Här samlas alla nattugglor!

Det hoppas jag med och det är verkligen hemskt att du har drabbats! Jag förstår hur du menar med att framtiden som var långt bort nu är här. Nu vet jag inte allt om dig (såklart, för det hade varit väldigt läskigt) men jag är säker på att du har åstadkommit mycket, men att din blick är lite grumlig när du ser på dig själv och dina egna handlingar. Det är nästan som att du ser det stora i andra, men det lilla i dig själv. Skönt att du fick segla till Island innan hälsan försämrades! Det var en häftig resa att följa till och med så här på avstånd. Att inte veta hur man ska förhålla sig är nog väldigt vanligt i din situation och jag funderar på om det finns några stödgrupper för människor som går igenom samma sak? Oj! Det låter verkligen som obehagliga och oförutsägbara symtom. Sin egen kropp och dess upplevelser brukar man ju kunna lita på. Kan tänka mig att det känns både sorgligt och skrämmande på samma gång! Fint att det finns en liten ljusglimt på så vis att vissa symptom har blivit bättre!

Eftersom jag inte vill förstöra denna tråden alltför myket men vet att det finns en och annan litteraturkritiker (?)/läsnörd(?) här så skulle jag bli genuint glad om någon tar sig ann mitt senaste mini-alster längst ner i min svammeltråd (2 delar av 3 upplagda). 

Ni har full tillåtelse att slita mig i stycken med kritik i den tråden.

Tack för tipset Aniiee! Jag ska kika på texten, men kan inte lova att jag vågar mig på att kommentera den. Det känns så läskigt på något vis, även om texten säkert är bra och jag garanterat inte skulle slita dig i stycken med kritik ☺️

Tack Fredrik! Vad gäller dina vardagsproblem tycker jag inte att det är patetiskt överhuvudtaget. En tanke leder till en annan, som leder till ett långt konsekvenstänk, med möjliga utfall, chanser, risker med mera. Det är bekant. Istället ska du vara stolt över att du blivit bättre på att resonera! I vissa fall är det kanske bättre att inte resonera, utan att bara vara.

Det var en intressant, fin infallsvinkel, tack för den! Ja, andra verkar ta sig framåt så målmedvetet och stegvis på ett sätt som jag inte verkar ha kapacitet till. Men något litet har väl även jag åstadkommit, och det ska inte tolkas som skryt på något vis. Ja, det var en prövning, fysiskt utmanande och psykiskt givande. Kylan, mörkret, en avlägsen vintersol. Allt sådant är fint att ha upplevt, och tänk om man skulle få uppleva det igen i någon tappning. Jag kastade min påbörjade planering till Falklandsöarna för att jag blev ledsen och uppgiven. Men häftigt var det! Faktiskt har jag sökt efter samtalsstöd, hur förberedd man ska vara inför sådana samtal vet jag inte riktigt, men det märker jag väl. Ja, det ä kontrollförlust på två plan i och med EP:n med, och sådant skrämmer mig. Men den andra förlusten verkar gå i skov, fast det finns risker med det med. En mörk himmel, det blåser och fram kommer ljusglimtar i form av stjärnor. Jag vet att du nämnde det där trädet som dog och hur det blev nytt liv. Att man kan se livet i det. Det är fint.

Gör gärna det. Jag ska lägga till den tredje delen idag el imorgon också. Det är bara helt kort, kommer ta dig 3 minuter att läsa max. 

Och, eh.... Företäll dig Lucanis med en rejäl italiensk brytning.... =P

Jag hittade Mumin-pepparkakor i affären idag..... 

Nu vet jag inte vad det är för något men det låter gott.

och din svammeltråd hittar jag inte till 😢

Har börjat läsa nu och ser fram emot den tredje delen! Jag har hela natten på mig att läsa, så tre minuter är verkligen ingen tid alls. Okej! En rejäl italiensk brytning alltså 😄

Det har jag nog aldrig hittat tyvärr 😔