Här samlas alla nattugglor!
Här kan vi prata, om allt mellan himmel och jord. :)
-
-
Svar på tråden Här samlas alla nattugglor!
-
FredrikLiksom skrev 2025-02-05 23:10:49 följande:Jag testar:
Elsinor
Aliva
Verina
Elabi
Chrivo
Tack för förslag =)FredrikLiksom skrev 2025-02-06 16:47:59 följande:Elani istället för Elabi blir lite mer feminint. Jag är inte riktigt nöjd med Chrivo heller. Kanske Chriva?
-
Som svar på din fråga så är jag helt värdelös på att hitta på namn. Riktigt hur värdelös jag är upptäckte jag nu när jag försökte komma på några förslag åt dig. Tur att Fredrik kom med bra förslag! Min hjärna låste sig och vi får se om jag lyckas låsa upp den igen. Jag undviker oftast namn i mina egna texter för jag kan bli obehagligt berörd om det inte känns helt rätt. Återkommer om jag kommer på något och lycka till annars!Aniiee skrev 2025-02-04 17:01:35 följande:Är ni bra på att hitta på namn?
Jag söker med ljus och lykta efter ett namn till en karaktär i en av mina historier. En ca 5-årig prinsessa. Hennes mamma heter Rana och hon har två morbröder som heter Kiran och Iskarion. I berättelsen finns även hittils tre kvinnor som heter Andra, Dina och Corine, och fem män som heter Adrian, Lo, Gerin, Doran och Ilo.
-
Ja, tekniska lösningar finns, så som segelsättning, kontroll av hjärtstock och lagningar med mera. Metaforiska lösningar kan ibland vara svårare. Ett ankare som inte går att få upp går i värsta fall att kapa av, om det är värt det. Ja, du har en riktning, istället för att passivt driva, och mer kommer nog att klarna. Speciellt då solen skiner.Eurydike skrev 2025-02-03 22:24:38 följande:Det låter som ett bra tips! Jag ska försöka applicera det på mitt liv, men jag misstänker att det blir en strapatsrik expedition. Rodret är tungt och svårstyrt och som grädde på moset eller skum på vågorna, så tycks jag släpa på ett ankare utan att veta hur jag ska lyckas fira upp det. Men, så länge jag har en riktning så är jag ju på väg någonstans och det är bättre än ingenstans. Ja, jag misstänker att målet kommer klarna under expeditionens gång och när det väl gör det så kommer det gå fort i hamn ⛵️
Där ser man! Alla kan vi olika saker och jag och mina syskon har blivit hjärntvättade till att tycka om Disney. Kalle Anka-tidningar har gått i arv från generation till generation. Efter att ha lånat ut en kjol till Mimmi så fick jag ett par öron, vita handskar och en nos tillbaka. Jag köpte ett par röda hotpants, drog på mig en svart tröja och svarta strumpbyxor. Sedan såg jag ut exakt som Musse Pigg 🐭
Där finns klart charmig och rolig underhållning. Långben exempelvis. Se där, jag visste väl att du skulle komma på något. Då blev det väl en lyckad maskerad då? -
Jag tänkte på dig när jag var på Vasamuseet och tittade på en modell av hur man vänder ett stort segelfartyg. Det var väldigt noga hur det skulle gå till rent tekniskt och då tänkte jag det här skulle Fultextad ha sett. Nu var det ett tag sedan jag var där, men ganska snart ska jag styra mina segel mot Vrakmuseet. Ja, jag har varit inne på att kapa av ankaret många gånger. Problemet är bara att det sitter fast med rep av blodådror som är fästade i mitt hjärta. Men att befinna sig ute till havs, om än bara mentalt, behöver inte vara fel. Man tänker så bra här ute och utsikten är vacker! Det tror jag ocksåfultextad användarhandbok skrev 2025-02-07 18:09:18 följande:Ja, tekniska lösningar finns, så som segelsättning, kontroll av hjärtstock och lagningar med mera. Metaforiska lösningar kan ibland vara svårare. Ett ankare som inte går att få upp går i värsta fall att kapa av, om det är värt det. Ja, du har en riktning, istället för att passivt driva, och mer kommer nog att klarna. Speciellt då solen skiner.
