Elliot1 skrev 2023-02-08 13:00:10 följande:
Vickan:
Så himla tråkigt att mensen kom 😔 Även om man är van nu så hinner man ju verkligen bli hoppfull varje månad. Hoppas det känns bättre nu när det gått några dagar ❤️
Men skönt att erat läkarbesök gick bra! Dels att ni fick träffa en läkare som kändes bra, det är ju otroligt viktigt! Och dels för att alla prover såg bra ut! 🙏🏻 Jag förstår dock att du blev besviken att du inte fick göra spolningen nu. Kan förstå att du hade räknat med det. Men vad menade läkaren med att det inte behövdes igen? Jag tänker att saker kan ju ha förändrats sen sist du spolade? Nu ska du ju visserligen få spola, men ändå. Man undrar ju ibland varför de tar vissa beslut osv.
Men det här med två år, alltså va? Jag har aldrig hört talas om det. Trodde verkligen det var ett år som gällde i alla regioner. Usch, det måste verkligen känts som ett slag i magen 😔 Speciellt eftersom du försökte ett år
med ditt ex också! Jag blir så ledsen och förbannad, den
här karusellen är ju orättvis redan som den är, så ska de dessutom komma med såna här skit regler bara för att man råkar bo i en viss region! Så om de inte hittar
någon blockering i äggledarna så är det baea fortsätta försöka för er alltså? Och då menar jag absolut inte att JAG står för det eftersom det värsta man kan höra i en sån här sits är just ? bara fortsätta försöka ? utan jag syftar på vad läkarna tycker. Det är inget alternativ
för er att gå privat? ❤️
Uppdatering från mig då.. Tyvärr blev vår lycka kort 😔 Några dagar efter jag testat positivt så började jag blöda och det var inga tvivel att det var ett missfall. Jag testade negativt redan samma dag som blödningen kom. Rent biologiskt så räknas det ju inte ens som ett missfall utan som en kemisk graviditet. Så tyvärr är ju vi tillbaka på ruta ett igen 😔 Jag bröt ihop såklart, men kände att det enda jag ville göra var att ringa kliniken igen. Jag ville bara fortsätta där vi hade avslutat eller vad man ska säga. Fråga mig inte hur men vi fick en ny tid direkt, dvs vi var på vårt läkarbesök redan imorse, två dagar efter vi fått konstaterat en kemisk graviditet. Det kändes verkligen som en sån lättnad i misären, att slippa vänta flera veckor på en ny tid.
Eftersom vi skulle varit på mötet förra veckan egentligen så kunde vi använda de prover vi redan hade tagit och alla våra prover såg faktiskt bra ut. Min mans spermaprov var det absolut inget fel på och det fick ju såklart honom att växa några centimeter igen. Vi var ju helt inställda på att det var något fel på hans spermier. Men samtidigt är det ju delade känslor, vad gör man när alla prover ser bra ut men man lyckas ändå inte? Mitt psyke orkar liksom inte försöka mer. Dock blev Jag skickad att ta ytterligare några blodprover, efter att jag berättade att min pappa haft flera blodproppar och har Protein S brist. Vår
läkare imorse reagerade direkt på det och undrade varför ingen följt upp detta förr. Det finns nämligen starka samband mellan Protein S brist och infertilitet/missfall. Nu är det ju min pappa som har bristen men det är
ärftligt och eftersom vi haft tre missfall totalt så tyckte han det fanns flera anledningar för mig att lämna dessa prover. Så det har jag gjort nu och väntar på svaren.
Sen är det väl egentligen upp till oss hur vi vill gå vidare och det är ju ett dilemma. Vi kan starta IVF redan vid nästa mens om vi vill, men hur sjukt det än känns att prata pengar i ett sånt här sammanhang (kan man sätta ett pris på ett barn?) så är det ju en kostnad och det är ju något vi måste väga in nu när proverna ändå såg bra ut. Dock är det ju faktiskt så att bara för att jag har bra äggreserv och min man har bra rörlighet på spermierna så säger ju inte det något om kvalitén, den infon får de ju först vid IVF när de plockat ut ägg osv. Dvs vi kan ju fortsätta försöka varje ägglossning men så kanske jag släpper dåliga ägg (åldersfaktorn bland annat) så det fungerar inte ändå eller så får vi fler missfall. Orkar man det liksom? Vid en IVF har man ju en annan kontroll och de återför ju inte ett dåligt ägg osv.
Mycket tankar nu och mycket att ta ställning till 😔❤️ Men nu är vi iallafall tillbaka in i utrednings-svängen och jag tycker det är väldigt fint att få dela resan med er!
Åååh men kära Elliot, jag vet inte ens vad jag ska säga, alla ord känns för futtiga och svaga i det här sammanhanget 💔Jag blir så otroligt ledsen för din skull, för er skull, så här skulle det ju inte bli 😔 Hur mår du just nu?
