Bli far utan att se fram emot det

Inga skydd är 100 % säkra.
Så vill man inte bli far så kan man alltid själv använda kondom så har man i alla fall gjort det man kan. 
Om man går omkring och misstänker att ens partner har lurat en så känns ju inte det förhållandet särskilt sunt. 

En spiral kan åka ut vid en kraftig blödning, utan att man vet att den försvunnit. Det har hänt mig.

Jävla bra skrivet! jag är så trött på dessa dömande moraltanter som sticker upp sin fula trut och skuldbelägger så fort någon känner osäkerhet inför att bli förälder.

Det är inte alls säkert att du får en massa känslor för barnet när det är fött. Det där är önsketänkande från naiva brudar, inget annat. Visst kan det hända men det är ingen garanti. Nu var våra barn planerade men jag kan lova att jag inte fått de känslorna om det varit påtvingat. Jag är inte den typen.

Det jag däremot skulle gjort och som du också kommer att göra är att ställa upp och göra vad som krävs. Se det som ännu en uppgift i vuxenlivet som ska göras. Vi har massor av plikter och måsten, detta är ännu en. Det är bara att gilla läget och sätta igång. Det låter krasst men det är så livet fungerar. Och känslorna för ditt barn kommer så småningom men inte  nödvändigtvis vid födseln.

Ja, det blir ju folk. Men om det finns en osäkerhet är det väl bra att reda ut det. Eller?

Diskutera eller låt bli.

Nej, men skydden är säkrare än de är osäkre. Och om det finns en en oro så kan det vara bra att få prata om det. Skriver "om", för jag vet ju inte.
Lite svårt förstå den här rädslan för att prata om känsliga saker som uppstod på mitt inlägg. Finns det minsta tvekan är det i mitt tycke bra att ta den. Även för barnets skull.

Har inte läst hela tråden, men du måste rannsaka dig själv TS. 

Vill du verkligen ha barn? Eller känner du mest så för att du tror att det förväntas av dig? Eller för att inte förlora din partner?

Du skriver att du vill ha barn "någon gång". När är "någon gång"? Ni har varit tillsammans i 7 år. Hur gamla är ni?

Många unga män (och unga kvinnor) känner sig inte redo för barn. Det är helt naturligt. Men i ditt fall låter det mest som du kommer med undanflykter. Den "perfekta" tidpunkten kommer aldrig. Visst hade det varit bättre om din fru inte hade varit arbetslös, men nu är det som det är. Många barn föds till sämre förutsättningar än vad ni har. Och får bra uppväxter.

Jag skuldbelägger dig inte. Jag konstaterar bara faktum. En del av de som tvekar inför familjebildning, trots stabil relation och trots att de inte är purunga längre, vill egentligen inte ha barn. Eller är inte beredda att göra de uppoffringar som barn trots allt kräver. MEN detta är fortfarande lite tabu att känna i ett samhälle där fortplantning är en så stark norm. I moderna västerländska länder finns varken tvång eller krav längre på att bli föräldrar, MEN fortfarande starka förväntningar. Frivilligt barnlösa får ofta försvara sina beslut i åratal.

Lägg till din partner. Har du förhalat detta med barn för att inte förlora henne? Du vet att om du var ärlig, skulle hon bli förkrossad och kanske se sig om efter en annan man. Det vill du förstås inte.

Jag säger inte att det är så här. MEN det är något du bör fundera över. Nu är ju graviditeten ett faktum, och självklart ska din fru inte göra abort. Man ska aldrig göra abort mot sin vilja. Däremot kan man inte förvänta sig en närvarande och engagerad pappa om graviditeten inte är önskad av båda. 

Kanske växer du in i det. Kanske kommer du att känna annorlunda den dag du håller ditt barn i famnen. Bara tiden kan utvisa.

Jag blev gravid när jag hade spiral -trodde jag. Det var min andra spiral, så jag kände mig säker, men den hade utan att jag märkt det.
Misstänkte det först i v14.
Barnet sitter brevid mig och spelar på mobilen nu.

Självklart ska man kunna prata om saken.
Jag tror inte någon har försökt hävda något annat.
Men om olyckan är framme och man blir gravid så är det ju inte så bara att göra en abort heller.
Det är ju inte direkt som en nysning och så är det klart,om du förstår vad jag menar.
TS lever dessutom i ett stabilt förhållande och har sagt att han vill ha barn.
Bara inte nu.
Men ibland så går saker inte som man planerat.
Då får man ta det därifrån och försöka lösa det som vuxna människor. 

Hur gamla är ni TS?
Du skriver att det inte känns som rätt läge för barn NU, men handen på hjärtat, vill du alls ha barn?