Där finns klart charmig och rolig underhållning. Långben exempelvis. Se där, jag visste väl att du skulle komma på något. Då blev det väl en lyckad maskerad då?
Och angående maskeraden så blev den riktigt lyckad! Jag gick dit och ibland (på vägen dit) glömde jag bort att jag var utklädd till Musse Pigg och kände mig uttittad, tills jag kom på varför. Stora svarta öron, svart nos och röda hotpants är inte direkt på modet 🐭😅 -
Jag tycker att det är supersvårt att komma på namn när jag skriver. I början kunde jag få nästan skrivkramp medan jag försökte komma på ett bra namn. Nuförtiden tar jag några sekunder, använder ett av de första namnen som kommer till mig, och fortsätter att skriva. Namn kan man alltid ändra i efterhand (fast när jag tänker efter har nog 99% av mina karaktärer fått behålla det första namnet de fick).Aniiee skrev 2025-02-04 17:01:35 följande:Är ni bra på att hitta på namn?
Jag söker med ljus och lykta efter ett namn till en karaktär i en av mina historier. En ca 5-årig prinsessa. Hennes mamma heter Rana och hon har två morbröder som heter Kiran och Iskarion. I berättelsen finns även hittils tre kvinnor som heter Andra, Dina och Corine, och fem män som heter Adrian, Lo, Gerin, Doran och Ilo.
Det första namnet som poppade upp till en femårig prinsessa var Indira. Ett existerande namn, precis som flera av de du nämner från din berättelse, men ändå lite fantasy-aktigt. -
Vad trevligt att du tänkte på mig!Eurydike skrev 2025-02-16 21:32:20 följande:Jag tänkte på dig när jag var på Vasamuseet och tittade på en modell av hur man vänder ett stort segelfartyg. Det var väldigt noga hur det skulle gå till rent tekniskt och då tänkte jag det här skulle Fultextad ha sett. Nu var det ett tag sedan jag var där, men ganska snart ska jag styra mina segel mot Vrakmuseet. Ja, jag har varit inne på att kapa av ankaret många gånger. Problemet är bara att det sitter fast med rep av blodådror som är fästade i mitt hjärta. Men att befinna sig ute till havs, om än bara mentalt, behöver inte vara fel. Man tänker så bra här ute och utsikten är vacker! Det tror jag också
Och angående maskeraden så blev den riktigt lyckad! Jag gick dit och ibland (på vägen dit) glömde jag bort att jag var utklädd till Musse Pigg och kände mig uttittad, tills jag kom på varför. Stora svarta öron, svart nos och röda hotpants är inte direkt på modet 🐭😅 Ja, de där gamla stora fartygen var dessutom ofta mycket vackra. Jag tror att jag har en aning om hur man gjorde för att vända dem, men det är inte precis som en slagvändning i en jolle! Det skulle verkligen vara något att se. En del last är nödvändig för att ge livet en kontinuitet. Viss vikt kan vara bra för att hålla plant på kryssen. Horisonten i blicken, segelytan i förhållande till krängningsvinkel. Haha, ja det kanske till och med kan bli en ny trend! Nå, bra att den blev lyckad! -
Det var väldigt många steg och allt var tvunget att ske i rätt ordning! Ja, de är väldigt vackra och snart ska jag besöka Vrakmuseet också. Har jag tur sover jag lika dåligt som vanligt så jag är ett riktigt vrak som passar in bland alla de andra vraken 😅 Kan tänka mig att en jolle är lättare att vända. Förresten, har du färdats under en båt någon gång? Det har jag och det är riktigt fridfullt, så länge man ser till att det är tillräckligt djupt vatten. Annars är det nog direkt farligt. Detta är inget jag har gjort i vuxen ålder, men som barn rodde jag ofta båt och när min syster tog över årorna så kunde jag unna mig att hänga i repet (som var till för att göra fast den) under båten. Det där med lasten har du rätt i och jag seglar vidare med horisonten i blicken! 🤩fultextad användarhandbok skrev 2025-02-21 17:01:26 följande:Vad trevligt att du tänkte på mig! Ja, de där gamla stora fartygen var dessutom ofta mycket vackra. Jag tror att jag har en aning om hur man gjorde för att vända dem, men det är inte precis som en slagvändning i en jolle! Det skulle verkligen vara något att se. En del last är nödvändig för att ge livet en kontinuitet. Viss vikt kan vara bra för att hålla plant på kryssen. Horisonten i blicken, segelytan i förhållande till krängningsvinkel. Haha, ja det kanske till och med kan bli en ny trend! Nå, bra att den blev lyckad!
