Han verkar sabba hela nyår, om inte annat får han mig ur balans just nu

Det som stör mig är att hans barn är liksom stora barn, den minsta är 13 år och alltid när man är hos han i hans hus och hans barn är där så sitter dom mestadels på sina rum 80% av tiden med sina datorer, spel, vänner och tv apparater. Och dom lyfter knappt på ögonbrynet för ty jag är där, just för att dom är så van vid att jag och deras pappa har vart med varandra så länge nu, både vardag och högtider.
När vi pratades vid i måndags så sa han ju ändå att jag kunde komma förbi på kvällen, laga mat och chilla som en vanlig kväll och jag var helt med på dom noterna och det dög fullt ut, bara jag slapp sitta själv och jag var väldigt positiv till att bara ha en soft kväll men med han i sällskap. Men så igår då från ingenstans när jag ringer honom och lyfter ämnet och försöker bestämma en tid mer, lite bra att veta liksom om vi ska ses vid 17.30 eller 21.30 liksom för bägge tider är kväll så ville bara kolla status men då blev han njaa, hmm, vi hörs imorgon om nyårsafton, vi bokar absolut ingenting. 
Och då blev jag stressad eller besviken för att det lät som att han mer eller mindre skulle ställa in, och varför får jag inte komma nu när hans barn ändå är friska och han ska ha lunch med det andra paret mitt på dagen? 
Vad är det som gör att jag inte får vara med honom och barnen på kvällen längre? Det skiftar liksom från dag till dag, hans attityd till att vara med mig på nyår eller inte. Och så tycker inte jag man gör, när den personens enda andra alternativ är att sitta själv i en etta. 
Såklart jag vill veta och det skaver att känna sut såhär utfryst när det från första början var mer storslagna planer på att verkligen ha en nyårsfest. 

Jag personligen tycker att det ligger på HANS ANSVAR att se till att jag får en nyårsafton ihop med honom på ett eller annat sätt, nu när jag tackat nej till alla andra vänner och bekanta som åkt bort över helgen, just för att han bjöd in mig till hans hem med hans barn. Och nu är barnen friska, alltså jag fattar inte och jag får inte ifrågasätta??!

Okej, själva tjafset kvällen innan julafton var såhär:
Allt började med att vi ej hade setts på ca 2 veckor för vi hade vart borta på vardera håll, jag hade tex vart hos en vän i Värmland (jag bor i Göteborg) och firat Lill jul och Lill- nyår med henne bara för att jag hade planer med denna mannen över nyår och inte kunde närvara på den stora festen på nyårsafton med alla andra för att han och jag, med barnen skulle umgås och jag värderade/prioriterade det. 
Så alltså vi hade ej setts på 2 veckor dagen innan julafton så han och jag möttes upp på en restaurang här i stan, vi åt och delade en flaska vin, sen var det bestämt att jag skulle sova hos honom och vi tog en taxi hem efter maten till hans hus. Där fick han en liten julklapp av mig. 
Sen sitter vi med lite snacks och god dryck i soffan och då ringer hans polare och säger att han är ute på krogen och dricker lite juldrinkar med ett gäng och att han är välkommen. Då denna mannen snappar upp denna idén och säger att han ska ut med sin polare men att jag kan vänta hemma här sålänge så kommer han tillbaka sen eller så säger han att jag kan åka hem till mig själv istället om det inte passar när jag visar besvikelse över hans val att så spontant dra ut med hans manliga vänner när han och jag har bestämt att ha en mysig kväll, kvällen innan julafton tillsammans. Jag blev ledsen och ifrågasatte, men då tog han det som att han inte FICK gå ut och sa att han skulle skriva till sin kompis att han hade en bitch jämte sig som ej ville släppa iväg honom och hindrade han från att ha kul. Jag sa då, att vi måste prata om varför det här sker och varför han reagerar så som han gör och varför jag reagerar så som jag gör som 2 vuxna människor, så jag gjorde allt i min makt för att rädda situationen och om det eventuellt blivit missförstånd. Men han vägrade låta mig prata till punkt utan avbröt mig hela tiden att jag bara var så dramatisk och dum. Han sa då i affekt att hans barn gav han kärlek och trygghet och att det räckte med dom på nyår för jag bara tog massa energi från honom ändå. Och då ska sägas att vi har haft det bästa året på alla dessa 5 år tillsammans och vi har knappt bråkat en enda gång på 7 månader ungefär. 
Sen dagen efter så ville vi båda lösa detta och blev sams, han sa då att det bara skulle vara han och jag på nyår med barnen och att han skulle ställa in med det andra paret. För att dagen efter att han sagt det inte vilja prata om nyår så mycket utan hålla det öppet. För att dagen efter det säga att jag kan komma över på kvällskvisten iallafall och chilla och laga mat för att barnen är ändå inget vidare sällskap för dom är ju mest på sina rum/avdelningar för att sen senast igårkväll inte vilja lyfta nyår igen när jag frågar mer kring tanke kring tid på kvällen. Utan han hänvisade bara till att det ska bestämmas på onsdag och inget annat, men om han nu tänkt ställa in återigen varför drar han ut på det nör han vet om att det ger mig ångest och oro??!

