Varför är det så många som väljer att ha ett jobb med låg lön och samhällsstatus i 20-30-40 år när vi i Sverige har så bra tillgång till att utbilda sig högre? Varför vill man vara en slav och att folk ska se ner på en i hela ens vuxna liv? Jag har till exempel träffat folk som definitivt haft hjärna för att plugga till läkare men som sliter som undersköterskor. Jag förstår inte varför man väljer det livet och sen klagar på att man är fattig.
Huvudsaken är väl att man trivs? Men jag har inte heller någon förståelse för folk som bara gnäller på sitt jobb hela tiden. Då kan man ju byta.
Vad jag menar är att det är så enkelt att plugga i Sverige med studielån och ändå väljer normalbegåvade människor att byta blöjor på gamlingar?
Det finns ju annat i livet som lockar. Alla vill inte leva för arbetet. Nu lever vi väl kanske inte riktugtvså längre, men när vi hade småbarn levde vi på nästan ingenting. Jag pluggade hemma utan lån och maken var först lastbilschaufför och jobbade sedan 75% i en lastbilsverkstad för nästan ingen lön alls. Men tänk vad mycket tid vi hade tillsammans och med barnet. Det var värt allt och ingen av oss upplevde oss som det minsta fattiga eller som slavar(snarare som oerhört fria och oberoende). Sedan jobbade maken upp sig(jag jobbade hemifrån) så man kan väl inte säga att vi är fattiga längre, men det är väldigt skönt att han tog den hem istället för att dra på sig en massa studieskulder som många av hans kollegor )under åren) gjort utan att de tjänar mer än maken för det. Vi kunde ha det bättre ekonomiskt än vad vi har det nu, men vi har återigen valt friheten i att jag är hemma. Och maken började nyss ett nytt jobb. Två företag drog i honom. Det ena företaget erbjöd en hög chefstjäns med mycket hög lön och bonus. Men det arbetet innebar mycket resor, kontorstid och en massa social "hysterisk medelklass-press" i form av obligatorisk padel, fin-aw:ande och meeedveeeetenheeeeet ...ovh det pallar vi inte med. Nä, maken valde det fria arbetet med lägre lön(men tillräckligt med övertid och jourtillägg) där han sköter sig och företaget själv och kollegorna och VD:n är rediga no nonsense-peeps.
Alla(nåja, de flesta) jobb behövs. Var glad att någon vill göra det du vill slippa.
För övrigt klagar alla mina nya ingenjörs-vänner på att de har så låg lön när "alla" pluggar till ingenjörer och det finns ett överskott.
Jag tror på det här med att inga jobb är onödiga, men inte sällan utbildning i det oändliga onödigt. Vi borde ha ett system där det är enklare att tidigt komma in på arbetsmarknaden. Ta min farfar, han började jobba som springpojke när han var 13 år och slutade som platschef i samma bransch. Att jkbba sig till kunskaper är värdefullt och måste få vara ett alternativ(inte överallt såklart).
För övrigt klagar alla mina nya ingenjörs-vänner på att de har så låg lön när "alla" pluggar till ingenjörer och det finns ett överskott.
Jag tror på det här med att inga jobb är onödiga, men inte sällan utbildning i det oändliga onödigt. Vi borde ha ett system där det är enklare att tidigt komma in på arbetsmarknaden. Ta min farfar, han började jobba som springpojke när han var 13 år och slutade som platschef i samma bransch. Att jkbba sig till kunskaper är värdefullt och måste få vara ett alternativ(inte överallt såklart).
För övrigt klagar alla mina nya ingenjörs-vänner på att de har så låg lön när "alla" pluggar till ingenjörer och det finns ett överskott.
Jag tror på det här med att inga jobb är onödiga, men inte sällan utbildning i det oändliga onödigt. Vi borde ha ett system där det är enklare att tidigt komma in på arbetsmarknaden. Ta min farfar, han började jobba som springpojke när han var 13 år och slutade som platschef i samma bransch. Att jkbba sig till kunskaper är värdefullt och måste få vara ett alternativ(inte överallt såklart).
Det finns ju annat i livet som lockar. Alla vill inte leva för arbetet. Nu lever vi väl kanske inte riktugtvså längre, men när vi hade småbarn levde vi på nästan ingenting. Jag pluggade hemma utan lån och maken var först lastbilschaufför och jobbade sedan 75% i en lastbilsverkstad för nästan ingen lön alls. Men tänk vad mycket tid vi hade tillsammans och med barnet. Det var värt allt och ingen av oss upplevde oss som det minsta fattiga eller som slavar(snarare som oerhört fria och oberoende). Sedan jobbade maken upp sig(jag jobbade hemifrån) så man kan väl inte säga att vi är fattiga längre, men det är väldigt skönt att han tog den hem* istället för att dra på sig en massa studieskulder som många av hans kollegor )under åren) gjort utan att de tjänar mer än maken för det. Vi kunde ha det bättre ekonomiskt än vad vi har det nu, men vi har återigen valt friheten i att jag är hemma. Och maken började nyss ett nytt jobb. Två företag drog i honom. Det ena företaget erbjöd en hög chefstjäns med mycket hög lön och bonus. Men det arbetet innebar mycket resor, kontorstid och en massa social "hysterisk medelklass-press" i form av obligatorisk padel, fin-aw:ande och meeedveeeetenheeeeet ...ovh det pallar vi inte med. Nä, maken valde det fria arbetet med lägre lön(men tillräckligt med övertid och jourtillägg) där han sköter sig och företaget själv och kollegorna och VD:n är rediga no nonsense-peeps.
Alla(nåja, de flesta) jobb behövs. Var glad att någon vill göra det du vill slippa.
Jag har självvalt gått från ett "bättre" jobb till ett "sämre".
Fick helt enkelt nog en dag, kände att jag inte orkar ta med mig jobbet hem längre. Ville bara ha ett jobb som börjar när jag kommer dit och är slut när jag går hem.
Så jag sa upp mig från min tjänst inom elekronikbranschen, med relativt bra lön och goda villkor. För att börja jobba med lokalvård.
Jo, det är sant. Jag har berättat om det här i andra trådar, har också skrivit en egen tråd om det för ett tag sedan. (Nog ett bra tag om jag tänker efter.)
Visst, jag tjänar mindre men det är lungt. Jag klarar mig fint.
Visst, tidigare morgnar men det är lugnt. Jag slutar tidigare också. OCH jag behöver inte ta med mig jobbet hem.
Sen kanske någon ser mig som en idiot som går där med min städvagn. Men vet ni vad? Det skiter jag fullständigt i.
Jag hatar att plugga. Kunde knappt utbilda mig till uska pga mina koncentrationsvårigheter. svårt att fatta att alla inte tycker att det är lätt att plugga? Och jag är inte korkad, även om säkert en sån som du tror det
vet du vad Jag är rik på då? TID! Tiden är för mig guld värt och bra mkt mer värt än 20-50.000 mer i månadslön.senaste 10 åren har jag jobbat med samma schema. Jag jobbar natt som uska och är långledig 10 dagar var 3e vecka. Där å mellan jobbar jag 7 dagar.
får ut i snitt 20.000 sambon med. Men men barnbidragen har vi 30.000 att leva på efter räkningarna för dom ligger bara runt 10.000
jag skiter i om folk anser att det är ett lågstatusjobb. jag älskar mitt jobb inom lss.
Varför är ens en sådan intelligensbefriad värdelös trådstart kvar? Familjeliv är uruselt på att moderera.
Vad jag menar är att det är så enkelt att plugga i Sverige med studielån och ändå väljer normalbegåvade människor att byta blöjor på gamlingar?