Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Precis lägg ner eller diskutera er grej nån annan stans just nu inte det jag frågar efter

Tack för hjälpen kompis!

Ja det är väl tur att jag håller med TS att denna diskussion skall  läggas ned.

Och dina personangrepp, du valde att använda som avslut på denna diskussion, kan du ta och stoppa upp där bak på dig själv där solen inte skiner. 

För att avsluta helt, det tillhör även allmänbildning också att inte döma individer, så som du gjort om TS tillfälliga knull, baserat på s.k "statistik" och "privata erfarenheter".. Men jag vet att det är överkurs för dig att förstå att det tillhör allmänbildning.

Det är inte jag som har diskuterat statistik här.
Jag har försökt hålla mig till ämnet.,
Men jag ber om ursäkt om det har spårat ur. 

Det kanske känns lättare för dig att skicka iväg ett sms till henne och fråga om ni kan träffas och prata om det här?
Ta stöd och hjälp av någon vän eller släkting.
Dina föräldrar t ex.

Jag tänker som så att det är jävla jobbigt att prata med henne nu, men om du väntar länge till med att höra av dig blir det bara ännu jobbigare. Går det lång tid innan du hör av dig finns risk att hon blir ledsen och kanske arg för att du varit ego och inte brytt dig. Om du däremot hör av dig inom kort är det större chans att en ursäkt godtas. Skyll då inte på att det har varit mycket att ta in (även om det så klart är det!!), för du har det betydligt lättare än vad hon har. Att säga så blir lätt ett hån mot vad hon går igenom. Bara be kort om ursäkt och säg att du gärna har kontakt och pratar om hur ni ska göra i framtiden. 

Jag tror du missade mitt första inlägg (nån dag sen) där jag berättar om en kompis som har en liknande erfarenhet, fast det var längre tillbaka i tiden.

Hoppas det kan ge lite stöd/vägledning

igår, onsdag, 12:38

Han har fått massor av svar dels från unga pappor men också kring hur och var han kan söka hjälp själv. Och TS har ju också ställt nya frågor, så då får man ju självklart svara på dem med. Han frågade ju t.ex. om det ens är värt ett försök och att mammor vanligtvis gör vad dom vill. Och det är väl inte så konstigt om pappan checkar ut och inte tar initiativ? Är han rädd för att ändå bara bli överkörd fungerar det ju inte att ignorera mamman och undvika kontakt.

Han har ju också sagt att det känns jobbigt för att de inte ens känner varandra. Ja, men då måste han ju kanske prata med henne och försöka lära känna henne? Och jag tror helt ärligt att de har en fördel jämfört med andra som inte är ett par under graviditeten/vid födseln. De har ju inget bagage. De kan helt enkelt fokusera på att vara ett team när det gäller bebisen och inget mer.

Han är ju ändå 20. Han är gott och väl vuxen och då måste man ju börja ta ansvar för hans känslor och jobba igenom sånt som känns jobbigt och svårt. Jag tror inte att det skulle faktiskt hjälpa TS att bara stryka honom medhårs och dalta med honom just nu.

Jag tror också att det hjälper att tänka på andra och inte bara sig sig själv just nu. Mamman har det ju såklart ännu jobbigare än TS och det är viktigt att poängtera sånt. Hela situationen här är ju rätt tidskänslig. Att bara skicka iväg ett sms och säga nåt i stil med att han behöver landa i sina egna känslor först, men att han kan prata om nån månad närmare födsel skulle ju visa att han tar ansvar. Att bara ghosta för att ett sms känns för jobbigt kommer ju kunna skada deras framtida samarbete. Jag fattar att det är skitjobbigt för honom med, men han ÄR vuxen och är barnet hans kommer han ju bli en pappa snart. Han måste växa upp och ta ansvar.

Fast du har väl inte heller erfarenhet av att bli ofrivillig pappa och varit med om liknande situation va? Jag har läst alla uppmaningar om att växa upp, stötta tjejen och ta ansvar och jag hade kunnat skydda mig. Gissar att de flesta som svarat så är tjejer.? Men tror ni att det är så jäkla lätt va? Ingen här har ju heller nån aning om vad jag har i mitt bagage och hur mitt liv ser ut i övrig. Får nog försöka hitta nåt annat ställe att fråga där fler ofrivilliga pappor hänger. Bara några få här.