Varför är det så många som väljer att ha ett jobb med låg lön och samhällsstatus i 20-30-40 år när vi i Sverige har så bra tillgång till att utbilda sig högre? Varför vill man vara en slav och att folk ska se ner på en i hela ens vuxna liv? Jag har till exempel träffat folk som definitivt haft hjärna för att plugga till läkare men som sliter som undersköterskor. Jag förstår inte varför man väljer det livet och sen klagar på att man är fattig.
Vi är alla olika. För mig är ett jobb bara ett sätt att få i hop tillräckligt med pengar för att leva. Status är ett begrepp jag aldrig förstått mig på och inte bryr mig om. Varför skulle jag satsa mer än nödvändigt för att få ett "fint" jobb?
Trolltråd.
TS är inte med i diskussionen. Föd inte trollet.
Normalbegåvade ser inte ner på andra, varken människor eller yrkesgrupper. Alla är olika, alla behövs i ett samhälle.
Vi är alla olika. För mig är ett jobb bara ett sätt att få i hop tillräckligt med pengar för att leva. Status är ett begrepp jag aldrig förstått mig på och inte bryr mig om. Varför skulle jag satsa mer än nödvändigt för att få ett "fint" jobb?
Vad jag menar är att det är så enkelt att plugga i Sverige med studielån och ändå väljer normalbegåvade människor att byta blöjor på gamlingar?
Vad jag menar är att det är så enkelt att plugga i Sverige med studielån och ändå väljer normalbegåvade människor att byta blöjor på gamlingar?
Vänd på frågan, varför se ned på människor som väljer det livet?
jag är högre utbildad än det arbete jag sysslar med, jag gick helt enkelt tillbaka för att jag dels vill jobba med kroppen, och dels ledsnade på statuskåta människor som dig