13-åring vill ha med kompis på höstlovsresan

Då borde ju inte du heller få följa med för du är inte heller familj. Du är bara en främling som deras pappa tvingar dom att umgås med. 

Så när man är 13 bestämmer man absolut själv om vem som är ens familj. Barnet vill uppebarligen inte åka på någon påhittad familjesmester. 

Men sluta försöka curla ungen. Nej betyder nej. Det här är en familjesemester så ni tar inte med några kompisar, punkt. Där tar diskussionen slut.

Ur "13-åringens" perspektiv:
Jag och mitt tre år yngre syskon är extremt olika, i ALLT! Har aldrig kommit överens. Såklart inte heller på semestrarna. H*n styrde familjen helt! Så jag bad alltid om att få ha med en kompis på semestrarna (stuga/husvagn). Men då min morsan är/var för sjuklig millimeter-rättvisa så kunde ju inte jag ha med mig någon, för det blev ju "orättvist" om inte mitt syskon fick ha med sig nån! Bara att mitt syskon stack ut i första bästa lekpark och kom tillbaka med 10 ungar. En "förmåga" som kan diskuteras men som jag i alla fall saknade. Jag har väldigt mycket broderade tavlor, stickade alster etc från våra semestrar. Jag hade helt enkelt bedrövligt tråkigt! Dessutom ansåg sig mitt syskon sitta över mig, vara den starka, den häftiga, så h*n och de nyfunna polarna trackade mig dessutom konstant, snodde mina grejer, kallade mig fula saker, en del misshandlade mig t.o.m. 
Så det här med söt Bullerby-familj med häääärliga underbara semesterar där alla njuter av att umgås med varandra existerar ibland bara i föräldrarnas huvud. Om ens det, de önskar att det ska vara så och det blir lite "fake it til' you make it!" och så har man barn som mår hemskt dåligt.
Man får ju se till individerna och inte bara gömma sig bakom att man minsann är en FAMILJ! Tanken är väl att alla ska trivas??