Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Ja men bra då har du fått säga ditt i den här tråden om hur jävla illa det kanske kan bli. Tack då vet jag det så det räcker nu och då behöver du inte skriva nå fler inlägg om vad som kanske kan hända i värsta fall. Scrollar förbi dem bara. 

Fritt för alla o läsa, även dom som inte är med på FL. Lite det FL handlar om, få många läsare, och fler som deltar i forumet.
Det handlar inte psykolog hjälp för den enskilde.
Varav alla kan berätta sin historia och hur man upplever allt, det är vad forumet handlar om.

Umgänge handlar om samarbete, det är där TS måste starta, vare sig han vill det eller inte, Man lämnar inte bort ett barn till någon man inte känner, samt man behöver inte göra heller.

Steg ett är hur än man vrider o vänder på saken är samarbete mellan föräldrarna, speciellt viktigt i TS fall, där han inte har en minsta aning hur barnet mår, vilka behov, vilka rutiner osv. Han känner inte ens mamman.

Han kommer inte bara få gå iväg med barnet, detta kommer inte ske.

Som Ts lägger upp det verkar han inte få kontakt, det menas att han även inte får umgänge, soc, familjerätt börjar med kontakten mellan föräldrar, därefter startar om det blir umgänge eller inte.

Vi alla förstår detta kommer ta tid.
Komma o påstå något annat hänvisar snarare till trolleri, vi vet många startar trådar för just detta ändamål. kanske som här gå ut i slutet av dec, en tjej är gravid, uppenbart var hon höggravid eftersom barnet nu redan är fött.
Dvs man har fått reda på graviditeten först vid 7 månad, eller så har man funderat länge, eller inte ens haft kontakt på en längre tid. samt det var inte mamman som berätta barnet var fött.

Sedan verkar ts bekymrad över sidor som skriv på tråden, detta spelar ingen roll, han får ändå berätta sitt, o folk svarar, ett sätt som dyker upp på fler trådar, där man hänvisar min tråd, detta görs ofta på just lite falska trådar. men aldrig på andra trådar där det finns en källa.

Precis det handlar om samarbete men nu är det mamman som inte vill prata med pappan så det är faktiskt hon som måste börja samarbeta med honom. Då är samtal hos familjerätten jättebra. Man får sitta ner tillsammans med en en eller två medlare som hjälper till att föra samtalet framåt. De kan förklara juridiska rättigheter och hur viktigt det är för barnet att ha båda sina föräldrar. Eftersom föräldrarna i det här fallet inte har varit tillsammans innan måste de också lära känna varandra. Det handlar inte om att pappan ska ta med sig bebisen hem själv direkt. De kanske kan umgås alla tre, hemma hos någon av dem eller på neutral plats till att börja med. Så småningom när mamman känner sig trygg och det funkar så kan han få ha barnet själv, korta stunder till att börja med. Kanske ta en promenad med barnvagnen medan mamman får tid till sig själv ett par timmar. Hon kommer nog att inse att det är lite skönt det också. Sedan ju äldre barnet blir kan de utöka med hela dagar, sedan övernattningar och helger. Det blir en naturlig övergång, barnet känner igen sin pappa och är trygg med honom också. Det är mycket bättre för barnet att börja med detta när han är liten istället för att plötsligt introducera pappan när han är några år gammal och kanske är i en ålder när barn kan vara blyga inför främlingar. Det är för barnets bästa och förhoppningsvis inser mamman det också så småningom när hon har surat klart över att bli övergiven under graviditeten. Det är fullt förståeligt. Men när man blir förälder har man ansvar för att se till barnets bästa och det är att ha en trygg regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. 

Ingen har hävdat att man inte får framföra sitt.

Det du verkar har svårt att förstå och inse att varje tråd har sitt ämne. Och man SKA hålla sig till topic, vilket du inte gör alls i denna tråden.

Vilket även TS har flertalet påtalat till dig, men du väljer att ignorera detta och försöker komma med diverse (märkliga) förklaringar till att fortsätta att kapa TS tråd och köra på ditt OT spår.

Men vad är det du inte fattar?
Ingen i denna tråden har sagt att det du har råkat utför skall mörkas. Det är bara något du väljer att hitta på.

Det är tråkigt det som har hänt ditt barn, men det isig är ingen ursäkt, ingen förklaring till att du kapar TS tråd och uppmanar TS att hålla sig borta och strunta i alltihopa.

Det är ej hellre någon ursäkt, ingen förklaring heller att du sitter  och målar upp absurda fiktiva scenarier om TS direkt och hans situation.. Då du har noll, absolut noll, anledning att göra detta.

Det är ingen ursäkt och ingen förklaring heller till att du skall sjunka så lågt och idka direkt förtal mot andra tråddeltagare heller som du har gjort också upprepat. Tack och lov att dina förtal är raderade.