-
Ja, det går inte att göra hur som helst, eller att endast slå. Nädå, det ska till mycket innan du når vrakstadiet! Nog finns det sådant man kan sova på att få av en del läkare, fast sådana naiva råd ska jag inte komma dragandes med, du vet allt det där. Jag hade ett anfall i går och var så trött att jag somnade senare. Måste börja medicinera mot det där. Nå ,under en båt, inte nu riktigt, jag har dykt under en båt för att inspektera ett roder och en propeller. Det låter annars avkopplande, att i roddbåtshastighet få uppleva världen under vattnet. Gärna med lite solblänk och näckrosor. Ja, blicken ditåt, då du är där, öppnar sig en ny horisont. Och så småningom, kommer du kanske att åter spana efter hemmets kära kust igen.Eurydike skrev 2025-02-28 22:01:54 följande:Det var väldigt många steg och allt var tvunget att ske i rätt ordning! Ja, de är väldigt vackra och snart ska jag besöka Vrakmuseet också. Har jag tur sover jag lika dåligt som vanligt så jag är ett riktigt vrak som passar in bland alla de andra vraken 😅 Kan tänka mig att en jolle är lättare att vända. Förresten, har du färdats under en båt någon gång? Det har jag och det är riktigt fridfullt, så länge man ser till att det är tillräckligt djupt vatten. Annars är det nog direkt farligt. Detta är inget jag har gjort i vuxen ålder, men som barn rodde jag ofta båt och när min syster tog över årorna så kunde jag unna mig att hänga i repet (som var till för att göra fast den) under båten. Det där med lasten har du rätt i och jag seglar vidare med horisonten i blicken! 🤩
-
Hej hej!
Hur mås det?
Här är det under kontroll men jag har en inneboende känsla av rastlöshet och att livet springer ifrån mig. Vad vill jag göra? Vad vill jag åstadkomma?
Ibland känns det som dagarna endast är fyllda av ganska hårt arbete, städning och att laga mat. Nu har jag ett arbete som ger mig något slags självuppfyllande men sen kommer helgen och då går jag mest och städar eller tittar på tv. Det stora kontaktnät jag under många år hade som bas tynade bort när alla fick barn. Eller rättare sagt när barnen blev så stora att de inte behövde oss vuxna längre.
Jag längtar efter resor och nya kontakter men är väl för introvert skolad för att ta mig för något. Jag har heller ingen som vill hjälpa mig på traven och följa med på något sådant.
Jag har börjat titta på om jag ska ta jobb som handelsresande bara för att få se något nytt. Men jag är rädd att det bara ta mig till nya hotellbarer än faktiska upplevelser. Och det är ju helgerna som är problemet egentligen.
Sen har jag förvisso den här önskan om ständig utveckling vilket gör ett yrkesbyte attraktivt.
Sen ibland inser jag att jag kanske bara behöver uppskatta nuet. Men jag har väldigt svårt att vara i nuet när nuet består av städning och tv.
Ja ja. Vi får väl se. Blir väl säkert någon kurs och kanske någon platsansökan för att se vart det leder.
-
Börja med att gå in på en karta, gör en cirkel med 5 km radie om din egna adress, och se hur många platser du inte varit på. Det kan låta futtigt, men ibland blir man förvånad.FredrikLiksom skrev 2025-03-16 21:44:53 följande:
Hej hej!
Hur mås det?
Här är det under kontroll men jag har en inneboende känsla av rastlöshet och att livet springer ifrån mig. Vad vill jag göra? Vad vill jag åstadkomma?
Ibland känns det som dagarna endast är fyllda av ganska hårt arbete, städning och att laga mat. Nu har jag ett arbete som ger mig något slags självuppfyllande men sen kommer helgen och då går jag mest och städar eller tittar på tv. Det stora kontaktnät jag under många år hade som bas tynade bort när alla fick barn. Eller rättare sagt när barnen blev så stora att de inte behövde oss vuxna längre.
