Han verkar sabba hela nyår, om inte annat får han mig ur balans just nu

Okej, själva tjafset kvällen innan julafton var såhär:
Allt började med att vi ej hade setts på ca 2 veckor för vi hade vart borta på vardera håll, jag hade tex vart hos en vän i Värmland (jag bor i Göteborg) och firat Lill jul och Lill- nyår med henne bara för att jag hade planer med denna mannen över nyår och inte kunde närvara på den stora festen på nyårsafton med alla andra för att han och jag, med barnen skulle umgås och jag värderade/prioriterade det. 
Så alltså vi hade ej setts på 2 veckor dagen innan julafton så han och jag möttes upp på en restaurang här i stan, vi åt och delade en flaska vin, sen var det bestämt att jag skulle sova hos honom och vi tog en taxi hem efter maten till hans hus. Där fick han en liten julklapp av mig. 
Sen sitter vi med lite snacks och god dryck i soffan och då ringer hans polare och säger att han är ute på krogen och dricker lite juldrinkar med ett gäng och att han är välkommen. Då denna mannen snappar upp denna idén och säger att han ska ut med sin polare men att jag kan vänta hemma här sålänge så kommer han tillbaka sen eller så säger han att jag kan åka hem till mig själv istället om det inte passar när jag visar besvikelse över hans val att så spontant dra ut med hans manliga vänner när han och jag har bestämt att ha en mysig kväll, kvällen innan julafton tillsammans. Jag blev ledsen och ifrågasatte, men då tog han det som att han inte FICK gå ut och sa att han skulle skriva till sin kompis att han hade en bitch jämte sig som ej ville släppa iväg honom och hindrade han från att ha kul. Jag sa då, att vi måste prata om varför det här sker och varför han reagerar så som han gör och varför jag reagerar så som jag gör som 2 vuxna människor, så jag gjorde allt i min makt för att rädda situationen och om det eventuellt blivit missförstånd. Men han vägrade låta mig prata till punkt utan avbröt mig hela tiden att jag bara var så dramatisk och dum. Han sa då i affekt att hans barn gav han kärlek och trygghet och att det räckte med dom på nyår för jag bara tog massa energi från honom ändå. Och då ska sägas att vi har haft det bästa året på alla dessa 5 år tillsammans och vi har knappt bråkat en enda gång på 7 månader ungefär. 
Sen dagen efter så ville vi båda lösa detta och blev sams, han sa då att det bara skulle vara han och jag på nyår med barnen och att han skulle ställa in med det andra paret. För att dagen efter att han sagt det inte vilja prata om nyår så mycket utan hålla det öppet. För att dagen efter det säga att jag kan komma över på kvällskvisten iallafall och chilla och laga mat för att barnen är ändå inget vidare sällskap för dom är ju mest på sina rum/avdelningar för att sen senast igårkväll inte vilja lyfta nyår igen när jag frågar mer kring tanke kring tid på kvällen. Utan han hänvisade bara till att det ska bestämmas på onsdag och inget annat, men om han nu tänkt ställa in återigen varför drar han ut på det nör han vet om att det ger mig ångest och oro??!

Grejen är ju den att det spelar ingen roll vad jag gör för visar jag minsta lilla missnöje eller ställer enligt honom obekväma men rimliga frågor där jag konfronterar hans beteende eller hans ordval när jag känner att något inte står rätt till och tydligt visar att jag blir ledsen/arg/besviken så tar han så JÄVLA LÄTT på kritik så han blir taggarna utåt och gör saken värre än vad den är och blir typ såhär elak. I början när vi träffades så sa jag ofta ifrån när vi väl blivit bekväma med varandra, jag visade mina gränser och hade noll tolerans av saker som gjorde mig ängslig i hans sätt att vara på. Det ekalerade ibland men alltid kom han krypande tillbaka, han bad om ursäkt på den tiden. Men ju mer jag märkt med tiden under alla dessa år är att han är en extremt känslig person på insidan som inte kan ta att någon säger att han gör/beter sig fel för då tar han så extremt illa vid sig och går till försvar, blir barnslig och känner sig otrillräcklig och typ ber än att dra då om han är så dålig. Han kan alltså inte kommunicera när man ifrågasätter hans persona och hans negativa sidor.
Ju mer jag har märkt att det är bättre att ibland hålla käften och stryka honom medhårs desto värre kan han bli mot mig vilket resulterat i att han är som nu och har vart i dessa dagar kring jul och nyår. 
Jag fattar att det är sjukt osunt att leva så men jag har alltid älskat honom och alla våra bra stunder har vart så intensiva och kärleksfulla så man har levt på det. Och som jag sa, senaste året tycker både han och jag att vår relation har utvecklats till det bättre Och blivit så mycket trevligare. Men nu? Vad har jag gjort honom?

Hur går det TS?