Jo det är försent att sticka till Värmland för jag har schemalagt om mitt jobb tills dess och har ingen tid att ta mig upp igen.

Vad ska jag säga om han ringer och säger att jag inte är välkommen? 
Ska jag bara säga, okej, gott nytt år och avsluta samtalet fort utan frågor om varför osv? 

ELLER om han skickar ett sms och ställer in med en ursäkt, ska jag ens svara då? Så får han undra vart jag står, få lite dåligt samvete och ha noll koll på hur jag firar och inte firar. 

Ja men han är ju feg? Ser ni inte det? 
Varför gör han såhär när han vet att jag kommer bli lika besviken när/på vilket sätt han ställer in alternativt gör slut? Det blir ju liksom inte mer smärtfritt för mig bara för att han skjuter på det så långt fram som möjligt, tvärtom. 
Jag tror att barnens mamma vill fira med dom för hon har heller inte några planer och eftersom dom har fått upp kontakten detta år igen efter många år av noll kommunikation så är hon säkert öppen för att fira med sina barn vara för att dom är hos sin pappa och han har en enorm respekt för att inte hamna i trubbel med henne igen då hon är väldigt dominant och kan paja gabska mycket för honom som han har i plan på sikt. Vi har aldrig träffats hon och jag. Så det skulle kunna vara så att han inte har stake nog att säga att hon inte är välkommen för att det är barnens mamma och han har barnen. Och barnen vill säkert om möjligt fira med sina bägge föräldrar på samma ställe. Och därför gör han såhär mot mig och håller mig på avstånd för att han kanske inte vet om hon dyker upp eller ej och att det då skulle bli lustigt om jag ar där då. Magkänslan säger att det kan handla om detta. 
Hon har nämligen använt barnen som vapen innan mot honom när hon inte vart nöjd med vad han gör eller hur dom kommunicerar vilket har gjort till att han viker sig för henne stup i kvarten. 
Sen tror inte jag att han aldrig vill träffa mig mer för då hade han sagt det för länge sen utan han gör såhär för att jag inte ska bli svartsjuk i onödan och för att behålla mig till efter storhelgerna då barnen inte är hos honom längre. Han vill ha mig men bara på hans villkor, när det verkar passa honom nu för tiden.

Men VARFÖR I HELVETE bjuder han in mig till nyår ena dagen, för att nästa dag avviker med tystnad och jag ska gissa mig fram och han är otydlig och skjuter upp snacket om mer planer när jag frågar till längre fram, för att sen nästa dag gladligen säga att jag är så välkommen så och att det blir mysigt med en vanlig middag, för att nästa dag låtsas om som att vi ej har bokat något, för att nästa dag ÅTERIGEN prata om nyår som att det är något vi ska fira ihop för att tillslut lägga ALLTING på onsdagen just av ALLA dagar och bara dygnet typ vägra prata om att jag också har ett liv och hade önskat veta? 
Han hade kunnat stå fast vid att han inte ville fira med mig redan i fredags och framåt men han har ju för fan bjudit in mig till andra typ av firande/planer därefter mer än 2 ggr på 4 dagar utan att jag på något sätt ställt krav, visat missnöje eller ospontanitet, lika mycket som han mellan raderna ?ställt in? eller sagt att vi hörs om det och håller det öppet bara. 
Han hade verkligen inte behövt bjuda in mig om han verkligen inte ville men nu har han ju gjort det och ringt självmant så sent som i måndagskväll. 

För att igårkväll inte vilja prata om nyår ens. Hur ska han ha det? Varannan dag pratar han om som att vi ska absolut fira och ha en mysig lugn middag med barnen och andra dagen vill han ej ta i själva samtalsämnet. 
För att sen låtsas som ingenting och vi ska höras längre fram om planer, eller ens om det blir några planer enligt honom. För att sen ringa igen och prata om vad vi ska göra?? Alltså är det konstigt av mig då att jag ifrågasätter och tycker att han är otydlig? 
Värsta i detta är att han vet om att jag är själv annars. 

