Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Finns en mycket enkel förklaring, domstolar gick ut med att man översvämmas av vårdnadstvister, systemet har sedan gjort om, nu tar sällan Hovrätten upp en vårdnadstvist.

Bara att ens en domstol går ut med att man överöses av vårdnadstvister påvisar att det är något fel i systemet.

Sedan första åren med umgänge är helt meningslösa, barnet minns inte ens pappan om det blir ett uppehåll i umgänget.

Bästa TS kan göra är att låta första åren vara, tar barnet kontakt lite senare i livet kan umgänge starta.

Har ägnat många år åt detta, både rättsligt samt inom socialtjänsten arbete.

Jag förstår att du har absolut färsk fakta (maximalt två år gammal) på att domstolar (går ut med)  översvämmas av vårdnadstvister att länka till?

Det SKA inte vara barnets uppgift att kontakta föräldrar. Det är föräldrars plikt att hålla kontakt med barnen.

Dessutom, för dem som hänger med i utvecklingen, så har det blivit mycket svårare för mamman att "sabotera umgänget", än vad det var "förr i tiden".

Har ägnat många år åt detta, både rättsligt samt inom socialtjänsten arbete.

Det jag plockar fram är en bredd hur samhället har utvecklats, allt från fertilitetsbehandlingar till vanliga vårdnadstvister där man separerat efter några år medans barnen är unga.

Har även en vän som träffa en kvinna, dom levde ihop, barn kom upp, hon berättar åt han att hon inte vill skaffa barn med någon, hon vill göra fertilitetsbehandling, fråga hur han ställer sig till detta? han kunde inte tro sina öron, ifall dom skiljer sig ska det inte uppstå en vårdnadstvist, där hon tvingas leva utan sitt barn varannan vecka.

Detta har ökat dramatiskt sista åren, man skaffar barn själv,  vilket även speglar av sig på vårdnadstvister, man vill vara förälder på heltid, och man gör allt för att vinna, man tvekar inte en sekund på smutskasta pappan, som ex Bevisades i Lund 100% det är inte små siffror, det är nästan varenda en, kvinnor tvekade med andra ord inte att utföra en smutskampanj av pappan.
Detta påverkar barnet att senare ta kontakt, barnet hamnar i en lojalitets konflikt, detta lever med barnet under lång tid, kontakta barnet pappan kommer det skada mamman, barnet undviker kontakta pappan, mamman är allt barnet har kvar.

Bästa TS kan göra är att backa, låt barnet bli nyfiken ta kontakt, låt inte mamman få chansen att smutskasta pappan, detta ger ett livslång avståndstagande.

Och hur ska pappan kunna hindra mamman från att smutskasta honom genom att backa och hålla sig undan,menar du?

Jamen jag läser allt här. Men det är rätt mycke diskussioner som kanske flyter iväg. Bara för att flera skriver ?åh du kommer att älska ditt barn bara du tar ansvar? så är det ju inte säkert att det faktiskt blir så. Kan ju ba bli skit också. Att ta kontakt med tjejen är inte helt jäkla lätt alltså det känns som att allt blev så jävla fel här och nu i det här läget en jävla uppförsbacke att ta kontakt. Känns ba som hon kommer styra allt till det hon vill. Har läst i andra trådar också och verkar ofta bli så att mamman har makten. Så lätt man känner är det ens värt ett försök? Blir jag ens en bra pappa när jag känner så här nu? 

Finns en mycket enkel förklaring, domstolar gick ut med att man översvämmas av vårdnadstvister, systemet har sedan gjort om, nu tar sällan Hovrätten upp en vårdnadstvist.

Bara att ens en domstol går ut med att man överöses av vårdnadstvister påvisar att det är något fel i systemet.

Sedan första åren med umgänge är helt meningslösa, barnet minns inte ens pappan om det blir ett uppehåll i umgänget.

Bästa TS kan göra är att låta första åren vara, tar barnet kontakt lite senare i livet kan umgänge starta.

Helt ärligt tror jag att ni kan ju ha en fördel här också iom att ni inte haft eller troligen inte kommer försöka ha en romantisk relation. Ni har ju liksom inget bagage här som kan krångla till relationen och samarbetet kring barnet. 

Klart det känns jobbigt för dig just nu, men som många redan sagt hjälper det ju inte att gnälla och mala på i samma hjulspår. Du vet ju inte hur hon kommer se på saken innan du kontaktar henne. Innan ni pratar om era förväntningar och hur ni vill lösa den här situationen tillsammans. Så klart att det är värt ett försök. 

Sen måste jag ju bara lägga till att om du fortsätter såhär med gnäll och prat om att "bara skita i allt" är det ju inte konstigt om mamman försöker få sin vilja igenom och göra det hon känner för. Hon kan ju liksom inte dalta med dig också, utöver att ta största ansvaret kring bebisen, efter att ha gått igenom både graviditet och förlossning med allt vad det innebär. 

Som du ser med Lund, där gick 100% ut på smutskastning av pappan.
Man behöver inte fundera på om detta är en slump, självklart har ryktet gått att man vinner tvisten med smutskastning.
Vi alla förstår att 100% talar sitt tydliga språk, samtidigt som vi vet att det är omöjligt att alla dessa pappor var rena svin.

Vi ska inte tro att detta är en lokal händelse, att det är något fel på enbart Lund.

Tar du fertil barn, där berättar man positivt om pappan, det ger resultat att barnet blir nyfiken på pappan.
Har däremot mamman en uppriven vårdnadstvist vet oftast barnet om detta, barnet har varit hos soc, fått frågor ang pappan, mamman har berättat om varför dom ska till soc, ev vilka frågor som kan dyka upp, dvs man förbereder barnet.
Barnet är nu involverad i tvisten.