kontakt med mina föräldrar igen, och bara det tror jag gör stor skillnad. De bor nära och skulle garanterat hjälpa.
Helst skulle jag vilja slippa berätta om tidigare utredning..
Kanske lika bra att vara ärlig? Men vore så hemskt om jag då får nej...
Nu har jag googlat psykosocial utredning och vissa har ju fått avslag väldigt lättvindigt att de haft tidigare depressioner och är "psykiskt sjuka", trots att var och varannan människa har haft depressioner..
Vad skulle ni gjort?
Jag ska på konsultation på Carl von Linné kliniken nästa vecka, och ska boka tid för psykosocial bedömning av psykolog.
Grejen är att jag gjorde detta förra våren, och fick då inte godkänt! Jag var väldigt ärlig med psykologen att jag inte har så många nära vänner, och att relationen med föräldrarna knappt existerar.
Jag fick avslag pga för dåligt socialt nätverk.
Jag har gjort behandlingar i Danmark under tiden. Men nu tror jag att jag vill göra några inseminationer i Sverige. Det är faktiskt mycket billigare då de har 3 pack.
Jag funderar på om jag ska vara helt ärlig och säga att jag gjort utredning i Sverige innan och inte fick godkänt! Eller mörka.
Jag avskyr att ljuga dock.
Men om de väl har i bakhuvudet att jag inte blivit godkänd tidigare så tror jag att det ligger närmare till hands att inte godkänna mig nu heller.
Men grejen är att jag har kontakt med mina föräldrar igen, och bara det tror jag gör stor skillnad. De bor nära och skulle garanterat hjälpa.
Helst skulle jag vilja slippa berätta om tidigare utredning..
Kanske lika bra att vara ärlig? Men vore så hemskt om jag då får nej...
Nu har jag googlat psykosocial utredning och vissa har ju fått avslag väldigt lättvindigt att de haft tidigare depressioner och är "psykiskt sjuka", trots att var och varannan människa har haft depressioner..
Vad skulle ni gjort?
Som jag skrivit i gruppen fick jag missfall i vecka 9 på mitt senaste försök som var den fjärde embryot som vi återförde. Så tacksamt att de tog sig, men också sörjt att det inte gick längre när jag försiktigt börjat fantisera om våren med en bebis. Det gick iaf bra med alla krämpor efter och nu i dagarna fick jag LH höjning, så redan på tisdag ska jag göra återföring av vårt femte och sista embryo, håll tummarna för att det fäster även denna gång. Har ju inte haft min mens ännu, och läst och hört att kroppen ibland har lättare att bli gravid efter missfall.
Känner så med er alla som fortsätter kämpa med olika hinder, sånna kämpar allihopa!
Som jag skrivit i gruppen fick jag missfall i vecka 9 på mitt senaste försök som var den fjärde embryot som vi återförde. Så tacksamt att de tog sig, men också sörjt att det inte gick längre när jag försiktigt börjat fantisera om våren med en bebis. Det gick iaf bra med alla krämpor efter och nu i dagarna fick jag LH höjning, så redan på tisdag ska jag göra återföring av vårt femte och sista embryo, håll tummarna för att det fäster även denna gång. Har ju inte haft min mens ännu, och läst och hört att kroppen ibland har lättare att bli gravid efter missfall.
Känner så med er alla som fortsätter kämpa med olika hinder, sånna kämpar allihopa!