Varför är det så många som väljer att ha ett jobb med låg lön och samhällsstatus i 20-30-40 år när vi i Sverige har så bra tillgång till att utbilda sig högre? Varför vill man vara en slav och att folk ska se ner på en i hela ens vuxna liv? Jag har till exempel träffat folk som definitivt haft hjärna för att plugga till läkare men som sliter som undersköterskor. Jag förstår inte varför man väljer det livet och sen klagar på att man är fattig.
Varför är det så många som väljer att ha ett jobb med låg lön och samhällsstatus i 20-30-40 år när vi i Sverige har så bra tillgång till att utbilda sig högre? Varför vill man vara en slav och att folk ska se ner på en i hela ens vuxna liv? Jag har till exempel träffat folk som definitivt haft hjärna för att plugga till läkare men som sliter som undersköterskor. Jag förstår inte varför man väljer det livet och sen klagar på att man är fattig.
Det är brist på människor som kan ta arbetaryrken. Dessa är ofta högavlönade.
Vården är ett undantag, samt barnomsorgen. Detta är två exempel på yrken som många får kortare utbildning för att kunna ta, då de behöver omskolning eller inte har fötts i Sverige.
Det sker en överutbildning till akademiska yrken.
Om du är intresserad finns mycket att läsa i frågan. Bara att googla.
Varför vill man vara en slav och att folk ska se ner på en i hela ens vuxna liv?
Jag vet inte hur jag ska svara på att du tänker på människor som slavar att se ner på.
Jag tänker att jag inte skulle tycka så bra om dig ifall du uttryckte det öppet, men de flesta uttrycker det på mer dolda vis.
Attityden finns och är utbredd.
Jag har till exempel träffat folk som definitivt haft hjärna för att plugga till läkare men som sliter som undersköterskor.
Okej. Människor kan ha ekonomiska problem. Men en vän till mig när jag var liten hade en mamma som utbildade sig till läkare när hon blivit äldre. Idag tror jag att läkarutbildningen har en övre åldersgräns.
Man vill inte plugga vidare, man orkar inte plugga vidare, man är nöjd med det yrke man har, man är nöjd med den lön man har, man bryr sig inte. Jag hade mycket bra betyg i skolan, men ville inte plugga på universitet för att jag var gräsligt skoltrött. Av det skälet valde jag en yrkesutbildning på gymnasiet. Sen får det stå för dig att det finns yrken man ser ner på. Jag skulle aldrig nånsin se ner på nån som hade ett hederligt yrke- dit hör givetvis även undersköterskor. Nån ska ha de jobben också. Vad vore landet utan städerskor, sopgubbar, sotare, rörmokare och alla andra yrken som absolut behövs? Till skillnad mot överutbildat folk som ändå inte "är nåt" och bara sitter där med studielån.
Jag förstår inte varför man väljer det livet och sen klagar på att man är fattig.
För att jag trivs med det. 720 högskolepoäng till trots. Jag är nog mer intresserad av annat än status, prylar och pengar. När jag klagar handlardet om arbetsvillkor, ibland i proportion med lön, och det måste man få klaga på om de är dåliga, annars hade vi varit kvar på 1800-talet.
Varför är det så många som väljer att ha ett jobb med låg lön och samhällsstatus i 20-30-40 år när vi i Sverige har så bra tillgång till att utbilda sig högre? Varför vill man vara en slav och att folk ska se ner på en i hela ens vuxna liv? Jag har till exempel träffat folk som definitivt haft hjärna för att plugga till läkare men som sliter som undersköterskor. Jag förstår inte varför man väljer det livet och sen klagar på att man är fattig.
Men varför se ner på andra yrkeskategorier? Vem gör det? Oftast är det ju folk som har problem med sig själva.
De som harvar på i låglönejobb förstår väl sällan varför man skulle välja stressen och pressen som ett högavlönat jobb innebär. Det är ju en avvägning man gör liksom. Själv har jag valt ett jobb i mellanfåran, lön strax över medel och en ganska rimlig arbetsbörda (men jag kan släppa jobbet när jag loggar ut för dagen) och för mig är det idealiskt.
Sen är det ju också så att de jobb, tex uska, som du nämner att du ser ner på är ju löjligt underbetalt men jag lovar dig att du egentligen är jäkligt glad över att det finns de som vill jobba med det.
Man vill inte plugga vidare, man orkar inte plugga vidare, man är nöjd med det yrke man har, man är nöjd med den lön man har, man bryr sig inte. Jag hade mycket bra betyg i skolan, men ville inte plugga på universitet för att jag var gräsligt skoltrött. Av det skälet valde jag en yrkesutbildning på gymnasiet. Sen får det stå för dig att det finns yrken man ser ner på. Jag skulle aldrig nånsin se ner på nån som hade ett hederligt yrke- dit hör givetvis även undersköterskor. Nån ska ha de jobben också. Vad vore landet utan städerskor, sopgubbar, sotare, rörmokare och alla andra yrken som absolut behövs? Till skillnad mot överutbildat folk som ändå inte "är nåt" och bara sitter där med studielån.