Jag längtar efter resor och nya kontakter men är väl för introvert skolad för att ta mig för något. Jag har heller ingen som vill hjälpa mig på traven och följa med på något sådant.
Jag har börjat titta på om jag ska ta jobb som handelsresande bara för att få se något nytt. Men jag är rädd att det bara ta mig till nya hotellbarer än faktiska upplevelser. Och det är ju helgerna som är problemet egentligen.
Sen har jag förvisso den här önskan om ständig utveckling vilket gör ett yrkesbyte attraktivt.
Sen ibland inser jag att jag kanske bara behöver uppskatta nuet. Men jag har väldigt svårt att vara i nuet när nuet består av städning och tv.
Ja ja. Vi får väl se. Blir väl säkert någon kurs och kanske någon platsansökan för att se vart det leder.
-
Börja med att gå in på en karta, gör en cirkel med 5 km radie om din egna adress, och se hur många platser du inte varit på. Det kan låta futtigt, men ibland blir man förvånad.FredrikLiksom skrev 2025-03-16 21:44:53 följande:
Hej hej!
Hur mås det?
Här är det under kontroll men jag har en inneboende känsla av rastlöshet och att livet springer ifrån mig. Vad vill jag göra? Vad vill jag åstadkomma?
Ibland känns det som dagarna endast är fyllda av ganska hårt arbete, städning och att laga mat. Nu har jag ett arbete som ger mig något slags självuppfyllande men sen kommer helgen och då går jag mest och städar eller tittar på tv. Det stora kontaktnät jag under många år hade som bas tynade bort när alla fick barn. Eller rättare sagt när barnen blev så stora att de inte behövde oss vuxna längre.
Jag längtar efter resor och nya kontakter men är väl för introvert skolad för att ta mig för något. Jag har heller ingen som vill hjälpa mig på traven och följa med på något sådant.
Jag har börjat titta på om jag ska ta jobb som handelsresande bara för att få se något nytt. Men jag är rädd att det bara ta mig till nya hotellbarer än faktiska upplevelser. Och det är ju helgerna som är problemet egentligen.
Sen har jag förvisso den här önskan om ständig utveckling vilket gör ett yrkesbyte attraktivt.
Sen ibland inser jag att jag kanske bara behöver uppskatta nuet. Men jag har väldigt svårt att vara i nuet när nuet består av städning och tv.
Ja ja. Vi får väl se. Blir väl säkert någon kurs och kanske någon platsansökan för att se vart det leder.
-
Du har nog rätt, än så länge är det en bit kvar tills jag passar in där bland vraken 😅 Vad jobbigt att du hade ett anfall och jag kan tänka mig att det är väldigt utmattande, både kroppsligt och själsligt 🥺 Hur har det gått med anfallen sedan dess? Har du fått några fler? Det låter som en lämpligare anledning att befinna sig under en båt, än att göra som jag gjorde och bara hänga där i repet för nöjes skull. Men det är faktiskt avkopplande så länge man befinner sig på lagom djup! Jag har alltid tyckt om att befinna mig i undervattensvärlden med solblänk och näckrosor. Dessutom tycker jag om att leta skatter på botten och en gång hittade jag ett stort vackert musselskal. Insidan blänkte så fint, men när jag kom upp till ytan insåg jag att det var en rutten fisk 🐟 Så kan det gå. Allt är inte guld som glimmar. Har du hittat något oväntat i vattnet någon gång?fultextad användarhandbok skrev 2025-03-03 21:19:29 följande:Ja, det går inte att göra hur som helst, eller att endast slå. Nädå, det ska till mycket innan du når vrakstadiet! Nog finns det sådant man kan sova på att få av en del läkare, fast sådana naiva råd ska jag inte komma dragandes med, du vet allt det där. Jag hade ett anfall i går och var så trött att jag somnade senare. Måste börja medicinera mot det där. Nå ,under en båt, inte nu riktigt, jag har dykt under en båt för att inspektera ett roder och en propeller. Det låter annars avkopplande, att i roddbåtshastighet få uppleva världen under vattnet. Gärna med lite solblänk och näckrosor. Ja, blicken ditåt, då du är där, öppnar sig en ny horisont. Och så småningom, kommer du kanske att åter spana efter hemmets kära kust igen.