TS har ju även sagt till dig upprepat att du skall sluta med dina inlägg  där du  sitter och hittar på fiktiva  absurda scenarier om honom och  hans situation upprepat. Du väljer att vara totalt respektlös mot TS och kör över honom och fortsätter med dina inlägg.
Just det, det är detta TS efterfrågar. Och det  är exakt det du INTE gör. Du  gjorde det i ETT inlägg.. Sedan har dina inlägg bestått av OT, direkta förtal mot andra tråddeltagare och absurda fiktiva scenarier om TS och hans situation.

Som sagt du har gått så jävla lång OT med dina inlägg så att TS själv har sagt åt digh flera gånger. Men du väljer ändå att fortsätta med dina OT inlägg och kör över TS.

Rätt så omoget beteende att göra så att vara direkt respektlös mot TS på det sättet du är.

När tänker du respektera TS och hans önskan om att du skall hålla dig till topic.

Men herregud.
Så var det  dags IGEN för dina direkta lögner om vad andra förstår och inte förstår.
Dags igen för dina direkta lögner om vad andra skrivit och inte skrivit.

Ingen, jag upprepar INGEN i denna tråden har förnekat att barnet har sina rutiner. Och att det är Vårdnadshavaren /-na som bestämmer över barnets angelägenheter.

Det som är mest intressant är att DU vägra att läsa vad folk faktiskt skriver. Du hittar på eget innehåll i andras inlägg och sedan så håller du ditt hitte på emot den du svarar.

Vi pratar om barnets rätt till UMGÄNGE.
När skall det sjunka in i din SKALLE? Aldrig? 

När skall du  lära dig att det är skillnad mellan vårdnad och umgänge? Aldrig?

Med tanke på att FKL i flertal trådar gått ut med tips på hur man både kan mygla sig ur underhåll så övriga skattebetalare får ta det istället samt hur man gör barn arvslösa så är FKL en väldigt bitter och hämndlysten man som lägger all skuld på sitt första barn att de inte haft någon kontakt. Det är inte ett dugg förvånande med andra ord att FKLs inställning mer eller mindre är att TS ska glömma bort detta eventuella barn och helst inte ens kolla om han är pappa till barnet.

TS, jag är glad att du ser FKLs skit för vad det är. Jag är glad över att du vill försöka få till en relation med barnet om det visar sig att det är ditt. Ta kontakt med den du redan tidigare pratat med på Familjeenheten och säg att du vill reda ut faderskapet så snart som möjligt, för er alla tres skull. Du har kommit långt i ditt tankesätt sen du startade tråden och jag tror vi är många som är stolta över hur du tänker nu. 

Många barn vill inte ha umgänge, barnet tycker jobbigt.

Sedan vet vi inte vad TS sagt till mamman när hon berätta hon var gravid, kanske ts var uppriktig att hon skulle göra abort, han berätta, han inte är redo att bli pappa, vilket framkommer rätt frekvent på på tråden.
Kan vara en stor orsak mamman inte hör av sig, via uttalandet har hon inte heller någon skyldighet att ta kontakt igen.

Det är upp till TS.

Jag blev pappa när jag var 20 år. Självklart var det inte planerat. Jag kände förvisso mamman, men hade väl inte tänkt leva med henne. Nu blev hon gravid och jag tog mitt ansvar. Vi flyttade ihop och jag gjorde mitt bästa för att stötta henne under graviditeten. Barnet föddes och var alldeles underbart. Jag fick lägga mina studieplaner åt sidan och bli familjeförsörjare. Barnet fick ett syskon och jag kunde studera, även om det blev en heeelt annan inriktning och yrkesbana än jag tänkt. Detta är länge sen nu. Jag och barnens mamma är skilda sedan länge. Vi gick skilda vägar när barnen var vuxna. Men det är en annan historia. Jag är omgift sen 10 år och lever ett privilegierat liv som nybliven pensionär. Jag har arbetat i olika chefspositioner och haft fantastiskt bra jobb med ganska hög lön. När jag ser tillbaka på mitt liv är jag mycket glad och tacksam för att jag gjorde de val jag gjorde. 
Så TS! Lyssna nu på en man med livserfarenhet.
För det första: Du kommer utveckla väldigt starka känslor för ditt barn, bara du tillåter dig själv att göra det.
För det andra: Du kommer hinna med ditt eget liv och din karriär ändå. Barnet är litet bara en kort tid av ditt yrkesliv. Ta vara på den tiden! Men ni kommer ha en relation resten av ditt liv. Se till att den får en bra start.
För det tredje: Du har nu ett ansvar. Ta det ansvaret. Det kommer göra dig till en mognare och bättre person i alla andra avseenden också. Jag påstår att i mitt fall ledde det till en betydligt bättre karriär än om jag smitit undan där för en massa år sedan. Det betyder naturligtvis inte att du måste bli en livspartner till barnets mamma. Tiderna är annorlunda nu än när jag var i din situation.