Bli far utan att se fram emot det

Varför är du inte bara ärlig mot henne för du kommer aldrig vilja ha barn. Det är riktigt taskigt att föra henne bakom ljuset då hon inte har hur lång tid på sig som helst. Sen blir man aldrig 100 % redo för barn. Aldrig. Så den föreställningen ska verkligen inte ligga till grund för din inställning då den är skev.

En vän blev gravid trots p-stav. De hade planerat att ta ut den efter sommaren för att satsa på en sladdis. Då staven var på sluttampen av sin tid pratade de med barnmorskan som kontaktade tillverkaren. Vännerna fick svaret att staven håller upp emot ett år extra just för att vara på den säkra sidan vid byte. Sladdis ville annorlunda och blev tillverkad i början av sommaren, medan staven satt inne. 

Att folk är så okänsliga och direkt börjar tänka i banorna om fusk är oförskämt. 

Ögonblicklig kärlek när man får se sitt nyfödda barn kan komma. Det kan även dröja. Det kan även vara så att det just nu är otroligt overkligt för dig och därmed svårt att greppa (och känna den där lusten efter barn som du tycker dig sakna) men att det blir verkligt vid första ultraljudet när du får se att det faktiskt ligger något och växer där inne.

Även om du inte känner "suget" och "längtan", var med på alla besök du kan, var med på ultraljuden (om ni gör mer än rutinultraljudet), läs på, engagera dig i val av barnvagn och annat man behöver. Ju mer tid du investerar innan, desto lättare kan det bli att ta till sig grynet när det kommit ut. 

Alternativt, berätta för henne att du faktiskt inte vill ha barn så hon kan ta ett beslut utifrån det. 

Med tanke på att din fru har haft en barnlängtan sedan länge så tror jag tyvärr att det är svårt för henne att sätta sig in i situationen att erat barn skulle vara oönskat, med tanke på hur mycket HON vill ha detta barn. 

Det är super att du är villig att stötta henne. 
Och jag tror absolut att det kommer att växa fram en kärlek även om den aldrig är lika självklar som det är för kvinnan som bär på detta liv 9 månader innan ankomst. Men jag är helt övertygad om att du kommer känna kärlek när du får se ditt barn, kanske inte älska direkt, men inom sinom tid. Det finns t.o.m. mammor som kan ha svårt med anknytning i början för att det är så omvälvande. 

När i tid hade du velat ha barn om jag får fråga?  Ni har ändå varit tillsammans i 7 år och du skriver att med tanke på eran ålder kanske det är bäst att behålla.

Sen förstår jag att hennes arbetssituation absolut är ett orosmoment. Men hon har ändå tre månader på sig att söka jobb innan magen börjar synas (om man nu vill hålla det hemligt). Men..allt löser sig.

Nu är inte jag man men jag vill ändå påstå att dina känslor nu inte är ovanligt förekommande. Har hört många män som inte känt sig redo, inte upplevt den där förväntansfulla känslan som andra säger att dom har. Det är inte alla kvinnor som känner så heller, även fast en har en barnönskan. Man växer in i rollen som förälder. Förvänta dig inte att du kommer känna omedelbar kärlek till barnet när det föds, sätt inte upp sådana förväntningar, det kommer när det kommer. 
Det låter ändå på hela taget som att ni har bra förutsättningar för att utöka familjen, trots renovering och trots att din partner har ny inkomst. Det låter iaf inte som att ni har det kärvt. Det jag tycker att du kan göra är att engagera dig i graviditeten, låt tankarna på föräldrarollen så tidigt som möjligt få börja gro, om din partner har en gravidapp t.ex Preglife, var med varje vecka och läs om barnets utveckling, kvinnans kroppsliga förändring, din egen roll som pappa, det finns poddavsnitt att lyssna på och bra informativa artiklar som ni kan läsa och prata om. Det är inte ovanligt att män också upplever graviditetssymptom, det kanske händer dig, det kan vara en intressant sak att veta och gå igenom. 
Det kommer bli bra!

Är du mänsklig kommer ofta känslorna då du ser ditt barn och får hålla henne/honom i din famn, om du inte får dom innan.

Jag ser en ganska stor skillnad i att "stötta någon" och att vilja bli förälder och få barn. Det är inte så att hon vill lära sig spela fiol och du "stöttar" henne i sin strävan. Som någon annan skrev, hon längtar efter barn. Hon vill ha barn. Gör hon abort nu så är det mest troligt för att hon är orolig över att bli lämnad eller vill göra dig till viljes. Och sen om en tid (ganska snart förmodligen) kommer ta upp frågan igen och vilja att ni tillsammans bestämmer er för att bli gravida.

Tror också att du bör fundera över om du verkligen vill ha barn. Som flera skrivit så finns ingen perfekt tajming, det finns alltid saker man vill (tror att man vill /måste) fixa. Och sen kommer nya saker. Kvinnan blir inte yngre heller.
Enda minuset just nu är väl om din fru har förlorat sitt jobb för det blir inte jättekul om hon ska gå på lägsta föräldrapenningen sen. Det är stor skillnad på att få föräldrapenning baserat på vad man haft för lön.

Så länge hon är inskriven på arbetsförmedlingen så kommer hon inte att få lägsta FP-nivån. www.forsakringskassan.se/privatperson/arbetssokande/om-du-ar-arbetssokande-och-har-barn

Och vet vi att hon är det? Menar bara att det finns ganska mycket kring arbete och föräldraledighet som man bör ha koll på. Detta är en. Och ekonomin kan komma att påverkas MYCKET om penningen blir den lägsta. 

Då skulle jag säga att det finns en förtroendekris er i mellan att reda ut innan barnet kommer.