Han verkar sabba hela nyår, om inte annat får han mig ur balans just nu

Vad var det ni bråkade om på dagen innan julaftons kväll? Du skriver inte vad, bara att 99/100 hade reagerat som du.

Det kan ju hända att det inte är hans uppfattning och att han tycker det blev mycket drama innan storhelg som bara ska vara mysig?

Har du stora krav på hur storhelger ska vara? Kan det vara där skon klämmer, att han inte vill/orkar leva upp till kraven och bara ha en mysig pyjamaskväll med barnen?

Du har även sagt att du vill hjälpa till med allt, menar du då att du även vill ha en åsikt om meny osv? Helt ok såklart, det är din nyår också, men ni kanske har olika uppfattning om vad hjälpa till innebär. Tycker han kanske att du tar över för mycket?

Oavsett så bör han kommunicera med dig om vad som är fel om han plötsligt inte vill fira med dig. Sjuka barn känns lite tidigt att skylla på när det är 4 dagar kvar. Med det sagt beror det ju på hur du brukar reagera när han säger saker?

Det är jättesvårt att råda när vi inte vet vad bråket handlade om som verkar vara kärnan i det som hände sedan.
Samtidigt bjuder man inte in och tar tillbaka sen. Är det verkligen för sent för dig att kontakta familj eller vänner och hänga med i deras planer? För om jag var du hade jag gjort det eftersom du inte vill sitta ensam. Även om de åker bort är det väl inte för sent att boka tåg.

Rent spontant låter det som att han måste förklara och motivera sina beslut, att du inte accepterar t ex ett nej. Och att du sen argumenterar mot hans motiv. Såna förhållanden är vansinnigt uttröttande. Istället för att fråga och lyssna på hur han känner och varför det blivit som det blivit så går du rätt på dina egna behov, att du är oförättad, och att det han gör är fel. Det enda det leder till är att han känner sig pressaf och du känner dig orättvist behandlad. Skulle han sen "vinna" den diskussionen hade du mått ännu sämre och känt dig övergiven. Hade du "vunnit" och han backat på sitt beslut hade han känt sig överkörd. Inget av det är bra. Men det är kanske så du upplever meningsskiljaktigheter i förhållande, en kamp där en går segrande ur kampen och den andre förlorar? Att nu när du känner att du tappat kontrollen så har han vunnit och du förlorat?

För det första undrar jag så klart kring bråket ni hade vid jul, där hade säkert vissa saker kunnat behandlats bättre. Men sedan sa han ju till dig att nyår var inställt så jag hade räknat med det och gjort egna planer. Även om han kommer i efterhand och tycker att "joo men vi kan fira ihop ändå" så hade jag sagt "tyvärr, jag har redan egna planer" även om det hade involverat att sitta i pyjamas hemma. Aldrig att jag skulle nedlåta mig till att på nåder få tillåtelse att fira nyår tillsammans efter en sådan behandling. Det enda du ska göra idag är att meddela honom att ni firar nyår på varsitt håll, stå upp för dig själv någon gång! Ta på dig klänning och smink och gör något helt annat!

Ni har haft två väldigt omogna bråk på så här kort tid, jag förstår inte att du ens funderar på en fortsatt kontakt med honom. Jag skulle överväga att backa ur relationen och ta 2023 med nya tag istället, och hitta en man som respekterar mig. Inte en barnslig idiot som använder psykologiska maktmedel emot mig.

Snälla ts, sluta kräla i stoftet för honom! I ert samtal så "låter" han dig komma och passa upp på honom, sedan vill han ändå inte stå för några planer. Han vill ju inte ha dit dig. Orsaken kvittar.

Du måste också förstå att han är inte skyldig att bota din ensamhet eller göra saker för att göra dig lycklig, det verkar som att du lägger väldigt mycket ansvar på honom. Det är faktiskt DITT ansvar att sköta ditt liv, inte hans. Så se till nu att höra av dig till dina vänner om att du finns tillgänglig, kanske finns det någon som inte rest bort över nyår trots allt.

Nej, du ska inte ifrågasätta. Ta hans avvisande som en vuxen kvinna och gå vidare. Han håller på att backa ur relationen och det bästa vore om du kunde acceptera det och helst förekomma honom.

Jag tänker att hela denna grejen faktiskt berättar för dig om hur er relation fungerar. Som förälder kan jag sympatisera med att barnen kommer först och att man behöver vara lite flexibel. Som vanligt vuxen tänker jag dock att det faktiskt är upp till båda parterna i ett förhållande att snappa upp vad som är viktigt för dem andre.

Han borde snappat upp att detta är en viktig grej för dig och genom att helt hålla dig i limbo så kommunicerar han tydligt att det faktiskt inte spelar någon roll för honom att du får det du tycker är viktigt. Vad är det för omsorg? Är det schysst? Nä. 

Man får tycka att nyår är oviktigt, men då är det fan så mycket ärligare att faktiskt berätta det. I min värld slösar du tid på en däst tonårspappa! 

I min värld är detta ett symptom på att ni är i helt olika faser av livet. Han i sitt hus med barnen och du ensam i din etta! 
Lika barn leka bäst och är du verkligen säker på att du vill leva ett sådant trist liv att nyår är en väntan på att det kanske blir något?!

