Han verkar sabba hela nyår, om inte annat får han mig ur balans just nu

Vad ska jag säga om han ringer och säger att jag inte är välkommen? 
Ska jag bara säga, okej, gott nytt år och avsluta samtalet fort utan frågor om varför osv? 

ELLER om han skickar ett sms och ställer in med en ursäkt, ska jag ens svara då? Så får han undra vart jag står, få lite dåligt samvete och ha noll koll på hur jag firar och inte firar. 

Okej, själva tjafset kvällen innan julafton var såhär:
Allt började med att vi ej hade setts på ca 2 veckor för vi hade vart borta på vardera håll, jag hade tex vart hos en vän i Värmland (jag bor i Göteborg) och firat Lill jul och Lill- nyår med henne bara för att jag hade planer med denna mannen över nyår och inte kunde närvara på den stora festen på nyårsafton med alla andra för att han och jag, med barnen skulle umgås och jag värderade/prioriterade det. 
Så alltså vi hade ej setts på 2 veckor dagen innan julafton så han och jag möttes upp på en restaurang här i stan, vi åt och delade en flaska vin, sen var det bestämt att jag skulle sova hos honom och vi tog en taxi hem efter maten till hans hus. Där fick han en liten julklapp av mig. 
Sen sitter vi med lite snacks och god dryck i soffan och då ringer hans polare och säger att han är ute på krogen och dricker lite juldrinkar med ett gäng och att han är välkommen. Då denna mannen snappar upp denna idén och säger att han ska ut med sin polare men att jag kan vänta hemma här sålänge så kommer han tillbaka sen eller så säger han att jag kan åka hem till mig själv istället om det inte passar när jag visar besvikelse över hans val att så spontant dra ut med hans manliga vänner när han och jag har bestämt att ha en mysig kväll, kvällen innan julafton tillsammans. Jag blev ledsen och ifrågasatte, men då tog han det som att han inte FICK gå ut och sa att han skulle skriva till sin kompis att han hade en bitch jämte sig som ej ville släppa iväg honom och hindrade han från att ha kul. Jag sa då, att vi måste prata om varför det här sker och varför han reagerar så som han gör och varför jag reagerar så som jag gör som 2 vuxna människor, så jag gjorde allt i min makt för att rädda situationen och om det eventuellt blivit missförstånd. Men han vägrade låta mig prata till punkt utan avbröt mig hela tiden att jag bara var så dramatisk och dum. Han sa då i affekt att hans barn gav han kärlek och trygghet och att det räckte med dom på nyår för jag bara tog massa energi från honom ändå. Och då ska sägas att vi har haft det bästa året på alla dessa 5 år tillsammans och vi har knappt bråkat en enda gång på 7 månader ungefär. 
Sen dagen efter så ville vi båda lösa detta och blev sams, han sa då att det bara skulle vara han och jag på nyår med barnen och att han skulle ställa in med det andra paret. För att dagen efter att han sagt det inte vilja prata om nyår så mycket utan hålla det öppet. För att dagen efter det säga att jag kan komma över på kvällskvisten iallafall och chilla och laga mat för att barnen är ändå inget vidare sällskap för dom är ju mest på sina rum/avdelningar för att sen senast igårkväll inte vilja lyfta nyår igen när jag frågar mer kring tanke kring tid på kvällen. Utan han hänvisade bara till att det ska bestämmas på onsdag och inget annat, men om han nu tänkt ställa in återigen varför drar han ut på det nör han vet om att det ger mig ångest och oro??!

Ja men han är ju feg? Ser ni inte det? 
Varför gör han såhär när han vet att jag kommer bli lika besviken när/på vilket sätt han ställer in alternativt gör slut? Det blir ju liksom inte mer smärtfritt för mig bara för att han skjuter på det så långt fram som möjligt, tvärtom. 
Jag tror att barnens mamma vill fira med dom för hon har heller inte några planer och eftersom dom har fått upp kontakten detta år igen efter många år av noll kommunikation så är hon säkert öppen för att fira med sina barn vara för att dom är hos sin pappa och han har en enorm respekt för att inte hamna i trubbel med henne igen då hon är väldigt dominant och kan paja gabska mycket för honom som han har i plan på sikt. Vi har aldrig träffats hon och jag. Så det skulle kunna vara så att han inte har stake nog att säga att hon inte är välkommen för att det är barnens mamma och han har barnen. Och barnen vill säkert om möjligt fira med sina bägge föräldrar på samma ställe. Och därför gör han såhär mot mig och håller mig på avstånd för att han kanske inte vet om hon dyker upp eller ej och att det då skulle bli lustigt om jag ar där då. Magkänslan säger att det kan handla om detta. 
Hon har nämligen använt barnen som vapen innan mot honom när hon inte vart nöjd med vad han gör eller hur dom kommunicerar vilket har gjort till att han viker sig för henne stup i kvarten. 
Sen tror inte jag att han aldrig vill träffa mig mer för då hade han sagt det för länge sen utan han gör såhär för att jag inte ska bli svartsjuk i onödan och för att behålla mig till efter storhelgerna då barnen inte är hos honom längre. Han vill ha mig men bara på hans villkor, när det verkar passa honom nu för tiden.

Ja men han är ju feg? Ser ni inte det? 
Varför gör han såhär när han vet att jag kommer bli lika besviken när/på vilket sätt han ställer in alternativt gör slut? Det blir ju liksom inte mer smärtfritt för mig bara för att han skjuter på det så långt fram som möjligt, tvärtom. 
Jag tror att barnens mamma vill fira med dom för hon har heller inte några planer och eftersom dom har fått upp kontakten detta år igen efter många år av noll kommunikation så är hon säkert öppen för att fira med sina barn vara för att dom är hos sin pappa och han har en enorm respekt för att inte hamna i trubbel med henne igen då hon är väldigt dominant och kan paja gabska mycket för honom som han har i plan på sikt. Vi har aldrig träffats hon och jag. Så det skulle kunna vara så att han inte har stake nog att säga att hon inte är välkommen för att det är barnens mamma och han har barnen. Och barnen vill säkert om möjligt fira med sina bägge föräldrar på samma ställe. Och därför gör han såhär mot mig och håller mig på avstånd för att han kanske inte vet om hon dyker upp eller ej och att det då skulle bli lustigt om jag ar där då. Magkänslan säger att det kan handla om detta. 
Hon har nämligen använt barnen som vapen innan mot honom när hon inte vart nöjd med vad han gör eller hur dom kommunicerar vilket har gjort till att han viker sig för henne stup i kvarten. 
Sen tror inte jag att han aldrig vill träffa mig mer för då hade han sagt det för länge sen utan han gör såhär för att jag inte ska bli svartsjuk i onödan och för att behålla mig till efter storhelgerna då barnen inte är hos honom längre. Han vill ha mig men bara på hans villkor, när det verkar passa honom nu för tiden.

Helt uppenbart att ni befinner er i två vitt skilda stadier i livet. Varför trånar du efter en man med barn om du prompt vill att mannen ska leva som om han inte hade barn? Jag resonerar precis som din partner eftersom jag också har... Trumvirvel... Barn.