Anonym (Styvmamma) skrev 2023-09-27 14:37:12 följande:
Jag natar att jag bara ville skriva av min min olust-känsla... Lite orolig över att en resa som 13-åringen sagt att hon ser fram emot, nu kommer anses vara "tråkig" bara för att vi sa nej till att ta med denna kompis...
Tänkte också att det kunde finnas folk som vet hur man når fram till tonåringar... Om det finns något "smart" sätt att säga nej, annat än "det är vi vuxna som bestämmer!".
För jag tycker att barns åsikter också spelar roll - men inte att hennes känslor är viktigast! I detta fallet är det ju vi vuxna som valt att ta ut våra semesterdagar och ordna och betala för denna höstlovsresa... Det är inte 13-åringens resa... Utan allas! Och den som "bjuder in" borde väl ha mer att säga till om?
Värsta som kan hända är väl att 13-åringen vägrar följa med - men jag har svårt att tro det. Vi ska bo på fint hotell på ett nice ställe dit hon har velat åka...
Om det var jag och min tonåring.
Jag skulle inte se det som att min unge är skyldig att gilla resan eller upplägget för att jag valt att ta semester och betala för en resa. Då skulle jag resa utan barnen om såna krav tillkommer. Skulle själv inte gå med på ett sånt upplägg med nåt slags inbyggd tacksamhetsskuld. Det du beskriver är ju att det är er resa, inte 13-åringen, eller allas... 13-åringen ska gilla läget och ha det trevligt för att det gynnar er andra och hon ska ställa upp liksom. Det är kanske inte så du menar, men det är så det stycket framstår för mig. Ät upp och var tacksam liksom...
Så, din andra fråga, hur når man fram till tonåringar. Ja, genom att prata öppet och ärligt och resonera såsom man pratar med andra människor. Tonåringar är inte lika utvecklade i resonemang och känslor som vuxna, men de är väl värda att tas på allvar, och de behöver bli samtalade med och tas på allvar för att den utvecklingen ska ske!
Så jag skulle nog försöka förklara mina känslor och tankar om hur det kan bli om kompisen kommer med, att ni vill vara bara familjen, att syskonet lätt hamnar utanför om en kompis är med, att ni förstår att det kan kännas som en tristare resa utan kompis, men att det nu får bli så ändå. Jag skulle också framhålla att 13-åringen är viktig på resan, att utan henne blir det tråkigt för er andra, ni vill verkligen ha henne med er. Och ni är beredda att anstränga er för att resan ska bli trevlig för henne och alla, och ni hoppas att hon också känner så.
Sen är 13-åringa i en svår ålder, humöret är oberäkneligt, de kan vara sura även under de bästa förutsättningar. Och då gäller det nog mest att inte låta sig dras med i det, låta dem vara, inte gå igång och ta det personligt, eller vara upprörd över att ens dyra fina resa och semesterdagar är förstörda nu med sur tonåring.