Grejen är ju den att det spelar ingen roll vad jag gör för visar jag minsta lilla missnöje eller ställer enligt honom obekväma men rimliga frågor där jag konfronterar hans beteende eller hans ordval när jag känner att något inte står rätt till och tydligt visar att jag blir ledsen/arg/besviken så tar han så JÄVLA LÄTT på kritik så han blir taggarna utåt och gör saken värre än vad den är och blir typ såhär elak. I början när vi träffades så sa jag ofta ifrån när vi väl blivit bekväma med varandra, jag visade mina gränser och hade noll tolerans av saker som gjorde mig ängslig i hans sätt att vara på. Det ekalerade ibland men alltid kom han krypande tillbaka, han bad om ursäkt på den tiden. Men ju mer jag märkt med tiden under alla dessa år är att han är en extremt känslig person på insidan som inte kan ta att någon säger att han gör/beter sig fel för då tar han så extremt illa vid sig och går till försvar, blir barnslig och känner sig otrillräcklig och typ ber än att dra då om han är så dålig. Han kan alltså inte kommunicera när man ifrågasätter hans persona och hans negativa sidor.
Ju mer jag har märkt att det är bättre att ibland hålla käften och stryka honom medhårs desto värre kan han bli mot mig vilket resulterat i att han är som nu och har vart i dessa dagar kring jul och nyår. 
Jag fattar att det är sjukt osunt att leva så men jag har alltid älskat honom och alla våra bra stunder har vart så intensiva och kärleksfulla så man har levt på det. Och som jag sa, senaste året tycker både han och jag att vår relation har utvecklats till det bättre Och blivit så mycket trevligare. Men nu? Vad har jag gjort honom?

 Nej, han har inte lyft luren till mig än alls idag. Han sa bara igårkväll att VI HÖRS imorgon om nyårsafton. Han sa inte att han enbart var den som skulle ringa därför tror jag han dröjer ut på det så länge som möjligt för han tror väl att jag ändå kommer ringa strax och vara efterhängsen och frågvis om nyårsafton så därför ger jag honom inte en enda signal från mitt håll för han ska inte få Den av mig. Jag ska bara vara tyst, cool och lugn och vara lika tyst som honom. Han ska inte få en enda chans till att kalla mig stressande eller påhängsen. Vill han mig något eller har någon slags klarhet kring saker och ting i relation eller nyårsafton så kan han gott få ringa mig och tala om det. Jag kommer inte krusa mer.

Gör jag rätt som håller mig borta och inte hör av mig eller borde jag ringa?

usch vad det kliar i fingrarna och vill nästan bara ha en reaktion för att från hans håll men nu skiter jag nästan i vad det är för reaktion, vara han hör av sig eftersom det var så noga med att just höras idag (onsdag till varje pris) enligt honom. Så, nå vad väntar han på?

Om det nu var så SJUKT viktigt att vi INTE kunde/skulle bestämma något om något alls igårkväll och att HAN HÄNVISADE gång på gång att det skulle bestämmas/avgöras just idag, på onsdagen?varför är han då inte så snäll och tar upp telefonen och ringer mig? 
Klockan är liksom kväll nu. Väntar han på att jag ska höra av mig först också kanske? Så att han kan göra mig till åtlöje återigen och hålla mig på hold ytterligare 1 dag bara för att han vill känna makt eller vad handlar det om? 
Vägrar på ett sätt att höra av mig för då får han vatten på sin kvarn och kommer lägga skulden på mig att det inte blir något överhuvudtaget med något framöver för att jag är efterhängsen och han blir trängd. 

Plan B, berätta om din situation?

Men vid detta laget då han fortfarande inte ringt så tycker man ju att han nu iallafall borde ha svar på tal angående nyår eftersom det var HAN som sa igår att på ONSDAG bestämmer vi hur det blir med nyår, inte en dag innan. 
Så de här andra alternativet han väljer på istället för mig bör ju har gett svar på tal nu och dom borde ju ha kommit fram till något. Och han sitter ju därför säkert redan på svaret vad han har bestämt sig för att göra på nyår och med vilka med tanke på att denna dag snart är slut som var så viktig mellan vår kommunikation om denna nyårsafton, vad som skulle ske och inte. 
Så varför ringer han inte bara nu då? Nu har han väl svaret som han vet jag gärna vill ha? Och han sa Obadat, vad är problemet? 
Säger inte att jag SKA/VILL fira nyår med honom längre men jag vill att han är så snäll och ringer och talar om vad som sker då med hans tankar kring planer. Det hade känts bättre, men jag är väl ner principfast?
Har han glömt? Det tror jag knappast?

Testar han mig eller vad är problemet? 

Ööööhhh vet inte om jag ska skratta eller gråta, herregud. 

Nu skrev han på sms från ingenstans:
Vi kör som vi först bestämde på nyår. Maria och Peter kommer, du är fortfar såklart välkommen här som vi planerade. Jag har beställt oxfilé, hummersoppa Och tiramisu och laddat baren med champagne. Ska jag hämta dig dagen innan så kan vi förbereda lite och ha lite kvalitetstid? 

Helt skakig är jag nu, vet inte vad jag vill eller vad jag ska svara. Tror faktiskt jag väntar lite med att svara?