Det var ju jättebra att du ringde kliniken och väldigt imponerande att de kunde ta emot er så snabbt! Självklart känns det som en stor lättnad att veta att din mans spermaprov såg så bra ut, och även om jag inte har varit med om just ett missfall så kan jag i alla fall relatera till känslan över att alla prover ser bra ut men ändå lyckas man inte. Ibland har jag tänkt att om de bara skulle hitta något litet fel som var lätt att åtgärda, då skulle man ju kunna hoppas så mycket mer. Så samtidigt som det kan kännas frustrerande att de inte hittar något fel så är man ju ändå glad att allt ser bra ut. Vad intressant det där med Protein S, det har jag knappt hört talas om tror jag, men då är det väl jättebra att de kollar upp det eftersom det kan vara ärftligt
Ja gud vad komplext och komplicerat livet kan vara ibland, och så otroligt orättvist måste jag säga! Efter en sån här sorglig händelse så kanske det kan vara bra att stanna upp lite och hinna fundera och prata om hur och när ni vill ta nästa steg, om det blir IVF eller om ni vill försöka själva några månader först. Jag förstår att det är tusen frågor och orosmoln som svävar omkring just nu, som ovetskapen om äggens och spermiernas faktiska kvalitet som du skriver, och om ni kan behöva hjälp av IVF eller inte. Som du säger är ju IVF en enorm kostnad som många av oss skulle känna är väldigt märkbar, även om det är en superbra hjälp att få. Kanske är det första steget att invänta provsvaren om Protein S, och även om man gärna vill ha en plan framåt på lite längre sikt så kan det ju också vara bra att försöka tänka bara de närmaste veckorna först och ta ett litet steg i taget. Sedan efter svaret om Protein S kan frågan om IVF få ta lite mer plats. Så tänker i alla fall jag, men jag vill inte komma här och försöka säga vad ni ska göra och tänka, bara att det är lätt att man försöker planera så långt fram i den här komplexa frågan där man tyvärr inte har något facit. Jag hoppas att ni får bra hjälp och stöd, och jag önskar också att jag hade kunnat ge dig en jättestor kram just nu
Nu känns ju min långa klagosång om två års väntetid så otroligt banal i jämförelse mot vad du behöver genomlida, men jag vill bara säga att jag beundrar dig så mycket som trots ditt missfall kan ta dig tiden och ge så mycket av ditt engagemang och stöttande ord till oss andra
Angående din fråga om spolningen så sa läkaren att eftersom jag inte haft någon större infektion eller så efter den senaste spolningen så har troligtvis ingenting förvärrats åtminstone, och därför menade hon att det inte var ett måste att göra en spolning i den här nya utredningen. Men jag ser det som att jag skulle få lite mer sinnesro av att se hur det ser ut nu, för när jag gjorde förra spolningen sa de att blockeringen kunde vara tillfällig också, och om den vore borta vill jag ju veta det och om det trots allt skulle ha förvärrats på något sätt så vill jag ju veta det också. Så jag är glad att få göra en ny spolning faktiskt.
Ja jag försökte till och med i två år med mitt ex, så jag tycker att jag fått min beskärda del av väntan men jag förstår såklart att reglerna säger att det är väntetiden med min nuvarande partner som räknas. Det blev bara en chock att den där hjälpen som jag trodde var ganska nära nu, helt plötsligt flyttades till vad som känns som en evighet bort. Och ja det stämmer precis som du sammanfattade det, att om "bara" en eller ingen av äggledarna är blockerade nu så måste vi försöka i två år, men om båda skulle vara blockerade nu så kan vi få hjälp på en gång. Tack igen för att du orkar och vill bolla det här och peppa och stötta, trots det du går igenom just nu, snacka om att ha ett stort hjärta
Det kan ju göra rätt stor skillnad, så jag håller tummarna superhårt för att det ger resultat om typ tre månader (har för mig att det är var tredje månad spermierna förnyas eller vad man ska säga). Som sagt, superfint att han verkar så engagerad och vill gå all in på förändringarna med kost, koffein, tillskott m.m. 
Det kan ju göra rätt stor skillnad, så jag håller tummarna superhårt för att det ger resultat om typ tre månader (har för mig att det är var tredje månad spermierna förnyas eller vad man ska säga). Som sagt, superfint att han verkar så engagerad och vill gå all in på förändringarna med kost, koffein, tillskott m.m. 
Som du säger så ger ju det dig tid att kunna processa och bearbeta alla tankar kring IVF. Jag har läst lite i en ganska nyskapad tråd om de som ska göra IVF under 2023 (jag trodde ju att vi skulle få göra det också men nu verkar det ju inte bli förrän 2024 för vår del) och där var det någon som skrev att hon tyckte att äggplocket var en peace a cake i jämförelse med spolningen, och man kan ju alltid be om mer smärtstillande och lugnande, så det kanske kan vara en liten tröst tillsammans med mina erfarenheter som jag delade med dig