Hur ofta har ni tidigare grälat och vad handlade grälet om?
Om jag vore du skulle jag försöka boka in mig på något annat och sedan om han hör av sig så säg att du inte kunde vänta på vad han ev skulle säga och göra.

Akut sjukdom kan man inte rå över, men han verkar mest bara försöka hitta ursäkt på att dra sig ur det han lovat dig och tyvärr även ert förhållande.
Småförkylda tonåringar som sitter på sitt rum mest hela kvällen och som du dessutom träffat massor av gånger tidigare är inte ett giltigt skäl till att dra tillbaka ett nyårsfirande med dig. Det är mera bakom.

Jag tror snarare att mannen börjar bli less på TS. Kanske pga grälet innan jul eller på det stora hela. Kanske inte tillräckligt för att vilja avsluta relationen, men tillräckligt för att känna att han vill ha lite avstånd. 

Och han upplever TS som kärvande just runt nyår, hon förväntar sig att han ska ordna stor baluns så att hon får använda sin klänning, smink och nya smycken. Medan han kanske redan från början helst ville ha en lugnare tillställning. Och u med grälet så ids han inte ens låtsas genomföra hela grejen för att Needy ska få klä upp sig.

Nu är det upp till TS att bestämma vad hon vill med sitt liv, utan att lägga allt på att nån annan ska fixa hennes behov och önskemål.  

Välkommen till livet med separerad pappis.
du blir enbart respekterad om du ställer upp som glad  sällskapsdam. Om det blir minsta lilla motstånd, såsom att du faktiskt står upp mot dig själv i bråk som han kanske dessutom orsakar, så skiter han högaktningsfullt i dig. Extra roligt om du får betala ett högt pris, såsom att sitta ensam på nyår. Stick min vän, stick!

Okej, själva tjafset kvällen innan julafton var såhär:
Allt började med att vi ej hade setts på ca 2 veckor för vi hade vart borta på vardera håll, jag hade tex vart hos en vän i Värmland (jag bor i Göteborg) och firat Lill jul och Lill- nyår med henne bara för att jag hade planer med denna mannen över nyår och inte kunde närvara på den stora festen på nyårsafton med alla andra för att han och jag, med barnen skulle umgås och jag värderade/prioriterade det. 
Så alltså vi hade ej setts på 2 veckor dagen innan julafton så han och jag möttes upp på en restaurang här i stan, vi åt och delade en flaska vin, sen var det bestämt att jag skulle sova hos honom och vi tog en taxi hem efter maten till hans hus. Där fick han en liten julklapp av mig. 
Sen sitter vi med lite snacks och god dryck i soffan och då ringer hans polare och säger att han är ute på krogen och dricker lite juldrinkar med ett gäng och att han är välkommen. Då denna mannen snappar upp denna idén och säger att han ska ut med sin polare men att jag kan vänta hemma här sålänge så kommer han tillbaka sen eller så säger han att jag kan åka hem till mig själv istället om det inte passar när jag visar besvikelse över hans val att så spontant dra ut med hans manliga vänner när han och jag har bestämt att ha en mysig kväll, kvällen innan julafton tillsammans. Jag blev ledsen och ifrågasatte, men då tog han det som att han inte FICK gå ut och sa att han skulle skriva till sin kompis att han hade en bitch jämte sig som ej ville släppa iväg honom och hindrade han från att ha kul. Jag sa då, att vi måste prata om varför det här sker och varför han reagerar så som han gör och varför jag reagerar så som jag gör som 2 vuxna människor, så jag gjorde allt i min makt för att rädda situationen och om det eventuellt blivit missförstånd. Men han vägrade låta mig prata till punkt utan avbröt mig hela tiden att jag bara var så dramatisk och dum. Han sa då i affekt att hans barn gav han kärlek och trygghet och att det räckte med dom på nyår för jag bara tog massa energi från honom ändå. Och då ska sägas att vi har haft det bästa året på alla dessa 5 år tillsammans och vi har knappt bråkat en enda gång på 7 månader ungefär. 
Sen dagen efter så ville vi båda lösa detta och blev sams, han sa då att det bara skulle vara han och jag på nyår med barnen och att han skulle ställa in med det andra paret. För att dagen efter att han sagt det inte vilja prata om nyår så mycket utan hålla det öppet. För att dagen efter det säga att jag kan komma över på kvällskvisten iallafall och chilla och laga mat för att barnen är ändå inget vidare sällskap för dom är ju mest på sina rum/avdelningar för att sen senast igårkväll inte vilja lyfta nyår igen när jag frågar mer kring tanke kring tid på kvällen. Utan han hänvisade bara till att det ska bestämmas på onsdag och inget annat, men om han nu tänkt ställa in återigen varför drar han ut på det nör han vet om att det ger mig ångest och oro??!

Det spelar ingen roll vem som tröttnat. Bryr man sig om någon så förtjänar den rak kommunikation. Som flickvän får man faktiskt lov att vara lite krävande... Och att försöka låtsas som att man vill, när man inte vill berättar jävligt mycket om relationen.

Att låtsas som ingenting när en flickvän planerar middag och tackar nej till massa annat är precis lika needy. Vill han ha lite avstånd är det rimligt att vara tydlig och ärlig, inte att fegt nödlögna sig ur situationen och skylla på barnen.+1