-
Hallå där!FredrikLiksom skrev 2025-03-16 21:44:53 följande:
Hej hej!
Hur mås det?
Här är det under kontroll men jag har en inneboende känsla av rastlöshet och att livet springer ifrån mig. Vad vill jag göra? Vad vill jag åstadkomma?
Ibland känns det som dagarna endast är fyllda av ganska hårt arbete, städning och att laga mat. Nu har jag ett arbete som ger mig något slags självuppfyllande men sen kommer helgen och då går jag mest och städar eller tittar på tv. Det stora kontaktnät jag under många år hade som bas tynade bort när alla fick barn. Eller rättare sagt när barnen blev så stora att de inte behövde oss vuxna längre.
Jag längtar efter resor och nya kontakter men är väl för introvert skolad för att ta mig för något. Jag har heller ingen som vill hjälpa mig på traven och följa med på något sådant.
Jag har börjat titta på om jag ska ta jobb som handelsresande bara för att få se något nytt. Men jag är rädd att det bara ta mig till nya hotellbarer än faktiska upplevelser. Och det är ju helgerna som är problemet egentligen.
Sen har jag förvisso den här önskan om ständig utveckling vilket gör ett yrkesbyte attraktivt.
Sen ibland inser jag att jag kanske bara behöver uppskatta nuet. Men jag har väldigt svårt att vara i nuet när nuet består av städning och tv.
Ja ja. Vi får väl se. Blir väl säkert någon kurs och kanske någon platsansökan för att se vart det leder.
Jag förstår hur du menar med att kontaktnätet förändras när folk skaffade barn. Det tror jag är vanligt, för många har annat i tankarna under några år och sedan har man glidit ifrån varandra. Kanske helt ofrivilligt.
Att upptäcka nya saker, platser och personer är jag expert på, så där kanske jag kan bidra med någonting. När man ska göra något nytt och ovant så får man ofta en obekväm känsla som säger borde jag verkligen göra det. Den känslan är bromsen. Ibland har den suttit i så länge att den har rostat fast, men då är det viktigt att lätta lite på den.
Under de senaste åren har jag lärt känna många människor och vi tycker om att prova nya saker ihop. Det är viktigt att vara lite öppensinnad och våga testa saker som man kanske inte skulle ha gjort annars. Jag tycker om att testa nya saker, även saker jag (i slutändan) inte tycker om.
Precis som du skriver i slutet behöver man våga göra något annorlunda och se vart det leder! -
Ja så är det nog. Även om jag är ganska lokalt bevandrad så finns det säkert en massa guldkorn.Aniiee skrev 2025-03-17 20:43:29 följande:Börja med att gå in på en karta, gör en cirkel med 5 km radie om din egna adress, och se hur många platser du inte varit på. Det kan låta futtigt, men ibland blir man förvånad.
-
Ja. Jag är nog så fast i hjulspåren och kanske även bekvämlighetszonen. Trots att jag tänker på mig själv som under ständig utveckling så finns det så klart några saker som är alldeles för långt utanför zonen. Det kanske är dem jag ska ge mig på?Eurydike skrev 2025-03-17 21:24:06 följande:Hallå där!
Jag förstår hur du menar med att kontaktnätet förändras när folk skaffade barn. Det tror jag är vanligt, för många har annat i tankarna under några år och sedan har man glidit ifrån varandra. Kanske helt ofrivilligt.
Att upptäcka nya saker, platser och personer är jag expert på, så där kanske jag kan bidra med någonting. När man ska göra något nytt och ovant så får man ofta en obekväm känsla som säger borde jag verkligen göra det. Den känslan är bromsen. Ibland har den suttit i så länge att den har rostat fast, men då är det viktigt att lätta lite på den.
Under de senaste åren har jag lärt känna många människor och vi tycker om att prova nya saker ihop. Det är viktigt att vara lite öppensinnad och våga testa saker som man kanske inte skulle ha gjort annars. Jag tycker om att testa nya saker, även saker jag (i slutändan) inte tycker om.
