Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Well, det är ett antal år sen nu, och vi lever i en ny familj. På mitt initiativ har kontakt tagits med barnet, och de ses nu ett par timmar varannan helg, och det började när barnet var 4 år. Min man försöker knyta an, men det är svårt och motigt. Han har aldrig velat ha detta barn, han känner ingenting för honom, men vi gör så gott vi kan. Jag stöttar och peppar. Det räcker att barnet vet vem hans pappa är, och att han är bekräftad som hans son. Han är med på ett hörn, men jag tror helt ärligt att det kommer bli mer i framtiden. Det är inte ovälkommet, men jag kommer heller inte att forcera fram nåt mer om min man inte vill. 

Om barnets mamma vill ha en engagerad pappa som är en del av deras vardag så får hon hitta nån som tar den platsen för hennes son och henne. Det är HENNES problem att hon valde att sätta ett barn till världen med en pappa som inte ville ha barn med henne, hon visste det hela tiden och ingen tvingade henne. Den som blev tvingad var min man.

Man kan inte tvinga fram några känslor. Och till dig TS, vill jag säga att livet blir inte alltid som man tänkt sig. Men det är långt och väldigt mcyket kan och kommer att hända. Ta det i små steg, och det är inte alls bråttom. Om du börjar umgås med ditt barn när han eller hon är 3-4 år så kommer barnet ändå inte att ha några varaktiga minnen av att du inte var där. Så det är verkligen inte kört för att du inte känner att du förmår vara superfarsa från början.
Vem vet, hon kanske träffar nån som vill adoptera barnet sen, då slipper du ansvar för ett barn du aldrig ville vara förälder till. Eller så växer du med detta och allt blir bara ändå. 

Och TS vill inte heller att juridisk abort ska diskuteras i tråden och akut p-piller och sådant är ju redan försent, TS vill av den anledningen inte veta av diskussioner om p-medel heller om jag förstått rätt. 

Men var fasen hittar jag killar med samma erfarenheter av att bli ofrivillig pappa då? Det blir ju bara en massa snack om skyll dig själv ta ditt ansvar osv. Mest tjejer som har en massa åsikter. Var ska jag vända mig? Hur det blir i slutändan för mig har jag nog mer nytta av att snacka med nån som varit i liknande sits.

Men var fasen hittar jag killar med samma erfarenheter av att bli ofrivillig pappa då? Det blir ju bara en massa snack om skyll dig själv ta ditt ansvar osv. Mest tjejer som har en massa åsikter. Var ska jag vända mig? Hur det blir i slutändan för mig har jag nog mer nytta av att snacka med nån som varit i liknande sits.