Precis som du skriver i slutet behöver man våga göra något annorlunda och se vart det leder! -
Hej! Kanske ett projekt som kräver planering, arbete och eftertanke och som till sist kan föra dig på resa och äventyr? En segelbåt exempelvis. För varje ny lösning du kommer på, kommer du också närmare avfärden. Kanske inte så socialt dock. Visst, att leva i nuet och det där, är säkert fint, men det är också trevligt med projekt, problemlösning och den utdelning det kan ge. Du kanske kommer på något du är intresserad av som går att bygga vidare på. Att se sig om är faktiskt trevligt, den åsikten delar jag med dig också. En kurs låter inte dumt, kanske det leder till ännu en, och nya vyer och marker så att säga. Lykka till!FredrikLiksom skrev 2025-03-16 21:44:53 följande:
Hej hej!
Hur mås det?
Här är det under kontroll men jag har en inneboende känsla av rastlöshet och att livet springer ifrån mig. Vad vill jag göra? Vad vill jag åstadkomma?
Ibland känns det som dagarna endast är fyllda av ganska hårt arbete, städning och att laga mat. Nu har jag ett arbete som ger mig något slags självuppfyllande men sen kommer helgen och då går jag mest och städar eller tittar på tv. Det stora kontaktnät jag under många år hade som bas tynade bort när alla fick barn. Eller rättare sagt när barnen blev så stora att de inte behövde oss vuxna längre.
Jag längtar efter resor och nya kontakter men är väl för introvert skolad för att ta mig för något. Jag har heller ingen som vill hjälpa mig på traven och följa med på något sådant.
Jag har börjat titta på om jag ska ta jobb som handelsresande bara för att få se något nytt. Men jag är rädd att det bara ta mig till nya hotellbarer än faktiska upplevelser. Och det är ju helgerna som är problemet egentligen.
Sen har jag förvisso den här önskan om ständig utveckling vilket gör ett yrkesbyte attraktivt.
Sen ibland inser jag att jag kanske bara behöver uppskatta nuet. Men jag har väldigt svårt att vara i nuet när nuet består av städning och tv.
Ja ja. Vi får väl se. Blir väl säkert någon kurs och kanske någon platsansökan för att se vart det leder.
-
Nä, dit hör du inte hemma. Sikta på en solig gästhamn istället, eller hemmahamn, där passar du bättre. Jag hade ett till i förrgår, på kvällen, mådde dåligt då jag vaknade till. Större delen av dagen i går också. Det har överlag varit en jobbig period. Jag vet vad jag måste börja med, och får försöka igen.Eurydike skrev 2025-03-17 21:14:24 följande:Du har nog rätt, än så länge är det en bit kvar tills jag passar in där bland vraken 😅 Vad jobbigt att du hade ett anfall och jag kan tänka mig att det är väldigt utmattande, både kroppsligt och själsligt 🥺 Hur har det gått med anfallen sedan dess? Har du fått några fler? Det låter som en lämpligare anledning att befinna sig under en båt, än att göra som jag gjorde och bara hänga där i repet för nöjes skull. Men det är faktiskt avkopplande så länge man befinner sig på lagom djup! Jag har alltid tyckt om att befinna mig i undervattensvärlden med solblänk och näckrosor. Dessutom tycker jag om att leta skatter på botten och en gång hittade jag ett stort vackert musselskal. Insidan blänkte så fint, men när jag kom upp till ytan insåg jag att det var en rutten fisk 🐟 Så kan det gå. Allt är inte guld som glimmar. Har du hittat något oväntat i vattnet någon gång?
Nåja, jag tycker nog att också för nöjes skull är fullt giltigt i ett sådant sammanhang. Det har gjort avtryck och intryck som varit trevliga, det har skapat erfarenheter. Det betyder mycket! Du kanske skulle bli dykare, om du inte redan är det? Man kan komma långt med fridykning som jag har förstått det. Botten kan dölja både skatt och rutten fisk! Där gör ordspråket verkligen skäl för sig. Visst är det så att sjöar lätt kan ge ett lite mer ombonat intryck? Kanske skog runt om, näckrosor, stilla yta. Det beror väl hur man associerar. Jag har hittat ett 2-euromynt en gång, och en nyckel som jag inte vet vart den gick. Inget exotiskt så där.